I förd joggingbyxa och ”icke arbetsmässig” klädsel äntrade jag Iksu för att besöka det vi i folkmun kallar för gym, men som i andra avseenden både kan kallas hemmaplan, men främst; ”tjockholmen” (syftning till gymmet för undertecknad, bland annat). Jag hade tänkt mig att gymma och kanske se en period av Västerbottenskampen mellan Iksu Ungdom och Skellefteå IB, men fastnade helt enkelt då jag anlände inför den andra perioden.
Iksu Ungdom fick, från och med min ankomst, oftast hålla i bollen. Skellefteå höll tätt bakåt tack vare fint målvaktsspel genom Josefin Lindberg,en tajt box och ett centrerat försvarsspel där ett vilt springande, men fel och misstajmat löpande, Iksu Ungdom inte kom speciellt långt.
Gästerna tog ledningen i den första perioden, det målet missade jag, genom matchens stora profil – Skellefteås Julia Lindh. En videointervju med henne längst ner på den här sidan. Hon gjorde sitt första av fem mål i matchen och det skulle bli helt matchavgörande för Skellefteå.
Lindh har jag bara haft nöjet att skåda på planen vid något enstaka tillfälle tidigare och de få gånger jag sett henne har hon inte haft den sniperkänslan som hon visade upp ikväll, men tillsammans med systrarna Cecilia Lundqvist och Josefin Lundqvist höll hon sig i slottet och där fanns det ytor som skulle få vilken tränare som helst att riva sig i håret. Philipp Jolidon och Stefan Rehn strök under detta.
– Det är som att vissa är nere på marken och yrar runt medan de andra är uppe på taket och skottar snö i försvaret, säger Jolidon.
Iksu Ungdom gjorde flera misstag i uppspelsfasen som blev kostsamma för hemmalaget och Skellefteå kontrade hänsynslöst. Hemmalaget släppte boll för sällan och när de gjorde det, kom det i ett för sent läge eller i alla fall ofta i fel läge. Men det fanns ljusglimtar. Jag såg som sagt inte hela matchen, men Isabella Lungu ska inte lastas över målen då flera kom på direktskott i slottet efter inspel från sidorna – svårt för vilken målvakt som helst. Nina Sorsa var även kvick då hon kom in och stod för mycket av de bra intentioner som Iksu Ungdom ändå kan ta med sig från matchen i slutet.
Hemmalaget blev desperata och kastade in bollar framför mål och det skapade viss oreda i Skellefteåförsvaret då gästerna under så gott som hela matchen knappt släppt in bollen i de ytorna. Beröm i gästerna går till lagkaptenen Angelica Johansson, systrarna Lundqvist som stod för fyra framspelningar tillsammans, orädda backar som Sanna Hägerström och målvakten Josefin Lindberg.
Matchens roligaste hände i den tredje perioden då Cecilia Lundqvist satt utvisad för upprepade förseelser. Angelica Johansson bröt då en boll i slottet, tog sats och sparkade iväg bollen allt hon hade, bollen stoppade på någon, hon tog sats igen och kickade upp den – bra pressat och ganska hårt faktiskt – en bra bit upp på läktaren där Skellefteåklacken befann sig i bland annat de före detta Skellefteåspelarna Frida Norström, Anna Asplund och Lina Örnberg. Sekund senare hörde man tränaren, Sara Åkerlund – före detta Iksutränare tillsammans med Jonas Ahlehjelm i början av 00-talet – skrika:
”A.J, sparka bollen uppåt!”.
Hon har inga små krav på sina spelare, Åkerlund. Självklart var hon aningen ironisk, men lite kul tyckte jag att det var.
Men matchens stora huvudrollsinnehavare var såklart Julia Lindh. Fem mål från hennes klubba och här kan du höra vad hon hade att säga om det.
Iksu Ungdom och Skellefteå IB är såklart som klara för division I-spel kommande säsong i och med Skellefteås seger. Ungdom var nog redan klara om du frågar mig, men man ska aldrig säga aldrig.
