Ja, som rubriken säger är det bara att inse att det här är ett underbetyg till oss båda. Vad jag syftar på är mitt och Jackes engagemang för det stundande innebandy-VM:et, men det är inte bara ett underbetyg till oss – utan ett underbetyg till det internationella innebandyförbundet.
Matcherna fram till lördagens semifinal mot Schweiz har varit en enda lång transportsträcka och inte ens jag som vågar påstå att jag brinner för sporten tycker att det är intressant med segrar över tio mål i exakt varje match.
Utklassningssegrar kan vara roliga att se då ett lag bjuder på briljant anfallsspel, men när man inte kan se det på plats känns det bara ointressant. Just nu handlar allt om att ladda upp inför matchen mot Schweiz, men jag vill ändå sätta press på Sverige och mena på att allt annat än en klar seger mot Schweiz och Finland får ses som ett GIGANTISKT fiasko.
Sverige har halkat efter Finland på herrsidan och att de skulle hända även på damsidan vore både otänkbart och framför allt katastrofalt. Nej, Sveriges framfart hittills är kanske kul för svenska innebandyförbundet och för landslaget i sig, men för alla andra som värnar om sportens bästa är Sveriges överlägsenhet allt annat än bra. Alla utestående utanför ”innebandyfamiljen” skrattar åt siffrorna och det är sådana intryck som sätter sig och motarbetar sportens vilja att växa.
19-0 i kvartsfinalen mot Norge. Kommentar överflödig.
