Minus 22,5 och Sävarlake

Felix och jag åkte till Sävar igår kväll och fiskade lake, min fiskeabstinens kändes väldigt kvävande!
Vi åt middag hos svärföräldrarna och skjutsade sen Lena till sin träning, ca 18:30 hade vi agnat krokarna och släppt ner linorna. Vi satt en stund och det hände inte så mycket, Felix säger plötsligt titta pappa vad fantastiskt. Han säger åt mig att titta på himlen, otroligt vackert var det, aldrig har jag sett så många stjärnor mot en mörk himmel? Det nöp ordentligt i kinderna men resten av kroppen klarade sig bra, det knakade i isen och det var magiskt lugnt och skönt.

Efter ett tag upptäckte jag lite småhugg, höjde lite förstiktigt men ingenting. Snart var det tillbaks, kändes bra så jag tvärdrog och upp kommer den minsta lake jag sett som snabbt fick gå tillbaks för att skydda ögonen på den. Den var liten konstaterade Felix samtidigt som jag drog upp en till lite större men ingen matfisk. Klockan började närma sig 19:30 då händer och fötter började protestera, vi packade ihop och gick till bilen som fick gå med full värme in till Umeå. Hemma med grejorna kollade jag min pimpelutrustning som ska få tävla på lördag, upptäckte då att några panglänkar jag gjort började ärga.
(Foto: Mats Söderholm)
Panglänkar har man mellan pirken och kroken som en sorts tafs. Det var bara att klippa sönder allt, upp i lägenheten och göra om dem med annan tråd som jag köpt. Tävling är tävling och då ska man vara förberedd, adrenalinet på topp och då ska grejorna fungera!

Li har åkt till New York för att få grundutbildning då hon ska arbeta som au pair i Ocean city i New Jersey. Igår fick vi e-post från henne där hon berättade att hon delade rum med två tjejer, en rosa australiensiska och en colombianska som bara pratar spanska. På fredag ansluter hon till familjen hon ska arbeta hos, två pojkar som är 3 och 6 år samt deras föräldrar. Vi har alla varit ledsna och lite nere då ett år är väldigt lång tid att vara borta. Ändå bra att hon gör det hon vill, passa på att göra saker när man är ung och fri.

Ett av mina motton är: ”Hemma finns alltid kvar” och hon är så välkommen hem när hon vill det!!!
Lycka till Li och ha kul, njut av livet och se världen!
Kram

Snart House of metal, kanske får sig Daniel Nordström ett ryck i skägget?

Skitfiske
M