Nu, så här 4 dagar efter den fantastiskt trista förlusten mot iksu, är jag redo att prata om saken utan att fräsa som frityrolja. Jag börjar med att konstatera det mest uppenbara, vi förlorade med 7-3 och säsongen är nu över för oss. Att döma av siffrorna tror jag inte någon i umeåpubliken var så där kissnödigt nervös på slutet. Trist. Däremot tycker jag inte att siffrorna speglar matchen i sin helhet. Vi startade riktigt bra och hade långa stunder bra tryck på iksu. Men som så många gånger tidigare har vi svårt att få utdelning på våra chanser och vips gör iksu 1-0. Medvind? Nej du. När vi sedan lyckas kvittera i andraperioden får iksu givetvis ett powerplay direkt efter och motvinden mojnade upp till storm när Empa med sitt inte alls så dåliga skott sätter 2-1. Jättetrist. Sedan hinner vi dessutom bjuda dem på ytterligare en kasse när vi ska vara så förb***at snälla framför eget mål. Supertrist. Med två mål upp på dem satte vi allt på ett kort och försökte kliva upp och pressa på dem i tredje perioden, vilket tyvärr inte heller gav någon utdelning. Istället rann iksu ifrån ännu mer och vi var tvungna att kapitulera. Summa summarum, iksu vann, vi förlorade. Igen.
När man sedan kliver upp dagen efter känns allt verkligen som dagen efter. Huvudet och kroppen värker, man är trött, grinig och olycklig rakt igenom. Bättre blir det inte när man i rent självplågeri öppnar tidningen och rannsakar alla innebandysajter för att läsa om spektaklet. En sådan här dag skulle man helst ha stoppat alla tryckpressar och försatt Umeå i tillfällig radioskugga. När man tillslut ändå motstår infallet att slänga sig nerför tegsbron och beslutar sig för att åka på jobbet så vet man att man har en hel dag av förklarande att göra. ”Såg att ni förlorade?” ”Vad var det som hände?” ”Det där var väl onödigt!”, ja, ni känner kanske igen tongångarna. Nu är det ju inte så att kommentatorerna egentligen menar illa, man har bara har inte kommit till den punkten att man gärna tar upp det som samtalsämne kring fikabordet. Man sörjer helt enkelt.
Förlusten till trots, tycker jag ändå att vi ska gå rakryggade från denna kvartsfinalserie och jag tycker att vi spelmässigt är mycket närmare iksu än vad vi någonsin varit. Även om jag nu ser världen genom mina Dalenglasögon (de är svåra att ta av sig) så har jag nog aldrig upplevt att vi har haft så mycket potential i laget som vi har just nu. Får vi bara behålla de spelare som blivit riktigt viktiga kuggar i vårt lag så tror jag att vi kan bli otroligt farliga. Sedan måste jag också säga att vi, förutom duktiga innebandyspelare, har fantastiska individer i laget och en stämning där alla verkligen bidrar och hela tiden krigar för varandra. Klyschigt må hända, men ack så sant. Med denna interna kärleksförklaring så lämnar jag nu allt som har med säsongen 11/12 att göra och blickar fram emot nya saker: grillpremiär, påskharar, töväder, skoterkörning och några lata kvällar i soffan. För det är ju faktiskt så, att när besvikelsen lagt sig och man tagit sig ur denna Limbo av post-säsongskänslor där man ovisshet försöker lista ut vad man nu ska lägga all tid på, ändå upptäcker en hel del andra saker som man uppskattar. Typ den här helt vanliga måndagskvällen i absolut stillhet. Livet går med andra ord vidare och även om jag nu har tänkt njuta av lite ledighet så längtar jag redan nu till Allstarmatchen, Innebandygalan, försäsongen (?), strandfotboll, Prag, Champions cup och inte minst en ny säsong med IBK Dalens damer.
Tack för ordet och tack för den här säsongen!
// Linn Lundström
Varför är det så svårt att säga, ”Iksu var bättre än oss över denna kvartsfinalserie PUNKT”?
Så less på ”siffrorna speglar inte matchen”
Dalen förlorade med 3-1 i matcher där Dalens vinst skedde efter straffar medans Iksus vinster var med minst 2 mål! Visst var det jämt men kanske inte SÅ jämt som Linn vill få det till.
Kanske det är just denna avundsjuka som gör att Dalen ALLTID kommer vara lillasyster till Iksu. Den dagen då Dalen slutar jaga/jämföra sig med Iksu så kommer laget bli ännu bättre.
Annars bra skrivet och intressant att läsa hur tankarna går just efter att säsongen är över. Njut av lite ledighet Linn och resten av Dalenlaget även om säsongen tog slut tidigare än beräknat.
Okej Andreas. Håll i dig. Iksu var bättre än oss den här kvartsfinalserien. Där kom det. Framför allt är dom bättre än oss på att göra mål, vilket också är det sporten går ut på. Men som jag tidigare skrev så tycker jag att vi är närmare dem än någonsin, det gäller faktiskt alla topplag. Och det handlar inte bara om att jag jämför oss med och jagar efter Iksu, utan det är en bra måttstock på vår utveckling. Men det är sant som du säger, vi behöver egentligen inte jämföra oss alls med dem. I det här fallet kändes det dock relevant då de stod för motståndet. Hur som helst, tack för kommentaren och jag lovar att jag ska vila upp mig ordentligt.
Stort av dig Linn! 🙂
Önskar dig en underbar ledighet, sommar och bra grillningar. Nästa slutspel tror jag att ni får välja lag i kvartsfinalen. Troligen inte Iksu men ni får iaf välja.
Lycka till!