Sista passet på öring i älven, kylan tränger på nästa vecka.
12:30 rusade jag ut från arbetet för att hinna ner till älven och svinga några timmar, med flytoverallen på blev det varmt. Hämtade upp mamma för att skjutsa henne, släppte snabbt av henne och styrde mot parkeringen vid älven. På väg ner mötte jag Björn som var less, han hade inte känt något men vi stod och pratade en stund. Tiden rann dock iväg och jag halkade nerför skogsslänten, inte långt ifrån att slå ihjäl mig på den branta och hala stigen.
Började svinga med 28 gramsbete, fastnade ganska snabbt och oroade mig direkt över att ev förlora en massa beten. Det var ändå helt onödigt att stressa upp sig för sånt eftersom det var det enda bete jag förlorade under passet. Enver var som vanligt där, han hade fått två mindre öringar och visade på en massa vakande harr som simmade omkring i vattenytan. Jag provade olika färger och tyngder men inte ville någon fisk kroka sig, det är ju som vanligt med ett evigt men roligt nötande!!
Mörkret närmade sig snabbt, jag vände blicken upp efter älven och det var trolskt stilla. Jag stod där själv och njöt, det enda jag hörde var de små isflakens knakande och klickande när de krockade eller sprack. Hela älven, buskarna och himlen skiftade i olika blått, vilket otroligt härlig fritidssyssla jag har.
(Foto: Mats Söderholm)
En kvart senare flyttar jag mig en bit nerstörms, när jag kastar ut ser jag i ögonvrån hur vackert det är. Jag stannar upp och får nästan bottennap när jag står där i min ensamhet. Det bladlösa riset och himlens blåa ton är helt underbar!
(Foto: Mats Söderholm)
Gädda, abborre eller öring i helgen, det är frågan?
M
