Ett inlägg i läktarcoachen-anda. Lite tyckande, lite tänkande. På det första litet mer betoning än på det andra.
Johan Carlsson, som driver SDF-SM-bloggen som både vi och innebandy.se länkat till tidigare, klev häromdagen ut och tippade Stockholm som favoriter till att vinna pojk-klassen. Han har även ställt frågor till innebandykunniga som får dra till med något där Stockholm får flest röster.
Det här gjorde att jag faktiskt var rätt glad över att det var min tur att sitta i sekretariatet trots tidiga 08.30 en fredagsmorgon för att få se just det Stockholm som enligt många är det lag som är favoriter till att vinna klassen. Det när man skulle möta Gästrikland.
Jag imponerades visserligen över de unga killarnas teknik och flinka fötter, men faktum är att Gästrikland var bättre i två av de tre perioderna och förtjänade mer än den 5-3-förlust (sista målet i tom bur) man fick åka från matchen med.
En poäng kan man hävda. Tre poäng kan man också argumentera för.
Nu ska jag inte kasta bävrar i trähus då mitt eget tippande är minst sagt… knarrigt… men det Stockholmslag jag såg i morse kändes inte som något mästarlag. Tåls att påpeka att det fortfarande är två dagar till finalen spelas, men visst känns Uppland (som jag tror man kommer möta i kvartsfinalen) med duktige Christoffer Gustafsson i spetsen och Göteborg/Skåne/Västerbotten som lag vilka mycket väl kan fälla Stockholm.
Vill dock passa på att sätta fingret på några duktiga spelare från huvudstadslaget: Rickard Askebjer, Sebastian Johansson och Simon Götz imponerade stort på mig. Dessutom ska förstås Gästrikland ha en eloge för sitt spel – även om jag har svårt att se Gästrikland ha något att göra med slutsegern.
***
16.30 är det toppfajt för Västerbottens pojkar då man möter Västergötland i Gammliahallen!
