Som det har påpekats en del bland kommentarerna här tidigare är jag rätt ung. Jag fyllde nyss år, men jag har ett X antal år kvar till medelåldern, så att säga. Jag har alltså inga barn (peppar, peppar, ta i trä att spiralen fungerar). Jag har ingen aning om hur jag ska agera när jag får barn, däremot vet jag precis hur jag INTE ska agera. Lady Dahmer nämnde i sitt inlägg att:
”Mammor som tvättar kläderna åt sina söner borde tvångsdeporteras till nån öde ö där de ej kan göra fortsatt skada”.
– Och jag kan inte annat än att hålla med. Jag har haft vänner som har varit finaste i världen men helt inkompetenta på många plan. Att till viss del vara socialt handikappad på grund av en oförmåga att kunna planera rationellt, se saker i ett större sammanhang och för att få saker lite mer konkret; inte kunna gå och handla utan att ha en färdig matlista.
Just den matlistan är för mig viktig. Metaforiskt talat är matlistan ett tecken på hur ens mamma har varit och hur det har påverkat dig. Om du utan matlista vet ungefär vad som kommer behövas hemma (en glömmer ju alltid något, men så länga felsteget är att köpa ett 6-pck ägg istället för en halloumi lär ingen svälta) – är det tydligt att du har fått tänka själv i dina unga dagar. Du har fått göra misstag, fått tänka själv, fått utmana dig själv. Det handlar inte längre om vad du är sugen på (marabou -daim) utan vad du (och din familj) behöver (som tre liter mjölk och en påse lingongrova). Jag är helt övertygad om att dessa mammor som tvättar sina söners kläder och som tidigare aldrig har låtit dom gå och handla själv utan inköpslista är de som förstör deras söners, och indirekt min, framtid.
Well, well, mina barn ska handla utan inköpslista. Det är det enda jag vet.
