Guldtankar

Den här söndagen hade sådan oerhörd potential på förhand.
Manchester-derby och VM-final stod på schemat. Det löstes så här.

Fotbollen ska vi väl inte orda så mycket om (förutom att mitt favoritlag vann till slut). Istället tänkte jag bjuda på mina tankar från det som hände på den högra skärmen.

Jag minns den förra finalen. Finland var så mycket bättre. Det var en häftig match på många sätt. Man blev orolig över Sveriges framtid och jag minns att jag läste en hel del domedagsprofetior om att Finland kommer äga innebandyscenen en lång tid framöver.
Finland var FRAMTIDEN.

Den här finalen sa något helt annat.
Sverige, ett väldigt UNGT Sverige, sopade banan totalt med ett betydligt äldre Finland.
Det var på många sätt en absurt bra insats av Sverige.

Sverige sprang snabbare, sköt hårdare, passade bättre, dribblade snyggare och var taktiskt överlägsna på samma gång. Även när det gäller målvaktsspelet var Sverige överlägsna.

Vem hade trott att Patrik Åman (då Jansson) skulle fira dessa triumfer då han satt på IBK Dalens avbytarbänk och värmde med klubba och boll i pauserna för några år sedan?
Han förtjänade att glänsa i dag då han var en av få som var bra i förra finalen.

Det är svårt att hitta positiva grejer som Finland kan ta med sig från matchen. Men de hade lite mindre fula tröjor än Sverige.
Nu lär ett stort generationsskifte vänta i Finlands landslag. Den här generationen har bidragit till sporten med väldigt mycket och de har upplevt stora framgångar. Men man måste våga byta ut spelare också. Det tyckte jag blev väldigt synligt i den här finalen.

Jan Erik Vaara valde att satsa ungt och fräscht vilket han blev rätt hårt kritiserad för. Men vem saknade Magnus Svensson i den här matchen? Ingen.

De unga herrarna klarade detta galant. Kim Nilsson var överallt, Anton Karlsson var ett monster defensivt, Patrik Malmström visade än en gång upp sitt bisarra skott, Stenberg trixade och Johan Samuelsson gjorde allt som han inte gjorde i förra finalen.

Kul också att Robin Nilsberth fick måla. Han har verkligen etablerat sig snabbt på den här nivån.

Vill också hylla Linus Nordgren. Jag tycker han var en av planens bästa spelare. Han slet och krigade och spelade för laget i alla lägen. Kul att se. Jag har ju länge klagat på att han fått alldeles för lite förtroende i landslagssammanhang så av den anledningen var det extra kul att se honom leverera.

K-J Nilsson tystade mig rätt rejält den här turneringen. Jag har varit en av de som tyckt att han kommit med på grund av gamla meriter. Efter hans passning till 1-0 kan jag bara lyfta på hatten och ta tillbaka allt negativt jag sagt om honom de senaste åren (jag diggade honom stenhårt då han såg ut som Jesus under Helsingborg-tiden).

Det bästa av allt är ändå att det finns så enormt mycket att bygga på i den här truppen inför nästa VM. Den här truppen är förhållandevis väldigt ung och ändå har de redan vunnit varsitt guld. Det bådar väldigt gott inför kommande VM.

Avslutningsvis får vi på bloggen säga ett stort grattis till alla killar i laget. Ett extra stort grattis till alla fd. Dalen-spelare som alla haft en hel del att göra med den här bloggen.

Robin har missat straff på Lars Lindberg, ”Walle” har fått dyngstryk i ”äta-semlor-på-tid-tävlingen”, och Johan har misslyckats med att lägga barnpussel.
Tur för Sverige att de är bättre på innebandy!

Jag skrev i början att den här söndagen hade sådan oerhört potential på förhand. Lyckligtvis blev allt som jag ville ha det:

(Manchester är rött och) VM-guldet är tillbaka där det hör hemma!