Ledigheten för fisket fortsätter, premiär i älven för öring.
Fredag och vi skickade Felix till skolan och åkte ner till Blixt för att lämna lite grejor och bunkra upp med beten och annat diverse. Fiskekorten hamnade i väskan och vi traskade ner mot strandkanten. Oväntat lite bilar på parkeringarna och när vi kom ner till upptäckte vi det säkert många andra visste. Vattennivån var den absolut det lägsta jag sett. Vi riggade iordning och var beredda på att förlora en massa grejor.
Det gick inte klänge förrän Lena ropade fisk, jag gick dit för att dokumentera en fin liten äkta öring. Den fick gå tillbaka och vi fortsatte att kasta ut. Betena studsade på botten och när jag förlorade mitt femte bete var ja ganska uppgiven. Det började strömma mer och vattnet blev succesivt högre.
Efter lite kaffe och macka så gjorde vi oss klara igen. Jag kastar ut mitt sjätte silvriga bete. Jag känner en stöt i i linan och har fast fisk, den drar ut i strömmen och sopöet böjs härligt. Sen ingenting, vad konstigt och jag vevar in för att kolla vad som hänt. JO. den satt kvar och jag visade upp min första riktiga öring på ca 25 cm som jag med glädje släppte tillbaka.
(Foto: Lena Sjöblom)
Jag har hela tiden trott att man måste göra mothugg? Det behövs absolut inte, har fisken tagit så sitter den. De små drar iväg och kämpar en oväntat kort stund och efter det är det bara att veva in. Jag skulle verkligen vilja få slita med en 5 kilos öring. De måste ge den kamp som man förväntar sig av silvriga torpeder i dessa strömmande vatten.
Den kalla skuggsidan vi stod på och den ännu kallar nordanvinden slet i våra flytoveraller. Lena hade förlorat ett antal beten, själv hade jag tappat 9 st skeddrag, 2 tubflugor och ett sänke. Ett dyrt fiske men fan så roligt om det är högre vattennivåer!
Dag 3 kommer snart!! 😀
M
