Listan: Coolaste smeknamnen

Länge sedan en lista publicerades. Den här gången rankar bloggen de fränaste smeknamnen i UFC. Det finns två recept på ett lyckat smeknamn: Antigen ska den säga  hur personen slåss, eller en rolig koppling till fajterns namn.

Jung-Chan Sung A.K.A The Korean Zombie
Vill man vara elak, vilket bloggen inte vill, kan man säga att Sung har en hjärndöd stil i buren. Likt en zombie attackerar han sin motståndare, utan att låta någon komma i vägen.

Yoshihiro ”Sexyama” Akiyama
Återigen en Asiat med et otroligt coolt smeknamn. No further comments.

Rick”The Horror” Story
Trots namnet är han knappast känd som en skräckinjagande fajter. Men namnet, bara den ger mig kalla kårar…

Frankie ”The Answer” Edgar
Det spelar ingen roll hur du attacker New Jersey’s finest. Han har alltid ett bra svar. Självklart ska man kunna förstå det när Bruce Buffert presenterar ex-mästaren sekunderna innan fajten är igång.

 

Legendens adjö, gameplane och hjärta

Bloggen lever, den har bara tagit en kort semester på grund av dubbla jobb, sjukdomar och resor. Nu är jag dock fit for fight igen.

Midsommarhelgen var en intressesant i MMA-världen. Det började redan på torsdagen då legendaren Fedor Emelianenko gick sin sista match innan pensionen. Fedor är en mytomspunnen fajter som inte för många år sedan kallades för världens bästa fajter alla kategorier.
De senaste åren har ryktet gått ikapp honom, och de senaste åren har han haft det svårt mot andra fajters. Men det spelar ingen. Han är en riktig legend och var blandat obesegrad i tio år.
Själva matchen gick hemma i Ryssland, motståndaren Pedro Rizzo(fd UFC-fajter) hade inte så mycket att komma. Fedor vann redan efter 1.24 in i första ronden. Det var som sagt Sambo-specialistens sista match, nu ska han jobba med att utveckla MMA i Ryssland.

På fredagen möttes lättviktarna Gray Maynard och Clay Guida. Maynard vann på poäng. Men eftersnacket handlade mest om Clay Guidas taktik. Flera gånger under matchen vände Guida ryggen och flydde från Maynard. Något som irriterade många, i synnerhet motståndaren. På presskonferensen efteråt var Maynard på väldigt dåligt humör. Det såg faktiskt ut som att han just förlorat en match om bältet.

Clay Guida tränar under Greg Jackson – som också tränar Jon Jones – och han är en väldigt respekterad tränare som har utvecklat sporten. Jackson har framför allt utvecklat den taktiska biten i sporten. Nu är det många som hävdar att utvecklingen har gått för långt. UFC-presidenten Dana White kallade Jackson för ”goof” i en intervju efter matchen.

Jag är beredd att hålla med i kritiken. När det gäller fotboll är jag en riktig taktiktorsk. Men MMA är fajting, då vill jag faktiskt se två fajters slåss. Något vi inte fick se i fredagens match.

Den här helgen ägde två UFC-galor rum. På lördagen lyftes blickarna mot Brasilien och staden Belo Horizonte. Det var fjärde gången UFC arrangerade en gala i Brasilien. Återigen blev det en publiksuccé. MMA är megastort i landet och har seglat upp som den populäraste idrotten efter fotbollen.

Först var tanken att huvudmatchen skulle bestå av en fajt mellan två brassar. Men när Vitor Belfort inte kunde ställa upp på grund av skada, fick Rich Franklin hoppa in och möte yxmördaren Wanderlei Silva.
Vilken match det blev! Ett fullskaligt krig mellan två fajters. De höll på avsluta varandra vid ett par tillfällen, dock utan att lyckas. Matchen gick till domslut, där Franklin till slut vann.
Om Greg Jacksons adepter för att vara luriga taktiker är Wanderlei Silva raka motsatsen. Snubben har sällan en taktik, utan går rakt in i motståndaren på vinst och förlust. Något som fungerade förr om åren, då han var topprankad i världen. På senare år han åkt på ordentligt stryk och många, inklusive UFC är rädda för att han ska dra på sig en allvarlig skada.
Egentligen vill jag se en mix mellan taktik och fajtsprit. För i slutändan vill publiken ändå se två utövare fajtas med varandra.

 

Time for the little ones

För två helger sedan försvarade Junior Dos Santos bältet i UFC 146, galan där huvudkortet bara bestod av tungviktare. Ikväll är det dags för UFC on FX 3. Main event är fajten mellan Demetrius”Mighty Mouse” och Ian”Uncle Creepy” McCall, en match i den nya viktklassen flygvikten. Det är den lättaste viktklassen i MMA. Vid invägningen får man väga max 125 pounds(56.7 kg) Jämfört med tungvikt, där de flesta ligger runt 250-260 pounds eller mer(113-120 kg) De är alltså hälften så tunga som de största grabbarna, men de är dubbel så snabba, minst.
Personligen tycker jag att de mest underhållande matcherna är de i lättare viktklasserna. Förutom att de besitter en sjuk speed har de en monsterkondition. Nackdelen är dock vi sällan får se de stora knockarna i de lättare viktklasserna.

Johnson och McCall möttes tidigare i år. En riktigt underhållande match som slutade oavgjort. I mina ögon var det helt fel. Möjligvis att första ronden gick till Johnson, med rond ett och två gick solklart till McCall, som fick de fick ner ”Mighty Mouse” vid flera tilfällen. I slutsekunderna i rond tre var McCall dessutom väldigt nära att avsluta sin motståndare.
Nu möts de alltså igen. Vinnaren får gå en match om det vakanta mästarbältet i flygvikt. Jag hoppas och tror lite på ”Uncle Creepy” Han har alla verktyg som krävs av en modern MMA-utövare; brottning, grappling och en thaibaserad striking.

I övrigt får vi även se Erick Silva igen. Senast han fajtades, UFC:Rio, blev han felaktigt diskvalificerad mot Carlo Prater. Domaren Mario Yamasaki ansåg att Silva slog mot Praters bakhuvud, vilket inte är tillåtet. Bur-domarna i UFC är vanligtvis väldigt duktiga och gör sällan fel, men här gjorde domaren ett misstag som kostade Silva en seger mot motståndare som egentligen inte har något i UFC att göra.
Jag är ganska säker på att Silva vinner i natt. Jag är ännu mer säker att han kommer gå en titelmatch i weltervikt inom två eller tre år.

Alla matcher i natt:
MAIN CARD (FX)
Demetrious Johnson vs. Ian McCall – flyweight-tourney opening round
Charlie Brenneman vs. Erick Silva
Josh Neer vs. Mike Pyle
Scott Jorgensen vs. Eddie Wineland

PRELIMINARY CARD (FUEL TV)
Leonard Garcia vs. Matt Grice
Mike Pierce vs. Carlos Eduardo Rocha
Seth Baczynski vs. Lance Benoist
Dustin Pague vs. Jared Papazian
Tim Means vs. Justin Salas
Caio Magalhaes vs. Buddy Roberts
Bernardo Magalhaes vs. Henry Martinez
Jake Hecht vs. Sean Pierson

Ny lokal fajter på uppgång

Fernando med sonen Rio

MMA. Umeå och Renyi har redan etablerade fajters i Tor Troeng, David Häggström, Andreas Ståhl och Thomas Bäck. Sedan finns det en hel drös som tränar stenhårt och bara väntar på att få visa upp sig. En av de är Fernando Flores. I lördags gick han en match i Shootofighting/Amatör-MMA. Motståndaren hette Carl Nordqvist och efter att matchen gick tiden ut förklarades Fernando som segrare.
– Det var en stående kamp där båda svingade mycket. Han fick ner mig en gång, men jag kände mig aldrig hotad, säger Fernando till Kampsportsbloggen.

En av Fernandos svingar träffade rätt så bra vid ett tillfälle att han motståndaren hamnade på baken. Därefter försökte sig Fernando på en rear naked choke(se när Tor visar hur man gör den). Men domaren dömde upp de båda.
– Han tyckte det tog för långt tid.

Fernando har gått fem matcher i Shooto och har ett record på 4-1 i vinster. Nu väntar fortsatt stenhård träning i Renyis lokaler för Fernando som fick sin andra son bara för någon vecka sedan. Drömmen om en proffsmatch finns självklart. Men han vill inte stressa.
– Jag vet att jag har hjärta. Men jag måste utvecklas mera och lita på mina tränare, de vet när jag är redo.

Jag personligen tycker det är super att nya lokala förmågor börjar visa framfötterna. Vi har redan fyra fajters som tillhör toppen i i landet. Fernando är inte ensam. Det kryllar av hungriga killar(tyvärr inga tjejer än så länge). Kampsportsbloggen ska göra en djupdykning och presentera de mindre kända killarna som sliter arslet av sig vecka ut och vecka in för att lära sig kampsportens svar på schack.