Inför match: Unga Skellefteå gästar Behrn Arena.

Skellefteå AIK saknar i kvällens match flera nyckelspelare vilket betyder att 17 av 21 spelare i laguppställningen är födda på 90-talet. En imponerande siffra och istället för att tala om hur tufft det kommer att bli vill jag lyfta hur fantastiskt intressant det kommer att bli.

Nu är siffrorna egentligen inte något anmärkningsvärt då Skellefteå är ett ungt lag även med alla friska, men i matcher som kvällens blir det ändå mer påtagligt. Och även om de är födda på 90-talet känns spelare som Adam Pettersson, Niclas Burström, Anton Lindholm, Axel Holmström, Alexander Urbom med flera som rutinerade rävar i sammanhanget.
Hur som helst, summa summarum, har kvällens match mycket som talar för en intressant tillställning. Örebro är ett trevligt spelande ishockeylag med hög fart och en hel del finess – dessutom har de förmågan att alltid spela sin bästa ishockey mot just Skellefteå vilket har gjort dem till något av ett ”boogeyteam” för västerbottningarna.

Succédebutanten från senast, Tim Söderlund, får en ny chans vilket kommer helt naturligt då han i torsdags var en av planens absolut främsta aktörer och övertygade matchen igenom. Han går in i en spännande fjärdekedja med Axel Holmström och Andreas Wingerli – en trio där det kommer gå undan på vingarna vilket passar Holmström väl då han kan fokusera på sina styrkor.
I målet väljer Wallsson & co att starta med Erik Hanses, ett val som känns rätt väntat då Svensson nästa vecka åker på landslagsturnering och även om han är seriens absolut bästa målvakt just nu förtjänar Hanses att starta.

I Örebro kretsar det mesta kring andrakedjan med Martin Johansson, Joel Mustonen och Daniel Viksten. En välkomponerad kedja med styrka, fart och målfarlighet. Där gäller det för Skellefteå att hålla koll bakåt och inte gå bort sig i spelvändningarna.

Jag förväntar mig en jämn match där Örebro till slut drar det längsta strået. Jag säger 3-2 till hemmalaget.

Jonathan Calof lycklig över sonens och Skellefteå AIKs framgångar

Andrew Calof – en av seriens absolut bästa spelare den senaste tiden och redan på god väg mot personligt målrekord i SHL. Igår slog han till igen, inför ögonen på sin första tränare tillika pappa, Jonathan Calof.
- Jag har ingenting med hans skickligheter som ishockeyspelare att göra. Andrew är en av de här spelarna som föddes med naturlig talang som bara behöver finslipas.

Ifjol en ifrågasatt värvning med blygsamma meriter från college-ligor där han representerade en av USAs högst ansedda skolor, Princeton. Tvivlarna tystnade dock fort när kanadensaren snabbt kom in i Skellefteås sätt att spela och dessutom gjorde en hel del poäng.
I år har 24-åringen varit ännu bättre och är redan sitt andra år som professionell ishockeyspelare en ledande spelare. Han har under säsongen placerats ihop med Patrik Zackrisson och först Janne Pesonen sedan Mattias Ritola – en kedja som varit en av seriens absolut främsta. Efter 26 omgångar står Andrew noterad för  tolv mål vilket betyder att det endast är fyra mål upp till fjolårets notering.
Igår när Skellefteå slog Linköping med 2-0 så satt pappa Jonathan Calof på läktaren och efter match är professorn från Telfer University i Ottawa full av lycka och stolthet över lagets och Andrews insats:
- Jag är så stolt över killarna. De gjorde en fantastisk match och för att vara ett lag som förlorat mycket på sistone och har många skadade kämpade de väldigt hårt och förtjänade att vinna.

Far och son Calof.

Skellefteås succéspelare Andrew Calof här tillsammans med pappa Jonathan Calof.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är tredje gången på lika många månader som Jonathan besöker Skellefteå. Han reser mycket i sitt jobb och åker världen runt för att föreläsa eller besöka universitet, vid alla dessa resor passar han på att mellanlanda i Sverige för att umgås med Andrew.
- Vi ser nästan alla matcher hemma i Kanada, men givetvis är det en annan känsla att vara här på plats och se Skellefteås fantastiska lag från nära håll.
För drygt två månader sen var Andrews mamma och farmor på besök i Skellefteå och enligt Jonathan älskade de allt med staden, laget och ishockeyn. Tidsskillnaden mellan Sverige och Kanada som gör att matcherna går redan vid lunchtid är inga problem för familjen Calof där alla blivit riktigt inbitna supportrar.
- Så länge jag inte har lektion kan jag ta mig tid att se matcherna.
- Dessutom har intresset för Skellefteå gått utanför familjen då även våra kusiner har börjat följa Skellefteå och de försöker se alla matcher.

Jonathan talar väldigt gott om Skellefteå AIK och hur de tar hand om sina spelare. När han talar om sin son är det med en otrolig värme och tacksamhet som han berättar hur Andrew, med hjälp av alla i och runt laget, blivit en medlem i Skellefteås samhälle.
Han är otroligt stolt över Andrews resa från hemmet i Ottawa, Kanada till New Jersey och Princeton University. Men det som hittills gjort honom mest stolt är just Andrews sätt att komma in i Skellefteå samhälle och nu inte bara umgås med spelare i laget utan har massvis av vänner även utanför ishockeyn.
Den absolut första gången Jonathan besökte Skellefteå gick han tillsammans med Andrew ut på en nattklubb där de umgicks med resten av laget men vid sin senaste visit i Västerbotten fick han se en helt ny sida av sin son – den sida som gjort honom så otroligt stolt. De gick då ut på nattklubb igen, men den här gången med endast en spelare från laget och resten av sällskapet var personer som inte hade med ishockeyn att göra.
- Han hälsade på alla och alla hälsade på honom. Andrew skämtade med nästan alla han träffade och de skrattade tillsammans, det kändes som att alla var hans vänner och det gör mig så väldigt stolt.
- Han känns precis lika mycket en Skelleftebo som alla andra här.
Jonathan säger att Skellefteås varma miljö skiljer sig enormt från det hårda klimatet i Nordamerika. Där handlar allting om den enskilda individen. Att göra mål är viktigare än en seger för laget till skillnad från Skellefteå där spelarna stöttar varandra varje dag och glädjer sig åt varandras framgångar istället för att se det som att någon tar större plats än dem själva. Här känns hela laget som en familj och sådan miljö finns inte alls i Kanada eller Usa.
- Som en pappa finns det inget bättre än än vetskapen om att ens barn befinner sig i en familjär miljö, och det är exakt vad Andrew gör här.
- Till exempel spelar det ingen roll vem som gör mål här, glädjen i laget är lika stor ändå. Det har jag aldrig sett i Nordamerika.

Fortsätter Andrews framgångar och utveckling är det inte helt omöjligt att intresset från NHL kommer. Jonathan är dock väldigt skeptisk till den perfekta värld som NHL målats upp till att vara, han har från eget perspektiv sett hur spelare kastat bort år av sina karriärer på NHL-drömmen istället för att utvecklas i en bättre miljö.
- Kolla på en sån som Bud Holloway, han fick spela med Montreal i NHL en match i år sen kallades han ned till AHL igen. Hur mycket bättre hade han inte blivit om han stannat kvar några år i Europa?
I Europa uppger Jonathan att de bästa förutsättningarna för en talangfull spelare finns – men även för de spelare som befinner sig i gränslandet mellan att vara en klar NHL-spelare och en skicklig spelare.
- Men hoppas du inte att Andrew når NHL?
– Självklart. Men som sagt ska man vara försiktig med drömmarna om NHL och just nu befinner sig Andrew i den bästa föreningen för att bli en bättre ishockeyspelare. Kolla bara resan han gjort sen första dagen i Skellefteå.
- Skellefteå är otroligt skickliga på förädla spelare.
- Önskar du att han stannar här i Skellefteå fler säsonger framöver?
– En av de viktigaste sakerna i att vara förälder till en framgångsrik ishockeyspelare är att ställa sig utanför alla val som de gör gällande deras karriärer. Vart än Andrew och hans agent vill att han ska spela kommer jag att stötta dem. Men han trivs verkligen jättebra här i Skellefteå och som pappa kunde jag inte vara mer nöjd över vart han befinner sig.

  Det blev bara en kort vistelse i Skellefteå denna gången, redan under fredagen skulle han flyga vidare för ännu en föreläsning. Han lämnar med ännu en seger men framförallt med ännu ett mål från sonens klubba – det är varken första eller sista gången det händer.
Andrew går från klarhet till klarhet och har under årets säsong bara blivit allt bättre. Till skillnad från ifjol är han idag allt mer delaktig i spelet och har visat att han kan vara en ledande spelare i SHL, en av världens bästa ishockeyligor.
Igår blev det som sagt det tolfte målet för säsongen, och vi låter pappa Jonathan få det sista ordet.
- Ett typiskt mål för honom. Han är alltid på rätt plats vid rätt tillfälle och ger sig inte förrän pucken ligger mål. Såg du hur han höll sig just utanför målgården med skridskorna, där är en av hans absoluta styrkor.

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Skadeläget i Skellefteå AIK

Skellefteås skadelista växer allt längre och det medicinska teamet har nu otroligt mycket jobb. Sju skador varav sex av dessa får anses vara på ordinarie och viktiga spelare, Anton Öhman får ändå klassas som en spelare på gränsen mellan laguppställningen och läktaren.

Dessa många skador orsakar givetvis många problem både för medicinteamet och för Wallsson & co som ännu inte fått chansen att ställa ett helt ordinarie lag på isen under årets säsong. Det medför dock en del positiva delar också, då tänker jag allra främst på alla fantastiska juniorspelare som har fått chansen att visa upp sig i SHL. Igår fick vi stifta ny bekantskap när Tim Söderlund gjorde sin debut, och vilken debut sen.
Men när allt summeras är det ändå mer negativt än positivt med alla dessa skador, det är viktiga poäng som delas ut nu under december och att spela med så många juniorspelare under en längre tid är inte hållbart på sikt. Under matchens sista minuter igårkväll spelade Skellefteå med tre spelare födda på 80-talet, resten födda på -90.

Efter matchen fick undertecknad ett bra snack med läkaren Karin Rundblad som informerade om läget på alla sju skadade spelare. Det ser inte ut som att någon spelar på lördag när Örebro gästas och om allting jävlas kan de även saknas när mellandagsmatcherna ska spelas.
På lördag kan Skellefteå ställa upp ungefär så här (om nu ingen mot förmodan dyker upp).

Svensson Hanses

Urbom – Burström
Heed – Lundberg
Lindholm – Aho
Pettersson

Andrew Calof – Patrik Zackrisson – Tim Söderlund
Isak Stenlund Ädelgran – Erik Forssell – John Norman
Pontus Petterström – Pär Lindholm – Adam Pettersson
Sebastian Ohlsson – Axel Holmström – Andreas Wingerli

Och ifall skadorna inte är läkta den 26 december kommer ytterligare tre juniorer att behöva fylla ut laguppställningen då Holmström – Aho – M.Pettersson är på JVM. Det skulle betyda att laget på forwardssidan endast har sju ordinarie spelare. Oroande.

——————————————————————————————————–

Karin Rundblad om alla skadade spelare:

Jimmie Ericsson
Han har en mjukdelsskada, upper body som vi tar day-to-day. Han har spelat två matcher med den skadan men tvingades kliva av idag.
- Var det därför han tackade nej till landslaget?
Det behåller vi för oss själva. Vi har en mycket god dialog med Pär Mårts. Landslaget är ett hedersuppdrag men för spelarna handlar det om en långsiktig hållbarhet och strategi. Det är många aspekter som vägs in tillsammans med landslagsledningen vid ett återbud.

Mattias Ritola
En gammal skada men inte korsbandet som han opererats för. Gick på lite för tidigt och vi var tvungna att plocka av honom i en ren försiktighetsåtgärd. Det är en lower body. Vi kommer fortsätta med rehab men day to day.

Fredrik Lindgren
Han är nära, han är inte här ikväll för att han är förkyld. Vi kommer utvärdera honom ikväll.

Martin Lundberg
Han har ingen funktion i sin skadade del. Han har viljan men ingen funktion. Det är day to day.

Janne Pesonen
Han är inte nära men där går allt enligt planerna. Vi kommer att sätta oss ned och göra en långsiktig rehabplan för honom. Han är sjukskriven till mars och har återbesök hos läkaren till veckan sen kommer han att åka hem till Finland för att fira sin jul och kommer tillbaka till oss kort efter det. Då kör han stenhård rehab med resten av kroppen. Vår målsättning är att långtidsskadade ska komma tillbaka bättre fystränade än vad de var innan skadan.

Terry Broadhurst
Han har en mjukdelsskada även han och är inte aktuell i helgen. Det är en lower body mjukdel som vi måste vara försiktiga med. Den måste få tid att läka för det är inget vi tillåter rackla längre fram i säsongen så Terry måste få mer tid.

Inför match: Halfway there

Skellefteå AIK befinner sig i en mindre svacka och har den senaste tiden inte gått att känna igen – när slutsignalen ikväll ljuder vet vi om svackan är förbi eller om den förlängs. Fyra raka förluster eller seger. 

Sista hemmamatchen innan juluppehållet och för första gången på länge med en del frågetecken att besvara. Skellefteås förutsättningar inför kvällens match är glasklara och därmed har vi alla bitar på plats för att vi ikväll ska få se ett rejält taggat svartgult lag. Det saknas en hel del spets men Skellefteå har som bekant en bra bredd i sin trupp och en uppsjö av talanger i juniorleden. Ikväll får vi se ännu en supertalang debutera, Tim Söderlund. Talangen som är tillbaka i organisationen efter ett år i Clemensnäs följt av två år i Luleå. Tim har under årets säsong gjort 23 poäng på 26 matcher för J20-laget och har sina främsta kvaliteter i händerna, han är otroligt skicklig med puck.

I gästande Linköpings HC har det i november inte alls sett speciellt bra ut och laget har varit ett av hela seriens formsvagaste lag under den mörka månaden. Den senaste tiden har de dock hostat upp sig och har två raka segrar med sig (3-4 mot Örebro och 0-2 mot HV71).
I östgöta-laget handlar det mesta offensivt om andrakedjan som tillsammans har mäktat med 59 poäng.
Andrew Gordon 20 (8+12)
Garrett Roe 20 (7+13)
Broc Little 19 (12+7)

Kvällens omgång markerar också halvvägs för grundserien och fastän det känns som igår att Skellefteå tog emot HV71 hemma så är vi nu halfway there.
Kvällens match känns på förhand väldigt intressant, framförallt för att dessa lag har drabbats samman många gånger de senaste åren och en skön rivalitetet har byggts upp.
Jag tror på en målsnål historia som Skellefteå vinner med 3-1.

Bloggkrönika: 12 segrar betyder inte odödlighet

Tolv raka segrar, allt var frid och fröjd.
Sen låste sig målskyttet och en ny svit är påbörjad.
Skellefteå har nu fyra raka matcher utan vinst och frågan är given.
Vart är spelet som skrev in årets upplaga i klubbens rekordbok?

Du vinner – du förlorar. Så fungerar alla sporter och med några få undantag har det varit så. Att förlora är inte alltid negativt utan kan istället bli till något positivt som i slutet av det långa loppet visar sig avgörande. Du lär dig mer av dina misstag än av dina framsteg.
I livet. På isen.
Att Skellefteå nu lämnat isen i fyra raka matcher utan seger är inte en katastrof.
De senaste fyra matcherna har Skellefteå skjutit 130 skott på mål men bara lyckats få in det svarta gummistycket i mål 6 gånger. Ska vi än en gång begrava oss i siffror.
Ja det ska vi.
Så betyder det att den för tillfället havererade svartgula maskinen skjutit i snitt 32,5 skott på mål sedan visiten i Davos förra tisdagen.
På dessa matcher har laget gjort i snitt 1,5 mål per match.
Dessa siffror talar tydligt om det lås och bom som effektiviteten just nu gömmer sig bakom. Nyckeln till att bryta denna dystra svacka är enkel. Skjut.
Välj inte det svåra men ack så vackra passet. Skjut.

Det är inte bara den obefintliga effektiviteten som ligger bakom den senaste veckans haveri. Med enda undantaget Davos borta har Skellefteå AIK visat upp ett ovanligt naivt beteende i sitt spel. I Göteborg respekterade man inte indianernas sylvassa spets och lät dem leka ishockey i offensiv zon. Det var full fart framåt – men noll tätt bakåt och det fungerar inte mot ett så bra lag.
Ikväll blev det än mer naivt när Davos gång på gång fick komma fri med Svensson. Jag har ingen större koll på hur det schweiziska laget spelar ska jag vara ärlig att säga men till och med jag vet att de vill hitta frilägen. Ofta med en spelare som sticker tidigt på djupet.
Och om jag vet det, då vet Skellefteå det. Ändå ställdes Svensson ensam mot skickliga motståndare gång på gång.

Du vinner och du förlorar. Skellefteå kommer att gå långt i årets slutspel, de kommer att vinna igen inom en väldigt snar framtid. Alla lag hamnar i dåliga svackor och så kommer det alltid att vara.
Men det naiva spel och det stundtals hybrisliknande spelet i offensiv zon när varje anfall är ett försök till det sovjetiska klapp-klapp spelet måste detta ändå lyftas.
12 segrar gör inte ett lag odödligt. 12 segrar gör inte att saker kan börja tummas på.
Det gäller alla lag med mål att vinna något. Även Skellefteå AIK.

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Inför match: Tunga avbräck när Davos gästar

En helt öppen kamp om avancemanget till nästa omgång efter förra veckans 1-1 match i schweiziska Davos. Men inför match är det nog de alpiska gästerna som äger favoritskapet efter att Skellefteå AIK meddelat att ett gäng viktiga pjäser saknas.

Förra veckans match i häftiga Vaillant Arena blev inte alls den målfest som undertecknad förväntade sig då lagens två målvakter kom upp stort och bjöd på höjdpunkts-räddningar på löpande band. Matchen höll annars rätt hög klass och ett högt tempo som faktiskt stack ut i den annars rätt grå CHL-massan som varit under hösten.

När pucken ikväll släpps står en plats i semifinalen på spel. I och med det oavgjorda resultatet från förra veckan kan det ikväll bli både förlängning och straffar. Men känslan är att det avgörs innan det går så långt, att HC Davos vinner redan under full tid och möter Frölunda eller Luleå i slutspelets näst sista skede.
Gästerna känns på förhand hungrigare att gå vidare och just den hungern är så otroligt avgörande i en turnering där spelarna kanske inte vill vinna lika mycket som i den inhemska serien.

I Skellefteå saknas ikväll fem ytterst viktiga pjäser då förutom de sedan tidigare skadade Janne Pesonen, Martin Lundberg och Fredrik Lindgren får sällskap på läktaren av Tim Heed och Mattias Ritola. Det är alltså en möjlig förstafemma som saknas.
In på dessa platser kommer Anton Öhman och Isak Stenlund Ädelgran, två spelare som kanske kan visa upp den där hungern som jag tidigare varit inne på.

Matchtext: Skellefteås kultbärare sviker i mörkrets månader

Djurgårdens IF – Skellefteå AIK 2-1 (1-1, 1-0, 0-0)

0-1 (02.11) PP1 Andrew Calof (Niclas Burström, John Norman)
1-1 (18.15) EQ Matt Anderson (Philip Holm, Patrick Thoresen)
2-1 (35.02) PP1 Marcus Högström

Skott på mål: 23-34 (5-10, 15-12, 3-12)
Utvisningsminuter: 16-18 (4-2, 8-10, 4-6)

Matchens tre stjärnor:
*** Anton Lindholm – Tuff i närkampsspelet och i såna här fysiska matcher är den tunga backen ovärderlig för Skellefteå.
** Pär Lindholm – Ska rosas för sin insats ikväll, hundra procent matchen igenom. Ris för missen dock, såna lägen måste förvaltas.
* Markus Svensson - Förlorade målvaktsmatchen mot isens främsta aktör, Mantas Armalis, men stod ändå för en helgjuten insats och kan med gott samvete lämna Stockholm ikväll.

———————————————————————————————————-

Upp som en sol – ned som en pannkaka. Skellefteås vecka lades ikväll till handlingarna efter en ny nollpoängare och för Wallssons gäng är det tur att drygt en dag återstår till nästa vecka. Den här vill de nog helst glömma.

I SHLs andra omgång möttes Djurgården och Skellefteå i en match där västerbottningarna gjorde en stabil första period som borde ha renderat i en tvåmålsledning, minst. Till slut visade sig de uteblivna målen då bli matchavgörande då Djurgården segrade med 2-1 i en match där Skellefteå vann skotten med 32-24.

Känner ni igen det? För drygt tio minuter sedan förlorade Skellefteå mot Djurgården i en match där västerbottningarna dominerade den första perioden och borde ha haft en ledning med två mål. Det blev bara ett och de uteblivna målen blev även ikväll matchavgörande då Djurgården återigen segrade med 2-1. Helt identiska matchbilder då som nu alltså. Eller ja, Skellefteå vann skotten med 34-23 ikväll istället. Det var väl enda skillnaden.

I kvällens match borde Skellefteå ha lämnat isen med minst en poäng, de skapade lägen för att vinna men målskyttet verkar ha lämnat laget i ungefär den tid som de gick ombord planet till Davos. Adam Pettersson är till formen sett en av seriens absolut hetaste spelare och med normal utdelning för en spelare i den form som han just nu är så skulle Adam ha haft tio poäng de senaste matcherna. Det går dock något troll i tolvans klubba.

I Skellefteås lag var det mesta guld och gröna skogar fram till den här veckan. Och för att sätta stopp innan ni börjar ta mig för en negativ dyngspridare så ser det fortfarande väldigt bra, förluster kommer så är det bara. You win some, you lose some.
Men i laget har jag ändå hittat två spelare som de senaste veckorna visat en oroande formkurva både prestationsmässigt men kanske framförallt i statistikens djupa värld.
Kultbärarna och lagets kanske två mest rutinerade stöttepelare Erik Forssell och Jimmie Ericsson har i november och tidigt under december varit helt under isen.
Lagkapten Ericsson går nästan inte att känna igen, missar adress med sina pass och är inte ens den jobbiga jäveln framför mål han brukar vara.
Har tittat på spelarnas nio senaste matcher och så här har det sett ut:
Jimmie Ericsson – 9 matcher, 3 poäng (1+2), -3.
Erik Forssell – 9 matcher, 1 poäng (0+1), -6.

Är det mörkret som spökar eller är det något annat? Jag vet inte. Jag låter de siffrorna tala för sig själva istället och lämnar detta ämne.

Positivt i kvällens match håller jag ändå lagets förstaperiod då de körde över Djurgården till en början och passningsspelet där höll absolut högsta klass. Skellefteås spel utmynnade till ett Power play och där var man betydligt bättre än i Göteborg härom kvällen. Calof gjorde också mål, det mesta såg ut att gå lagets väg och känslan då var att det skulle bli en enkel historia till tre poäng.
Sen släppte laget på ödmjukheten och noggrannheten. I nästa Power play var spelet som bortblåst och det såg ut precis som mot Frölunda. Svåra passningar istället för enkla skott.

Avslutningsvis vill jag dela ut dubbla slängar av ris. Tyvärr till två parter jag inte vill kritisera men om jag inte skriver hur jag upplever förlorar jag min trovärdighet. Och kritik är något vi i Sverige är dåliga på att ge, ibland behövs det:

”Älska Skellefteå” är ett fantastiskt initiativ och det är gång på gång imponerande att se hur många som lockas till evenemanget. I början av matchen var också det gigantiska bortaföljet det där extra förrådet med energi som Skellefteås spelare mår bra av, klacken hördes också mest ut i tv-rutan. När saker och ting började gå laget emot hördes ingenting. När laget låg under var det mer knäpptyst än livat.
Medgångssupportrar? För god öl i baren? Rösten slut?
Jag vet inte. Men för mig är det givet att supportrar ska stötta sitt lag i medgång men framförallt motgång.
Domarna. Till att börja med vill jag bara säga att domarnas insats inte påverkade resultatet, inget lag premierades eller straffades extra. Men det kändes länge komiskt när de gång på gång tog dubbelutvisningar för lite härligt gruff men inte höjde på armen för spelförstörande moment. Kändes som att de aldrig fick koll på matchen.

Skellefteå har förlorat fem nollpoängare i år. Fyra av dessa mot Djurgården och Frölunda. Mardrömsmotstånd?

Inför match: Älska 0910 och revanschsuget Skellefteå AIK

Allting har sitt början, allting har sitt slut. Och Skellefteå AIKs mäktiga svit såg sitt slut i torsdags när den stora toppkonkurrenten, Frölunda HC, imponerade med sin effektivitet.
Idag är det Hovet och match mot Djurgårdens IF som gäller, en chans att börja om på nytt och starta en ny svit?

Jag minns tillbaka till tiden då tonåren ännu inte hade nåtts och december månad var lika med snö och stabil kyla. En svunnen tid som ligger i det förflutnas sköte och nu hånler åt oss oansvariga människor som missbrukat jordens tillgångar. Resultatet av vårt dåliga ansvar och omdöme har nu lett till att december är en månad där vädret pendlar nåt oerhört från dag till dag.
Snö, regn, värme, kyla, is, slask, asfalt.
Det är idag den 5 december och jag har spenderat dagen i Umeå centrum och på Gammlias mysiga julmarknad. En ständig anledning till missnöje följde dock med mig hela vägen från att jag låste dörren hemma till att jag låste upp det.
Regnet har duggat tätt hela dagen, och jag blir bara oroligare för var dag som går. Jag har inte levt allt för länge, ändå kan jag se en stegrande kurva gällande dåligt klimat under vintrarna.

Nåväl, slut på miljösnack och mina personliga orosmoln.
Den här veckan är trots allt en bra vecka hockeymässigt då matcherna duggar lika tätt som, ja okej en till rad om vädret, regnet i december.
Den första delen av säsongen har i mina ögon varit väldigt ryckig och långt ifrån alla veckor har erbjudit tre matcher. Men nu har vi en sådan vecka och jag älskar det. För helt ärligt, finns det något bättre än att slå sig ned på sittplatsen, pressläktaren eller i soffan för att se ishockeymatch? Knappast.

Skellefteå AIK kommer till kvällens match som seriens absolut hetaste lag den senaste tiden, nej förlusten mot Frölunda förändrar inte att Skellefteå är hetast, och när de ikväll skrinnar ut i Johanneshov gör de det inför en gigantisk tårtbit av svartgula supportrar. ”Älska Skellefteå”, mer känt som ”Älska 0910″, anordnas denna lördag och av tradition brukar det locka tusentals svartgula sympatisörer. Givetvis en extra krydda och en extern källa till energi för Skellefteås spelare.

Förändringar i laget. Den så framgångsrika förstakedjan från de första omgångarna med Norman, Forssell och Ericsson paras återigen ihop idag efter en tid där de spelat i olika formationer. Trion har under denna tid tagit ett par skär tillbaka och fört en betydligt anonymare tillvaro än i början då de bar Skellefteå på sina axlar. Månne ett drag från Wallsson för att de ska hitta tillbaka till den formen?
I målet placeras dessutom Markus Svensson ikväll efter en match på bänken, ett väntat val då Hanses inte övertygade i seriefinalen.

Matchtips: 2-4, Forssell hänger sista i tom kasse.

Matchtext: Effektiviteten fällde Skellefteå i seriefinalen

Frölunda HC – Skellefteå AIK 6-3 (1-0, 3-1, 2-2)

1-0 (17.42) PP1 Andreas Johnson (Joel Lundqvist, Spencer Abbott)
2-0 (26.41) SH1 Nicklas Lasu (Mats Rosseli-Olsen)
3-0 (28.45) EQ Andreas Johnson (Spencer Abbott, Jacob Larsson)
4-0 (34.59) EQ Artturi Lehkonen (Robin Figren, Jacob Larsson)
4-1 (35.36) EQ Niclas Burström (Pär Lindholm)
5-1 (48.10) PP1 Andreas Johnson (Joel Lundqvist, Henrik Tömmernes)
5-2 (54.07) PP1 Mattias Ritola (Tim Heed, Axel Holmström)
5-3 (57.22) EQ Sebastian Aho (Mattias Ritola, Axel Holmström)
6-3 (58.19) EQ Ryan Lasch (Joel Lundqvist, Lars Johansson)

Skott på mål: 26-23 (8-7, 8-8, 10-8)
Utvisningsminuter: 10-6 (2-2, 6-0 2-4)

Matchens tre stjärnor:
*** Pär Lindholm – Den utespelare som lyste starkast ikväll med ett hårt jobb över alla 60 minuter.
** Anton Lindholm – Tuff i närkampsspelet, stark framför mål och smart med puck.
* John Norman – Skapade mycket på egen hand och borde ha gjort minst ett mål. Uteblivna effektiviteten håller honom från högsta placering på denna lista.

———————————————————————————————————-
Skellefteå fick låna förstaplatsen i en omgång – sen gav Frölunda en lektion i effektivitet och besegrade toppkonkurrenten och tog tillbaka serieledningen.

Det kostar att inte förvalta spelövertag till mål, det fick Skellefteå ikväll surt erfara när de stundtals spelade ut Frölunda men inte lyckades överlista målvakten Lars Johansson. När hemmalaget sedan fick sina lägen kom också målen på löpande band bakom en för kvällen mänsklig Erik Hanses. Slutresultatet skrevs till 6-3, siffror som inte speglar matchbilden men ändå visar att Frölunda har hittat nycklarna till att slå mäktiga Skellefteå AIK.
Tyvärr får vi se en rejäl miss från domarna i slutet också, då Ryan Lasch petar Adam Pettersson i ansiktet för att sedan kontra och själv sätta avgörande 6-3 i tom kasse. Situationen blir såklart extra salt för Skellefteå då det är samma spelare som gör sig skyldig till den höga klubban som sedan sätter den definitiva spiken i kistan.
Jag är dock förstående för domaren som i situationen har millisekunder på sig att höja eller hålla ned armen, de har inte tillgång till repriser som vi andra har.
Jobbig och tuff situation ändock.

För Skellefteå ska kvällens förlust inte överanalyseras för mycket, givetvis ska Wallsson & co ta sig en funderare över vad som ligger bakom de två förlusterna mot ett högst troligt finalmotstånd. Men en förlust behöver inte alltid vara negativ, ikväll stod ändå laget för en gedigen insats på bortaplan mot ett erkänt starkt hemmalag.
Sällan kommer lag till Scandinavium och äger taktpinnen samt spelet i så långa sekvenser som Skellefteå gjorde ikväll och det är ett kvitto att ta med sig till kommande månader där slutspelsformen skall slipas.

I förlusten hittar jag förutom det positiva också tre negativa nycklar i matchen som fällde avgörandet till Göteborgarnas fördel:

√ – Målvaktsspelet. Wallsson valde att satsa på Erik Hanses till kvällens match, ett oväntat beslut då Svensson den senaste tiden varit en mur i målet och borde vara given till en seriefinal där mer än bara poängen står på spel. Erik kan inte lastas för alla insläppta mål men bör ha agerat bättre vid åtminstone tre av dem, såg stundtals väldigt nervös ut. De matchvinnande räddningarna uteblev ikväll, och målvaktsmatchen mot Lasse Johansson förlorades på knock out. Räddningsprocenten kan ofta vara missvisande en målvakts insats, ikväll är den faktiskt rätt talande. XXXXXXX
Power play. Skellefteås numerära överläge var ikväll ett stort sorgebarn. Det började redan under första tillfället då det gick att urskönja varthän kvällen barkade. Istället för att hitta de enkla skottchanserna valdes ofta det där extra lilla passet i sidled istället och det är sällan ett bra beslut. När sedan Frölunda fick chansen small det direkt vid bägge tillfällena, tre chanser, två mål. Varför? Enkla avslut, returer, mål.
Effektiviteten. Precis som jag är inne på i nyckeln ovanför så valde ofta spelarna i Skellefteå AIK att passa istället för att skjuta. Men även när de sköt höll skotten dålig kvalitet och hemmalagets burväktare behövde sällan svetta ned sig nämnvärt för att rädda. Adam Pettersson har den senaste tiden varit en av lagets bästa spelare. Men kvällar som dessa lyser forwardens oförmåga att göra mål igenom än mer. I dessa matcher måste alla lägen förvaltas.

Känslan jag har efter kvällens match är fortsatt att dessa två lag är seriens absolut bästa och faktumet är att jag faktiskt håller Skellefteå högst även efter ikväll. Det skiljer bara ett poäng mellan lagen och visst, Frölunda har vunnit två av två möten men har fått spela på hemmaplan vid bägge tillfällena. Skellefteå var också det lag ikväll som visade upp det frejdigaste och bästa spelet med puck samt med lika många spelare på isen. Jag ser inte något annat möjligt utfall av denna grundserie än att Skellefteå och Frölunda toppar tabellen, störst chans för serieseger ger jag till västerbottningarna.

Det var efter
bortamatchen och utklassningsförlusten i Göteborg som Skellefteå påbörjade sitt rekord med 17 raka matcher med poäng och 12 raka vinster.
Därför kändes det nästan logiskt att framgångssagan skulle ta slut där den en gång började.

Inför match: Clash of the Titans

I SHLs absolut största och mest intressanta match på hela säsongen ska Sveriges två absolut bästa lag stångas blodiga om den prestigefyllda förstaplatsen som Skellefteå AIK just nu har.
Scandinavium kommer för en kväll att kännas som Colosseum – de två lagen som Hercules och Spartacus.

Att hajpa en SHL-match i omgång 24 och skriva upp den som den häftigaste matchen i årets grundserie redan i förväg kan upplevas förhastat och överdrivet. Bland annat ska ju lagen stöta på varandra två gånger till innan alla 52 omgångar är lagda till handlingarna.
Varför skriver jag då upp kvällens match så mycket?
Enkelt. Frölunda har haft greppet om förstaplatsen sedan tabellen satte sig och visat upp ett vägvinnande spel som för tankarna tillbaka till tidigt 2000-tal då laget var en svensk maktfaktor. Superlativen har haglat över Rönnbergs lag och ett tag kändes det som att guldet redan var i Göteborgs hamn. Maskineriet har dock hackat lite den senaste tiden och det stora avståndet ner till närmaste konkurrent i tabellen sågs krympa mer och mer för varje vecka – fram till i lördags då Skellefteå AIK passerade och placerade sig på förstaplatsen för första gången sedan omgång 55 ifjol.
Ikväll möts dem, omgången efter att Skellefteå puttat ned indianerna från tronen.
Det känns som att detta var förbestämt av någon gud där uppe med en genuin känsla för att skjuta drama in i svensk ishockey.
Det här mötet hade inte kunnat komma mer lägligt. Och kvällens match har allt, ja allt, för att bli något utöver det vanliga. Serielunk? Jo tjena.

Från andraplacerade Frölunda skiljer det 11 poäng ned till trean Brynäs och bara genom att slänga ett snabbt öga över tabellen förstår man att kvällens kombattanter just nu är ohotade inom svensk ishockey. Två lag som i en logisk värld kommer att slåss blodiga i en sju matcher lång finalserie framåt våren, men det är långt dit och oftare än sällan brukar ju slutspelet kräva sina offer varje säsong. Det är sällan vi har sett två på förhand tippade lag i finalen.

I Skellefteå saknas till kvällens toppmöte kanske den största stjärnan av dem alla, Janne Pesonen, som alltså inte heller kommer att finnas med i laget förrän slutspelet tar vid. Även Martin Lundberg och Fredrik Lindgren saknas i laguppställningen. Martin skadade sig som bekant i Schweiz härom kvällen och kommer att vara borta i minst en vecka med en lindrigare skada.
I målet väljer Wallsson högst oväntat att ställa Erik Hanses. Målvakten som har fått en mer eller mindre uttalad andraspade i Skellefteås välställda målvaktsled. Även fast jag skriver oväntat betyder inte det att Erik inte imponerat i år, tvärtom. I sina sex starter har målvakten storspelat och faktiskt vunnit samtliga.

Matchtips: 4-2 till Frölunda, sista i tom kasse.