Effektivt Vreta drog längsta strået

Man fick en positiv känsla inför matchen när det visade sig att Hasse Andersson var tillbaka som speaker. Men den känslan försvann ungefär i takt med Storvretas ledningsmål. Med två snabba, sylvassa passningar var Dalens försvarsspel söndersågat för första gången den här kvällen. När  dessutom Hannes Öhman följde upp med en riktig kalasträff ribba in – ja, då kände man att det här kanske var Storvretas afton trots allt.

Och så förblev det.

För även om Peder B0dén, piggare än på länge, kvitterade i powerplay efter frukten av högt bolltempo så var Dalen aldrig nära segern under första halvan av matchen.
Storvreta gick nämligen upp till 1-5 efter Bodens kvittering innan lillebrorsan Alexander på egen hand försökte få laget tillbaka i matchen.
Med två viljemål såg han till att det var 3-6 på tavlan inför den tredje perioden. Tyvärr lyckades han även hinna med att bjuda på ett mål mellan sina reduceringar. Och tyvärr var Alexander Bodén alldeles för ensam om att vilja något i den andra perioden. Det såg tafatt ut på planen och Storvreta lyckades perfekt med sin gameplan att aldrig bjuda på något och variera tempot i matchen.

Just den aspekten är vad jag förundras mest över med Storvretas spel. Det finns inget lag som är så disciplinerat. Flera minuter kan gå utan att någon spelare egentligen gör något misstag eller tar sig egna friheter.

Och när väl någon får för sig att bryta mönstret – ja, då finns det spelare som Mika Kohonen, Mattias Samuelsson (bäst på planen i dag), Hannes Öhman och Henrik Stenberg att tillgå. Spelare med hyfsade spetskvaliteter om man säger så. Och då nämnde jag ändå bara fyra…

Gillar andrakedjan också även om jag alltid haft svårt att erkänna Joel Kanebjörks storhet. Kvällens match ändrade knappast min åsikt.
Om någon hade sagt till mig att ”en av VM:s bästa spelare” spelade i Storvreta så hade jag aldrig någonsin gissat att det var han. Jag tycker det händer på tok för lite offensivt (defensivt är han grym) för att han ska kunna klassas som en av landets bästa spelare. Elva poäng, eller vad det var, mot Australien, eller vad det var, till trots…

**

Hursomhelst. I tredje perioden inledde Dalen med ett powerplay som förstördes av att Nilsberth blev tvungen att städa upp ett av lagkamraternas slarv med bryska medel. Reduceringen till 4-6 kom dock några minuter senare när Ketil Kronberg vackert styrde in Alexander Bodéns (klart bäst i hemmalaget i afton) fina passning.

Det målet kom att sätta REJÄL fart på hemmalaget och även publiken. Hasse Andersson river av en klassisk ”1352…Låååååter så häääär!!!” och den där känslan jag hade inför match börjar krypa sig på igen…

Än bättre blir det när Johan Samuelsson, dittills ganska osynlig, stormar fram i mitten och placerar in 5-6 på egen hand.

Och ännu lite bättre blir det när Fredrik Holtz åker ut för protest mot domslut. Tyvärr för Dalens del lyckas man dock inte utnyttja det numerära överläget trots bra spel. Bland annat hade Nilsberth två kanonskott som ex-RIG Umeå-keepern Albin Engholm kaxigt räddade. Engholm gjorde en bra match i stjärnan Viktor Klintstens frånvaro.

Efter det numerära överläget fanns fortfarande sex minuter kvar att hitta kvitteringen på. Storvreta lyckades dock döda mycket av den tiden genom att spela smart – på gränsen till tråkigt – vilket även publiken i Arenan visade på genom spridda busvisslingar.

På tiden 18.17 tar Dalen time out (som många andra tränare kanske hade gjort vid ställningen 1-5 – men här var det ju bra med facit i hand att ha kvar den). Drygt 30 sekunder senare plockas målvakten, speaker Hasse drar igång ännu en ”låååter så hääär” och Dalens press är enorm.

Men, det där frustrerande ordet MEN, även den här gången lyckas Dalens motståndare komma undan med minsta möjliga marginal. Även den här gången slutade Dalens match med en enorm frustration.

Skotten i matchen blev 42-17 till Dalens favör. Visst – många av skotten är rena alibiskott eller ”lastningar” från Nilsberth – men det är fortfarande en helt bisarr skottstatistik med tanke på att Storvreta vinner.

Storvreta skjuter ett skott, ETT SKOTT, i sista perioden, men vinner ändå. Segern var ju redan fixad på grund av odödlig effektivitet i första och andra.