Dags för plastafton.
Tankar flyger runt och sekunder blir till minuter som rinner ut till timmar. Natten till denna fantastiska dag lär säkerligen ha varit lång för vissa nervösa och förväntansfulla spelare inför dagens crescendo. Det är nu allt ska avgöras och jag tänkte här delge lite av mina tankar och bevakningspunkter i matcherna.
Vi börjar med damerna då den matchen helt enkelt avgörs först. Iksu spelar sin tredje raka final och sjunde av de åtta senaste finalerna har haft Umeålaget som ett av lagen. Ett väldigt imponerande facit och med tanke på att Kais Mora vid det namnet aldrig tidigare upplevt en final så är det klart att rutinen talar för Iksu.
Kais Mora har egentligen en sak som inte Iksu har och det är sin bästa spelare i superform. Therese Karlsson har varit magisk den här säsongen och bär verkligen Kais Mora på sina axlar tillsammans med resten av förstafemman. Iksus dito, Viktoria Wikström, har dragits med skadeproblem under säsongen och är fortfarande inte 100 procent återställd. Hon spelar såklart på en hög nivå då hennes teknik och spelförståelse står över majoriteten i elitserien, men hennes snabbhet har såklart påverkats och dessutom hennes pondus på planen. Vickan bågar inte in och stänker dit bollarna som för ett drygt år sedan utan letar allt oftare instick till Martina Söderqvist och Josefina Eiremo.
Just Eiremo har det hackats en del på och den stora anledningen är att hon inte spelar på ett sätt som gynnar laget lika mycket i år som i fjol. Hon har börjat ta mer offensiva initiativ och är ju så gott som aldrig dålig. Däremot har jag inte en enda gång den här säsongen tagit ut henne som en av de tre spelarna i VF-ligan och ni får säga vad ni vill om det, men Eiremo tillför FÖR LITE offensivt för det i år. Hon har en kapacitet som få med sin löpstyrka och positionssäkerhet på banan, men då kontringarna blir färre så har hennes roll i laget förändrats. Eiremo måste hota mer än hon gjort den här säsongen.
Just spelvändningarna är en annan sak som talar emot Iksu. Laget har börjat ta kortare byten, framför allt i de senare delarna av matcherna, och exakt det har gjort att laget valt att vända hem och behålla bollen inom laget för ofta istället för att gå för chanserna till kontring i större utsträckelse – något laget inte alls gynnas av då föreningens framgång till en början byggdes på just spelvändningar.
Däremot har Iksu en bredd på sina spelare som inget annat lag kan matcha. Jenny Gustafsson, en av de bästa spelarna i landslaget direkt hon får på sig landslagsdräkten, är bänkad(!). Även en spelare som varit en av lagets absolut bästa de senaste två åren, Cassandra Edberg lär inte starta matchen heller på grund av att hon inte hittat formen från skadan till 100 procent ännu. Vilket annat lag i elitserien skulle ha råd att ställa av två så bra spelare. För att jämföra i Mora så skulle det vara som att lyfta ut Martina Lööf och Amanda Larsson eller för Djurgården att bli av med Malin Eriksson och Sandra Mattsson – det är klart att det märks.
Men min känsla i år är faktiskt att Iksu är så pass mentalt förberedda att de klarar av att bärga guldet, trots att de ställs mot ett så oerhört skickligt lag som Mora är. Det är verkligen Sveriges två bästa lag som möts och de två lagen som är roligast att titta på och därför talar exakt ALLT för att vi kommer att få se något utöver det vanliga i år. Frågar du mig så tyckte jag inte att fjolårets damfinal var sådär oerhört bra rent spelmässigt och just därför har jag så oerhört stora förväntningar på årets final.
Iksu måste göra exakt så som Emelie Wibron konstaterade när jag intervjuade henne igår: ”Vi kan inte lita på att någon annan ska ta tag i det om vi vill vinna. Alla spelare måste gå inom sig själv och få ut allt av sig själv för att vi ska spela på topp. Det är inte bara våra nyckelspelare utan alla i laget måste vara som bäst imorgon”.
Och just det har känslan varit. Iksu är inte beredda att förlora dagens match, de har inte tänkt göra det och även om jag hyser en enorm respekt för Kais Mora och stundtals inte kan hålla mig från att le när laget spelar innebandy på deras frenetiska och offensiva sätt – så tror jag att Iksu vinner den här matchen.
Det var damfinalen det. Jag tar herrfinalen i ett enkomt inlägg som jag publicerar 12.00. Nu laddar vi för plast. Det är nämligen plastafton idag.
