Ännu en flopp från IBK Dalen

Efter två raka förluster med totalt tre mål framåt såg jag fram emot att se IBK Dalen få islossning mot bottenlaget Sirius. Tyvärr fortsatte istället den, enligt mig, solklara formsvackan som laget är i.

Det är inte helt enkelt inte mycket som stämmer i spelet just nu. Viljan är det inget fel på. Dalen försöker och försöker. Men själva spelet är tyvärr rätt statiskt, oeffektivt, orörligt och blekt.

Robin Nilsberth är lagets mest kreativa spelare de två första perioderna vilket säger en del. Två fina assist från Nilsberths klubba där. Han är nu tvåa i interna poängligan vilket är mycket starkt som back.
Men det var synd att han blev så arg på slutet av matchen efter alla dueller med Johan Eriksson SR (mer om honom längre ner). Dalen hade nämligen behövt Robin i full balans och harmoni i slutet av matchen då han var det största hotet framåt i dag.

Jag vill även, innan jag riskerar att fortsätta kritisera, lyfta fram Milan Tomasik. Det var grymt roligt att han fick hänga dit två baljor. Ödmjukare spelare får man leta efter. Jag unnar alla ödmjuka spelare framgång och han är ju heller inte bara ödmjuk utan dessutom bra. Detta var hans två första kassar i kassen för Dalen och nu ser vi fram emot fler baljor från tjecken.

Det första av målen kom i Dalens nykomponerade powerplay. Ett powerplay UTAN två bröder Bodén och dessutom utan Johan Samuelsson. När spelade Dalen powerplay utan Peder Bodén senast?
Istället fick Simon Sedin chansen i PP. Sedin som suttit i frysboxen flera av matcherna. Ett kontroversiellt och märkligt beslut – men kanske nödvändigt för att väcka liv i PP-spelet?

Ketil Kronberg ska också ha beröm för sin insats. Storformen närmar sig och med lite flyt hade han kunnat göra fler poäng än de två han skrapade ihop.

Men ungefär där stannar väl glädjeämnena från matchen. Fyra insläppta bakåt är i och för sig rätt bra, men vad gör det när man bara gör fyra mål framåt?

Sju mål framåt på de tre senaste matcherna imponerar inte heller. Sju mål ska man lätt kunna göra på EN match med all offensiv kapacitet som finns i laget.

Christian Hjort, Anton Ermling, Peder Bodén, Alexander Bodén, Johan Samuelsson, och Jonas Svahn är sex MYCKET kapabla innebandyspelare. Men de stod bara för två poäng tillsammans i dag – hemma mot ett bottenlag – och det är naturligtvis inte godkänt.

Att Dalen sedan lyckas släppa in 4-4 (efter Samuelssons delika styrning till 4-3) från slottet trots att alla defensiva ess är inne på banan (Walle som högerforward) var liksom signifikativt för hela matchen.

***

Nu har det gått 9 matcher av säsongen. Dalen har vunnit fyra. Alla vinster är mot lag som är placerade tia eller sämre i skrivande stund (Linköping, Umeå City, AIK och Mullsjö).

En ICKE godkänd säsongsinledning.

Jag har full respekt för att laget är inne i en ny fas, ny tränare, nytt spelsystem och bla bla bla. Men den bortförklaringen håller inte hur länge som helst. Det måste börja ljusna snart. För just nu är laget bara en poäng över slutspelsstrecket…

… och nu väntar tre sjukt viktiga och inspirerande matcher.

Pixbo borta.

Täby hemma.

Falun borta.

Vill det sig riktigt illa blir det tre raka torsk (om laget fortsätter spela så här blekt).

Men personligen tror jag att dessa tre matcher blir vändningen för Dalen.

Mot tabellfyran Pixbo kan Dalen helt plötsligt spela utan press, backa hem, och förlita sig till de blixtsnabba kontringar som Svahn och company ska kunna fixa till.

*

Sirius då? Ja, de har ju några sköna lirare i laget. Freddie Ramsell är enligt mig hur bra som helst. Få backar löser krångliga situationer som han. Trist att han inte spelar i ett bättre lag. Dan och Svenson är också två mycket kapabla SSL-spelare. Så visst finns det kvalité i laget – och jag är lite förvånad att det gått så pass dåligt för Sirius.

Framåt lyckades Johan Eriksson SR med allt. Poäng på alla fyra mål och dessutom var han en riktig retsticka som stal fokus från flera av Dalens spelare. Matchens huvudrollsinnehavare helt klart. Han kunde dessutom ha avgjort i förlängningen med sitt friläge som Löfgren istället räddade fint.

Nya bekantskapen Kostov på backen var också kul att se. Jag undrar om han är halvryss, eller var det mäktiga efternamnet Kostov kommer ifrån. Jag kom att tänka på innebandy om sisådär 25 år när Ryssland kanske börjat fostra fram några riktigt spelskickliga ryssimporter till SSL…

***

Nåja, i dag skulle man kunna skriva på i evigheter känner jag. Men detta var nog allt som amatörpsykologen Jakob Arvidsson hade att bjuda på efter den här dagen.

Det är trots allt inte jag som ska vända den här trenden. Det är lätt att gnälla och klaga, men jag förväntar mig helt klart mer från IBK Dalen och jag hoppas innerligt att spelarna håller med om att en uppryckning krävs.

För så länge viljan finns där kommer det att vända. Frågan är bara när.