Jag gillar verkligen, verkligen, HBO-produktionen Girls. Av de skäl som Olof nämner men också för att det är komiskt och intimt, realistiskt och träffande, frigjort och exakt lika normenligt som resten av samhället. Det är skralt i kassan och kärleksbekymmer för huvudpersonen Hannah, en roll som spelas av regissören och manusförfattaren Lena Dunham, Marnie försöker vara tillrättalagd, Jessa är galen och Shoshanna tillknäppt.

Det är inte bara manuset eller skådespelarna som är bra. Hela upplägget är liksom rätt. Kläder, miljöer och hur de har sex. Jag blev inte mindre entusiastisk inför morgondagens USA-premiär av andra säsongen (sänds på måndag på C-more, eller om man ännu inte är frälst kan man vänta på säsong ett som börjar sändas på SVT den 12 februari) när jag hittade en intervju med Jenn Roigen om hennes tankar kring nya säsongens garderob.

”We reincorporated their existing pieces and used them as stepping stones, just like real girls do. It’s not very realistic for any of these characters to get an entirely new wardrobe every year, so we didn’t do that either.”

Helt i linje och alldeles rätt tänkt, säger jag helt utan stylistkunskaper. Förhoppningsvis blir det som med Mad men, andra säsongen ännu bättre än den första. I sådana fall har vi åtta avsnitt magisk tevenjutning att se fram emot.

Nog var det fler än jag som älskade SVT-programmen Historieätarna och Landet Brunsås? Som vill ha Lotta Lundgren och Erik Haag som ständiga följeslagare, redo att underhålla – och utbilda – vilken sekund man än behöver dem?

När det sjätte och sista avsnittet sändes innan jul var det inte klart om någon andra säsong skulle sändas. Och fortfarande råder osäkerhet. För tillfället pågår förhandlingar mellan Thelma/Louise och SVT men Karin af Klintberg säger till DN att det bud som lagts av SVT är för lågt.

Fortfarande finns ju dock en chans. Så, låt oss hålla tummarna och till dess roa oss på annat sätt men med med samma underbara Lotta Lundgren. Detta genom att läsa hennes eminenta men numera nedlagda bloggar. Scrolla ned, bli hungrig och skratta tills du kiknar. Kanske, kanske kan du också laga mat.

Elva dagar för sent men så hänförd att jag knappt kan formulera ord. Jag pratar om sista avsnittet av Gossip girl, ”New York, I Love You XOXO”. Förstås. Vad annars?

Det är absolut inte creddigt eller independent men det är 121 avsnitt som har varit en ytterst central populärkulturell beståndsdel för många med mig. Piloten sändes den 19 september 2007 och sedan dess har serien av Josh Schwartz och Stephanie Savage varit kanske den bästa ungdomsserien. Någonsin.

I den omåttligt privilegierade världen på Manhattans Upper East Side har visserligen samma intriger, med något förändrat twist, malts om och om igen. Pyntat med de snyggaste kläderna, de flådigaste våningarna och de vackraste karaktärerna som man, ja jag, råkar vara i exakt samma ålder som. Så absolut inte creddigt eller independent men magiskt bra och fängslande.

Och en produktion som vet hur man faktiskt kan göra ett avslutningsavsnitt med precis den avslutning som alla vill se. Kanske råkade jag till och med se just S06E10 fler än en gång… Herregud, vi fick ju faktiskt veta vem Gossip Girl är. Till slut.