En hög femma räcker inte till

Lördagen är här och innan jag börjar prata om gårdagen ska jag bara avsluta frukosten jag just nu äter och samla mig själv såväl mentalt som fysiskt, och mest troligt även kroppsligt – om det nu sträcker sig utanför det fysiska som jag själv tror en dag som denna. Det är nämligen så att om drygt 90 minuter ska VF-sporten spela någon form av företagsturnering i innebandy. Jag vet egentligen inte vad det är för turnering, men vinnarskallen i mig började ju direkt gå på full låga inför vad som komma skall.

Nog om det, som jag brukar säga. Gårdagen var såklart intressant i väldigt många perspektiv. Vi börjar väl på hemmaplan och här handlade EXAKT allt om Ketil Kronberg. Jag har ju, som ni vet vid den här tidpunkten, nära till hands för att ta till superlativ. Men efter gårdagens show (som Jacke även pratat väldigt mycket och väldigt bra om i det här inlägget) räcker faktiskt inte det höga betyget fem till (som rubriken så fint påpekar).

Jag hävdar faktiskt att Kronberg ska ha Glenn Hysén-betyg. Sex VF-bollar, fyra poäng i VF-ligan eller varför inte bara tituleras som trea, tvåa och etta i VF-ligan. För er som inte såg matchen kan jag meddela att Ketil gjorde EXAKT allt rätt i den här matchen. Han vann boll, spelade fram, styrde, ställde, gjorde mål, vann närkamper, sprang ifrån, sprang ikapp och låg rätt. Hans sätt att kombinera den absurda arbetskapacitet han har med den teknik och blick som han har är få förunnat och Kronberg ska såklart hyllas till skyarna efter gårdagens insats. Kronberg bjöd mest troligt på den bästa insatsen jag sett i Gammlia Arena sedan portarna slogs upp.

Andra som var bra då: Mattias Wallgren, men även Robin Nilsberth, gjorde en magisk match försvarsmässigt. Båda var i skottlinje, hjälpte Fredrik Hörnkvist utomordentligt och såg till att nollan bakåt blev intakt. Även Johan Alm gjorde det bra och spelade stabilt bakåt, men framför allt tyckte jag att Kim Lundström imponerade. Han har inte direkt varit rubrikernas man den här säsongen, vilket han själv måste hata med den innebandyanpassade frisyren och solbrännan som skulle göra sig ännu bättre i ett vitt matchställ. Såklart beroende på skador och tuff konkurrens såklart, men just nu håller han Filip Stenmark utanför laget och det ska Kim ha kred för och han förstår såklart att psykning ovan var en klackspark.

Negativt då: Milan Tomasik är för klen för SSL-slutspelet och hänger varken med eller klarar av det fysiska spelet i mina ögon. Nu kan det tyckas hårt efter en match, men jag gillar ju att säga vad jag tycker och jag tyckte det blev en klar förbättring i hemmalaget då Peder Bodén, Christian Hjort och Milan Tomasik inte duellerade ihop längre. En kedja som namnmässigt borde vara bra, men som saknar mycket speed på kanterna då varken Bodén eller Hjort är snabba. Hjort kommer dessutom inte till de skottlägen han vill i matchen, men han noterades ju i protokollet så sent som tidigare i veckan så det ska jag inte vara för snabb att kritisera. Rykten säger att Dalen spelade på två centrar då och kanske är det ett alternativ även till senare.

Anton Ermling fick en snabb känga i matchinledningen av mig och Avander, men som vi senare tog tillbaka då han trots allt tog sig lite i matchen. Personligen tycker jag att man kan begära lite mer av den kära Bolidensonen som var så pass bra ifjol och det finns väldigt mycket innebandy i den där kroppen med de aviga axelryckningarna till finter.

Fredrik Hörnkvist ska såklart ha beröm för en mycket väl genomförd match. Han var riktigt bra, men som även Jacke sa: Daniel Ramsin var ännu bättre. Frågan är egentligen vad matchen hade slutat om inte Ramsin hade räddat Caperiotäbys heder? Personligen känns det som det kunde ha runnit iväg riktigt ordentligt. Jag menar; bara Andreas Carlbom skulle ju ha gjort minst tre mål om Ramsin inte hade varit så bra som han faktiskt var.

I övrigt tycker jag det var ett direkt fjantigt dåligt presterande Caperiotäby. Jag kom till arenan med förhoppning om gnistor på planen, dånande publik, tjaffs i varje avblåsning, dunkande musik och massor av mål men fick se ett lag, ni vet de som spelade i basketkläder, inte ens ville bjuda på underhållningen. Oerhört tråkigt tycker jag då Caperiotäby är ett lag jag brukar gilla att se spela innebandy, men som igår gjorde mig oerhört besviken. Bron-Sundbom, Hyvärinen, Hagberg, Hagert och Edlund märktes knappt i hela matchen. Ackevi gjorde en hel del grejer bra och är sådär skönt jävlig och irriterande för motståndarna som man både hatar och älskar. Killen kan reta gallfebern på motståndarna och sådana spelare behövs i alla sporter då de höjer inramningen.

Summa summarum. Det tog lång tid innan det blev någon stämning i hallen, men på slutet levde det faktiskt om riktigt bra. Dalen var så många nivåer bättre än Caperiotäby, men på måndag är det HELT öppet igen och då kommer ett mer motiverat Täby ställa upp i Tibblehallen.

Som sista ord måste jag säga hur kul det är att se innebandy då man är helt ledig, nu blev det ju så att jag tyckte en del om matchen ändå, men jag fick ju vara ledig igår i alla fall. Märkte nu att det här inlägget blev ungefär 5000 tecken längre än jag hade trott så jag återkommer efter innebandycupen med lite tankar om de övriga matcherna från gårdagen.