Efter Nolia Cups utgång bad jag Granlos lirare Patrik Svensson att skriva några rader om cupen från hans och det segrande lagets perspektiv.
Svensson är en mycket begåvad innebandyspelare som förhoppningsvis får visa vad han går för i år i SSL. Hans kropp verkar bevisligen dras med en hel del skavanker så vi får hoppas att han snart får vara skadefri och spela ut sin fulla potential.
Här kommer Patriks reflektion om cupen:
***
Har alltså blivit ombedd att summera Nolia Cup ur ett mer granloperspektiv.
Här kommer min syn på den gångna helgen.
På Fredagen satt vi oss i våra minibussar för avresa mot Umeå, vår tredje raka helg med cup/ sammandrag.
Vår tränare hade satt som mål att vinna hela cupen och då var vinst mot Thorén ett måste för att slippa pressen att vinna mot Dalen.
Men fredagens match blev väldigt konstig för våran del. Vi rivstartade och spelade en fantastisk innebandy första perioden. Men lika bra som vi var i första, lika dåliga var vi i andra.
Intressant hur de kan bli sån skillnad med en sju minuter lång paus…
Vinst blev det i alla fall med 5-4 efter en match som kunnat sluta hur som helst.
Slump eller inte, vi lyckades avgöra i slutet av matchen.
Den andra matchen skulle då spelas mot Dalen, ett lag vi aldrig slagit. Det som många av oss trodde skulle bli en ganska avslagen match, visade sig bli stekhet.
Mycket känslor och stor rivalitet fanns på planen med gamla Dalen och Umeå City-spelare.
Det kändes i båset som att vi var det lite starkare laget, trots det fick vi lämna planen med en 4-3 förlust. Tycker själv att den matchen var den roligaste matchen att spela under cupen. Vinst eller inte spelade i mitt huvud ingen jättestor roll, då den inte var avgörande för någonting. Det är erfarenheten från matchen jag tar med mig in i serien senare..
I semifinalen ställdes vi sen mot Lindås.
Efter en horribel första period från våran sida låg vi under med 1-3.
Vi hade ingen fart, inget go och ingen vilja. Matcherna och träningarna den senaste månaden gjorde sig rejält påmind med många slitna kroppar. Vi gnetade oss in i matchen mycket tack vare vårat pp.
Återigen var det tight in i slutet. Slump eller inte, men vi lyckades även den här gången avgöra med någon minut kvar av matchen.
Två timmar senare var det dags för final mot Dalen och revansch skulle utkrävas.
Många trodde nog på en ny het match så som gruppspelsmatchen sett ut men ack vad fel dom hade.
Två rätt tempofattiga perioder spelades ut och det såg inte ut att finnas nån rivalitet nånstans. Dalen gick ifrån till en 4-1 ledning och det såg mörkt ut.
Men som många gånger förr reste vi oss i motgång i tredje perioden.
2-4 blev snabbt 4-4 och matchen gick in i sitt slutskede.
Slump eller inte, men Granlo hade kommandot in och fick hela tiden ledningsmålet, starkt dock av Dalen att lyckas komma tillbaka och kvittera två gånger!
Åhrberg (målvakten) stod för en väldigt avgörande räddning med bara sekunder kvar där nog många plitat ner vinst för Dalen.
En mållös sudden, och straffar fick avgöra. Efter sju straffomgångar stod vi sedan som segrare. För första gången i Granlos historia hade vi vunnit mot Dalen och vunnit Nolia Cup. Vi jagar hjärnspöken varje vecka nu…
För oss var Nolia Cup en viktig turnering, främst då det var sista gången vi fick möta Superligamotstånd innan premiären och sista chansen att matcha ihop formationer då vi har spelare som är på landslagsläger nästa helg.
Vi är naturligtvis väldigt nöjda med helgen. Vi fick slipa på lagbygget, spela tuffa fighter och vara på resande fot tillsammans. Mest nöjd är jag ändå över vinsten och hur försvarsspelet såg ut hela cupen.
Några sista notiser:
Kul för den förlorade sonen att ta hem hela poängligan i cupen!
Kul med sändningar på webben från matcherna!
Roligt var det också att få prova på att kommentera en match!
Mindre roliga var Täby. Tio spelare med till en cup och w.o sista matchen – bedrövligt!
Vill tacka alla inblandade för en bra ordnad cup. Ser fram emot att försvara titeln nästa år!
Med vänlig hälsning, Patrik Svensson #9
