Jag kommer i den här texten att använda ordet ”lapp”. Det är för ett resonemang kring ordets betydelse och användning. Det betyder inte att jag tycker att det ska användas som benämning på samer, men det blir så mycket enklare att beskriva mina tankar om jag får använda ordet.
I och med Girjasmålet så har debatten blossat upp igen. Det som varit i fokus idag har varit ordet ”lapp” och hur detta används. Jag tänker inte gå in på den diskussion som kanske egentligen borde vara i fokus, för jag tror jag är för dåligt insatt för att komma med något vettigt vad gäller staten mot Girjas. Det här märker jag dock: Kommentarsfälten fylls av kommentarer från människor som ställer sig helt oförstående till att en inte bör använda ordet ”lapp” när en benämner en same. ”Vad är det för fel på ordet lapp? Så har det alltid hetat!” och gärna med åttahundra utropstecken efter de självupplevt revolutionerande påståendena.
Det som är fel med ordet ”lapp” är att det inte är ett ord som samerna själva använder som benämning på sig (oss). Inte i samiskan. Det heter ”sábme” på lulesamiska, något som inte är helt olikt ordet ”same”. Var ordet ”lapp” egentligen har sitt ursprung tvistar de lärda men det är i varje fall en yttre benämning som idag har en negativ klang. Nu säger många att ordet kan uppfattas som stötande, så använd det inte då! Hur svårt kan det vara, egentligen? Det finns andra ord vi lärt av oss och lärt om oss, i alla fall har jag börjat använda ”hen” och ”en” och jag säger numera ”chokladboll”. Det kräver ingen större kognitiv insats.
Ja, det finns samer som kallar sig själva för ”lapp”. Exempelvis en av mina släktingar, som är född på 1940-talet. Det var en tid då staten söndrade för att härska och bland annat försökte minska mängden samer genom att besluta vilka som var samer och inte, naturligtvis var det så få som möjligt som erkändes. Hon fick benämningen ”lappunge” men samtidigt berövades hon sin samiska identitet på många sätt. Det får jag skriva om en annan gång, men i alla fall – ja, det finns de som har svårt att kalla sig själva för samer och jag tror att de är en produkt av den tiden som de upplevde då staten riktigt skulle utöva sin makt över dem. Men de är i alla fall samer och därför tycker jag att de äger frågan på ett annat sätt än dessa envist tjatande ickesamiska människor som anser sig ha rätten att etikettera andra. Förstår ni skillnaden?
Byt bara ut ordet som börjar på L i den här debatten till det som vi med hyfs faktiskt inte säger längre, som börjar på N. Se hur absurt det skulle vara med fullt med människor som hävdar sin rätt att kalla människor med afrikanskt ursprung för ordet som börjar på N. (Nej, det ordet tänker jag inte skriva.) Det här är lika illa men nu är det Sveriges egen minoritetsbefolkning som det gäller och då har de som inte definierar sig som samer helt plötsligt rättigheten att sätta epitetet på oss?
Sen har ni inte med att göra om jag tillsammans med andra samer där vi alla vet var vi står, inbördes kallar oss för ordet som börjar på L. Det är en sak mellan oss om vi vill göra det. I det fallet så vet vi vad vi säger och när sammanhanget är rätt. I officiella sammanhang heter det same.