Eftersom jag själv missade premiärdagen av Champions Cup (jobb+träning) ringde jag upp min chef Tomas Ruuth. Han var på plats hela dagen och bjuder nedan på lite briljanta reflektioner från pressläktaren.
***
Japp. Första dagen av Champions Cup är avslutad och jag har fått äran att gästkrönikera på Bloggen efter en halvdag i hallen.
Så vad har vi då fått uppleva?
I snabbformat: En halvseg öppningsmatch mellan Storvreta-Tatran Stresovice. En transportsträcka för Iksu. En liten skrällseger för Dalens herrar och en förlust, trots ett massivt spelövertag i två perioder, för Dalendamerna.
I långformat?
Häng med.
Jag såg två perioder av Storvreta-Tatran. Det räckte så. Storvreta kontrollerade matchen mot tjeckerna.
Rasmus Sundstedt såg ut att bara vara back i ett Storvreta som på det stora hela var numret större än tjeckerna.
Bäst? SFI-eleverna som satte färg på anrättningen och fyllde ut hallen både person- och ljudmässigt.
Rasmus Sundstedt såg ut att bara vara back i ett Storvreta som på det stora hela var numret större än tjeckerna.
Bäst? SFI-eleverna som satte färg på anrättningen och fyllde ut hallen både person- och ljudmässigt.
Iksu (för dagen i rosa tröjor) började lamt mot lettiskorna i Riga (vad hände när det blev Riga och inte urklassiska europacuplaget Rubene Rants som blev Lettlands bidrag?).
0-0 efter första perioden. Men i andra trummade Iksumaskinen i gång. Det blev hela 11-1 till slut men även om det såklart är utklassning så gillade jag Rigas spel.
De försökte göra något, de hade en spelidé och la sig verkligen inte bara på försvar.
0-0 efter första perioden. Men i andra trummade Iksumaskinen i gång. Det blev hela 11-1 till slut men även om det såklart är utklassning så gillade jag Rigas spel.
De försökte göra något, de hade en spelidé och la sig verkligen inte bara på försvar.
Sedan hade de ett par fina snidare, som 18-åriga rightaren Luize Bilinska (nummer 13 om ni undrar), där borde nog alltid lika fyndsugne Urban Karlsson kunna hugga och erbjuda ett kontrakt. En klart intressant lirare.
Jaja, Iksu vann, utan att förta sig, och med Frida Norström och Cassandra Edberg vilandes på bänken. Träffade Susanne Ekblom och ”Mini” Andersson under Dalen-matchen (samspråkandes med gamla storbacken Matilda Holmbom – som var med och inledde Iksus storhetstid den där julen ca 2005) och de räknade med tuffare motstånd mot tjeckiska Herbadent Prag i morgon.
Tjeckiskorna slog ju IBK Dalen i Czech Open i augusti, och en seger mot Dalen är numera en rätt meriterande bedrift. Så varningen är härmed utfärdad.
Tjeckiskorna slog ju IBK Dalen i Czech Open i augusti, och en seger mot Dalen är numera en rätt meriterande bedrift. Så varningen är härmed utfärdad.
IBK Dalen-Wiler-Ersigen var innebandy i ett nötskal. Svängigt, svajigt, spännande och målrikt. Wilers spel- och sovklocka ringde efter cirka 15 minuter av första. När den ringde och de vaknade upp efter dryga 18 minuter stod det 5-1 till Dalen. Sedan pumpade Wiler i gång, rullade boll, fick power play och nötte ner ett Dalen som bara sjönk djupare och djupare. Men den här upplagan av IBK Dalen är av ett gott kampvirke. Så när de fick sitt tredje power play för kvällen, i slutet av tredje, satte de sitt tredje PP-mål och av bara farten kontrade Milan Tomasik (oj så mycket bättre han är i år än i fjol) in 7-5.
Snackade lite med Christoph Hofbauer efter matchen. Den förre Dalensnipern behövde inte skämmas för sin insats med sina tre mål. Men 6-7 mot Dalen var såklart en grym missräkning för schweizarna (där Bult Larsson utgick redan i första perioden med en skada).
– Jag tycker vi var det bättre laget men Dalen försvarade sig tajt.
Hur är det att vara tillbaka i Umeå då?
– Jag var här i somras också så det är inte så speciellt, nu är det bara innebandy.
Nere i Dalenkabyssen var det gladare miner. Iiro Parviainen skrockade gott åt det mesta på sin speciella blandning mellan knagglig svenska och hemsnickrad engelska.
– Hur kunde ”Hörna” bli utsedd till man-of-the-match? Han släppte ju in sex bollar, Rudeström noll, skrattade han.
Det såklart med tanke på att han slängde in Rudeström i mål på de två (!) straffar som Wiler fick i andra perioden.
– Du kan skriva att han är bättre på straffar än mig, skämtade Fredrik Hörnkvist, inte alltför besviken över ”straffpetningen”.
”Hörna” höll för övrigt grym klass stora delar av matchen, då kan man förlåta att två bollar slank in lite väl lättvindigt. Det ena skottet (av Esa Jussila) var dock som han uttryckte det…
– Ett Robban Holmgren-skott. Han visste exakt var han skulle skjuta.
Och om någon nämner Robban Holmgren i en intervju är det ju värt att nämna.
Få spelare har varit läckrare i sin spelstil i Dalentröjan än den smygande centerklassikern Holmgren.
Få spelare har varit läckrare i sin spelstil i Dalentröjan än den smygande centerklassikern Holmgren.
Dalenkillarna tyckte för övrigt, tämligen unisont, att 7-6-segern mot Wiler var en karbonkopia av bortasegern mot Pixbo i superligan nyligen.
Till kvällens sista match så. Efter en förstaperiod där Pirana Chur imponerade med ett klassiskt schweiziskt bolltrill så kom Dalendamerna i gång och pepprade skott mot Piranas mål. Det räckte inte längre än till 4-5 den här gången. Men med tanke på att Dalen verkligen förtjänade minst en poäng i dag så borde SC Classic inte vara omöjligt. Seger där, och det kan bli semifinal mot Iksu. Ändå kul att se Dalen som gått från ett ultradefensivt och grunddestruktivt lag till att vara ett rätt trivsamt spelförande lag. Det känns som att de är på rätt väg.
Nåt mer?
Njae. Rätt goda bullar i pressfikat, ett golv i Exel Arena som tydligen fraktats från Tjeckien och upp, lite ovant mixed zone-förfarande efter matcherna, lite klassiker som Anton Jonsson och Curt Söderström på läktarna och en lovande start på hela spektaklet.
Tack för ordet.
***
Jag säger ”Tack själv!” till min eminenta chef. Briljant skrivet.
Till sist vill jag önska honom ett speciellt lycka till i våra kommande Ruzzle-dueller.
