Nu är båda SM-finalerna avverkade och siktet börjar snart ställas in på ”mobilspel” som jag lovat att kalla det. Men innan dess tänkte jag ge min bild av Iksus match, Jacke kommer senare i afton/i kväll att delge sina tankar kring Dalenmatchen.
Iksu kom ut och spelade ett imponerande försvarsspel som laget satt till punkt och pricka. Förutom det hade Malin Marklund verkligen bestämt sig för SM-guld och det här blev dagen då Iksu klev tillbaka högst upp på den där innebandytronen som laget faktiskt förtjänat i och med sju finaler de senaste åtta säsongerna och dessutom fyra SM-guld.
Spelarkritik så gör samtliga matcher en kanonmatch. Iza Rydfjäll var riktigt bra defensivt och Sara Wilhelmsson spelade tufft och rejält. Susanne Ekblom spelade som en kapten ska göra och ska ha stor kred för hennes slutspel. Hon gör i år ett lika bra slutspel som Namita Andersson gjorde i fjol.
Emelie Wibron berättade igår om hennes dröm att göra mål i en SM-final och idag gjorde hon två. Framåt var Victoria Wikström en gigant. Hon stod för flera bra assist och viktiga poäng.
Martina Söderqvist skadade sig på uppvärmningen och spelade knappt i matchen. Cassandra Edberg fyllde på och gjorde det bra. Frida Norström visade finalnerver, men det släppte nog då hon fick göra ett finalmål. Therese ”Mini” Andersson fick kanske göra det snyggaste då hon rundade Fredriksson och la in den. Den glädjen är nog svår att beskriva med ord, men ni kan se den suddigt här nedan.
Efter matchen firade Iksu ordentligt och hade en egen ramsa på fem bokstäver som inte passar sig i det här forumet, men fira gjorde laget – och det lär nog bli mer under kvällen om jag misstänker rätt för tjejerna.
Niklas Ekblom ska såklart ha en stor eloge för sitt arbete i lagbygget och kring laget, men även alla spelare, ledare och viktiga personer runt laget kan idag sträcka ordentligt på ryggen.
Men det finns en spelare som ska hyllas extra mycket, som i mångt och mycket vinner matchen för Iksu. Malin ”Mackan” Marklund var magisk i matchen och spelade med en pondus och bestämdhet som var underbar att se. Marklunds medverkan i matchen var alltså osäker fram till igår kväll och hon spelade trots att läkarna avrådde henne från det då hon vid en smäll mot huvudet faktiskt till och med kunde få men av det hela. En hjältesaga får man nästan säga.
Något annat jag vill hylla var tränarnas beslut att låta de spelarna som satt på bänken att spela på slutet. Oerhört fin gest som betyder mycket för dem – låta de spelarna känna sig som en större del av segern och att de fick känna på att spela en SM-final och dessutom vinna.
Innebandybloggen säger ett stort grattis till Iksu för guldet och ännu mer tankar om detta under morgondagen. Kolla in videointervjuerna på Expressen och Innebandy.se om ni vill se mer om matchen och kommentarer efteråt.
Här till exempel!
