Idag har vi kommit in på moment tre i del två i genuskursen. Det innebär att vi nu har börjat prata om den privata jämställdheten, om betalt och obetalt arbete, omvårdnad mellan könen osv osv.
Självklart kommer ju också mäns våld mot kvinnor upp. Det blir så otroligt problematiskt att ta upp den frågan i en rätt platt diskussion (eftersom vi inte har hunnit läsa in oss på litteraturen än). I diskussionen idag fanns det två sidor av männens del i jämställdhetsarbetet i hemmen. Ena sidan säger att män ska vara hemma med barn och andra sidan säger att män misshandlar ju kvinnor och barn, så det borde inte vara hemma – som att det är det ena eller det andra. För att alla män slåss och samtidigt bör vara hemma med barnen. Hur ska vi lösa den frågan, ska män vara hemma eller inte?
Jag känner hur jag liksom inte riktigt orkar.
Jag orkar verkligen inte när frågan (självklart) kommer upp varför det endast är mäns våld mot kvinnor tas upp. ”Kvinnor misshandlar ju också”. Och en ba ja. Det gör dom. Det är inte bra alls. Men. Rätta mig om jag har fel, men jag tycker inte att det är samma sak. Jag tycker mäns våld mot kvinnor är ett symptom på åratal av invanda könsroller och ojämställd privat politik. Hur mäns synsätt att kunna äga kvinnor ses som en självklarhet. Hur invanda mönster inte gör att exempelvis misshandeln på kvinnor av män och mäns sexuellt våld ses som något ovanligt. Det är bara ytterligare ett tecken på att vi lever i en sjukt snedvriden värld.
Det är ingen som säger att kvinnor har all rätt i världen att misshandla män, men för mig är det en helt annan fråga, på samma sätt som jag tycker att mäns våld mot män hamnar i samma kategori. Våld är inte alltid bara våld.
