Killarna åkte ut i kvartsfinal mot Skåne. Detta i förlängning med 4-3. För ganska exakt tio år sedan råkade jag och mina lagkamrater ut för precis samma sak. Vi åkte också ut med 4-3. I sudden. I kvartsfinal. En viss Eric Björk avgjorde på långskott.
Jag kan med andra ord känna igen den känslan som killarna har just nu.
Mötte David Lundberg i korridoren kort efter slutsignalen. Han var förbundskapten även för min årgång och vi konstaterade båda, mycket bittert, att vi kände igen detta scenario allt för väl. Framför oss går flera storgråtande spelare förbi.
Äventyret tog slut på ett grymt sätt och man förstår att tårarna ligger nära till hands.
Men vi ska komma ihåg att Västerbottens killar har varit en fantastisk tillgång till den här tuneringen. Få lag har kunnat matcha Västerbottens frejdiga offensiv. Som förespråkare av lir och teknisk innebandy blir man glad att vårt län är i framkant när det kommer till det.
Det såg så bra ut när Felix Pihlajaama Jonsson hängde dit 3-2 i powerplay (ett mål som ni kan se i ett tidigare inlägg). Men Skåne lyckades, starkt nog, hämta sig och göra två mål från i stort sett ingenting. Avgörandet kom på ett frislag (som ni också kan se på video i ett annat inlägg).
Utan skarpskytten Fabian Hansson och liraren Nikko Moberg hade Skåne aldrig vunnit. Moberg var med sin aviga spelstil Skånes stora regissör och Hansson sköt på allt och lite till. Den senare prisades som matchens lirare vilket jag tyckte var lite märkligt. Enligt mig var Moberg planens klart bäste spelare.
I Västerbotten var det flera som imponerade. Framförallt var det många som hade otroligt mycket spring i benen. Philip Näslund var en evighetsmaskin, lurige kraftpaketet Jonathan Åström gjorde ett drömmål, Felix Pihlajaama Jonsson sprang mer än någon annan, lille store liraren Edwin Rönnblom bjöd på härliga finesser, backen Oscar Kröger spelade vårdat och moget trots sin ringa storlek, Gustav Karlsson slet som en sårad på centerplatsen. Och längst bak stod Pontus Estholm pall för det mesta. Detta för att nämna några…
Imorgon bitti spelar Västerbotten för en femteplats. Jag hoppas för lagets skull att de vinner den matchen. Med facit i hand är det en klart godkänd placering och jag hoppas att alla spelare och ledare har njutit av den här fantastiska upplevelsen – även om det blev ett tråkigt slut på händelserna.
Flickorna åkte oxå ut. Skriver ni bara om pojkar?
Roger testa andas, det kommer nog och det är lördagkväll, låt grabbarna vara lite lediga också… trist att folk gnäller på första bästa läge istället för att hylla den här bloggen!!!