Bjuder på några korta rader om kvällen innan läggdags.
Nu har väl i och för sig de flesta lagt sig men… Jaja.
Kul att titta på innebandy igen. Personligen var det min första match som jag såg på i egenskap av publik. Att se en match från avbytarbänken (City – Thorén) är liksom inte samma sak.
Det är svårt att trycka en mockaruta med kaffe där. Det är först när man gör det som det blir på riktigt.
Hursomhelst. Ett decimerat Dalen, utan Peder Bodén, Johan Eriksson, Filip Stenmark och Pontus Gustafsson, började imponerande svajigt mot ett taggat RIG Umeå.
Gästerna tog ledningen fullt rättvist och gjorde sedan 2-0 av bara farten. Det fanns även gott om möjligheter att öka på ytterligare, men Dalen kunde istället växa in i det hela eftersom och efter första perioden stod det 3-3 efter en sen periodkvittering av Johan Alm.
I andra perioden växlade Dalen upp ytterligare och då syntes det att RIG kanske inte alltid har det tätaste försvarsspelet. Vissa mål såg lite väl enkla ut.
12-4 blev slutresultatet.
Personligen lämnade jag matchen efter två perioder till förmån för en klassisk NHL-kväll med några i laget.
Väl där lyckades jag med konststycket att stänga av strömmen i lägenheten (fråga inte hur) vid ställningen 5-5 på tiden 17.20 i sista perioden.
Paret Forslöf/Johnsson hade dessutom precis fått ett powerplay mot firma Öredahl/Boström.
Stämningen i rummet sjönk något vansinnigt efter mitt ingripande och jag lovade att be om ursäkt offentligt. Så här kommer den:
Förlåt att jag förstörde er kväll.
***
Tillbaka till Gammliahallen. Tänkte avsluta med lite spelarkritik. Milan Tomasik såg pigg ut i sin nya tröja #7. Tydligen har han även tatuerat in numret på sin arm.
Noterbart är att Rasmus Enström också har nummer sju både på ryggen och på armen. Jag undrar vad han tycker om Tomasiks uppfinnesrikedom.
Såg lite nya kvaliteter i Tomasik. Passningarna han bjöd på var riktigt luriga. Förhoppningsvis kan han få den delen att lossna även mot tuffare motstånd. Han kan nog bli en av Dalens viktigaste spelare i år om det bara vill sig väl.
Andreas Berglund fick chansen med Ketil och Alexander Bodén i förstalinan och det gjorde han bra. Ett par kassar fick mannen med den lejonliknande frisyren trycka dit.
Men det är Johan Eriksson som är tänkt att spela där som jag har förstått det.
Peter Grönroos gjorde minst två mål (han kan ha hängt i tredje, vad vet jag) och visade att han vill vara med och ta en tröja i år.
Alexander Bodén började oerhört trögt men växte sedan in i det. Stod för några riktigt bra prestationer i den andra perioden.
I RIG Umeå då?
Lite otippade namn som stack ut enligt mig. Det mesta brukar ju vanligtvis handla om Albin Sjögren. Men han var rätt blek i de två perioder jag såg.
Istället var det spelare som Philip Sakayan och Alexander Rönnlund som blixtrade till då och då.
Isak Julkunen visade prov på brorsan-liknande teknik och även ett brorsan-liknande humör stundtals.
Ingen av de nyintagna spelarna fick lira om jag såg rätt. Ska bli spännande att stifta bekantskap med deras talang senare.
Nu God natt. Eller jag kanske ska säga god morgon, för det är nog morgon då ni läser detta.
