Den enorma köttnormen

20171019_111422

 

Så här kan det se ut en vanlig lunch till sonen och mig. Till vänster hans köttbullar, till höger mina vegbollar av sojaprotein. Jag tänker i den här texten ta upp den aktuella frågan om en hållbar livsstil, med kosten som en viktig del av det hela.

Det råder inget tvivel om att köttnormen är enormt stark hos många. Historierna är många om tillfällen då någon bjudit någon annan på något helvegetariskt och den bjudne/bjudna uttryckt ”Men jag är inte vegetarian!”. Eller upprörda inlägg från föräldrar vars barn för en gångs skull fått en vegetarisk skollunch. Det verkar för vissa som så att har en inte ätit djur, så har en inte ätit ordentligt. Köttnorm.

Jag är inte vegetarian eller vegan. Jag äter fisk och skaldjur, jag lyxar till det med vilt emellanåt. Jag kan äta fläskpannkaka om det är det som serveras, eller äta upp sonens rester hellre än slänga dem. Men får jag välja, så äter jag vegetariskt de flesta måltiderna på en vecka. Livet behöver inte vara svart eller vitt.

I yngre år åt jag på liknande sätt under några års tid, med den skillnaden att jag helt avstod från annat kött än ganska sällan förekommande vilt. Då var det lätt att känna sig besvärlig, som att en gjorde sig märkvärdig som frågade efter vegetariskt. När jag i somras efter en del tänkande valde att gå tillbaka till mer vegetarisk kost tog jag beslutet att inte bli rigid i mitt val. Det gjorde faktiskt allt så mycket enklare. Och handen på hjärtat så spar jag en del argumentationer med treåringen. Jag vill förstås att han ska äta allt möjligt för att sedan kunna göra ett medvetet val. Om jag då säger ”Nej, mamma äter inte det där” då han erbjuder mig en av sina köttbullar så lär jag ju honom just för tillfället fel sak.

I somras besökte vi en mycket barnvänlig inrättning på Djurgården i Stockholm. Där fanns en restaurang som serverade några olika rätter. Skillnaden mot andra liknande restauranger var att alternativet som stod högst upp på menyn var det vegetariska. Därefter kom ett alternativ på höna (med en tydlig motivering också till varför de valt höna i stället för kyckling, jo det var för att ta tillvara på utvärpta värphöns som ändå skulle slaktas men hade fullt dugligt kött), och sedan ett med kött. Men det vegetariska stod alltså först. Vegonorm. Märk väl, det fanns alternativ med kött, och ingen skulle se snett på en köttätare där. Det vegetariska var dock det mest framhållna alternativet.

Många gånger har jag letat i menyn på vanliga ”byarestauranger”, typ pizzerior med en liten a’la carte-meny, där en först hittar massor av köttalternativ, några kyckling och fisk, och så sist ett eller ett par vegetariska alternativ. Som att den som äter vegetariskt får hålla till godo med att vara ett undantag. Jag brukar beställa en Calzone med champinjoner i stället för skinka, för enkelhetens skull. Jag måste dock ändå få poängtera, att det kommer mer och mer vegetariskt (välsignade halloumiburgare!) men det är fortfarande en lång väg att gå till en vegonorm.

Förstå mig rätt. Jag tänker inte att alla ska bli vegetarianer eller veganer. Jag tycker bara att vi alla kan dra ett litet strå till stacken för att bryta köttvanorna och prova något nytt. Det är ändå så att miljömässigt så skadar det inte att äta vegetariskt någon gång, tvärtom. Livsmedelsverket rekommenderar en ganska låg konsumtion av rött kött/charkprodukter. Här kan en argumentera hur mycket som helst kring gifter och vad som är skadligt och inte – jag måste ändå slå ett slag för att jag tror på att blanda riskerna lite. Kött som kommer från andra länder än Sverige är ibland formligen marinerat i antibiotika. Hur kul är det att stötta resistensutvecklingen hos bakterierna så att egentligen harmlösa bakterier kan ta livet av folk? Djurhållningen är en annan sak att titta på, och transporterna. Lokalproducerat är bättre, om du vill äta kött. Om en är ute efter att utvecklas som ”hemmakock” är ett sneglande mot vegmat att rekommendera. Genom vegetarisk mat har jag lärt mig att använda en del nya grönsaker och andra ingredienser, och krydda på ett helt annat vis. Och visst tilltalar ett sammelsurium av färgglada grönsaker ögat?

Det är dags att börja tänka på hur vi konsumerar. Jag är orolig för Moder Jord, hon är plågad. Det är också därför jag inte blir rigid i mitt ätande. Idag blev sonen febrig. Det resulterade i att han inte åt upp köttet som jag stekt upp åt honom, något som han verkligen gillar. Slänga? Nej, jag åt upp det – för att ta vara på resurserna. Då kanske jag kunde skippa ett mellanmål senare på dagen och få brödpaketet, eller vad det då var, att räcka längre. Och så vidare. Som en del i en hållbar livsstil som plågar Moder Jord så lite som möjligt är det inte fel med mer vegetariskt. I den utsträckning du själv är beredd att äta det.

 

 

2 kommentarer

  1. Jag äter väldigt mycket kött. Men jag har i princip fri tillgång till älgkött och helt ärligt är jag alldeles för dålig på vegetariskt kost för att våga mig på det. Har du några enkla lättlagade recept för en som är nyfiken?
    Jag kommer absolut inte byta ut kött rakt av men man kan ju kombinera tänkter jag. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>