Skellefteå AIK – Brynäs IF 4-0 (2-0, 2-0, 0-0)

1-0 (00.58) EQ Axel Holmström (Martin Lundberg, Tim Heed)
2-0 (08.23) EQ Andrew Calof (Sebastian Aho, Mattias Ritola)
3-0 (22.56) EQ Terry Broadhurst
4-0 (28.28) EQ Niclas Burström (Adam Pettersson, Martin Lundberg)

Skott på mål: 23-28 (7-12, 11-8, 5-8)
Utvisningsminuter: 8-4 (4-0, 2-2, 2-2)

Matchens tre stjärnor:
*** Martin Lundberg – Isens gigant igår, och så även ikväll. Är i sitt livs form och hyllades efter matchen av alla.
** Adam Pettersson – Precis som Martin inne i kanske sitt livs bästa form. Bränner mycket lägen men vad gör egentligen det när han bjuder på offensiva prestationer av högsta klass?
* Markus Svensson – Igår stod Hanses för en högklassig insats – idag ville ”Mackan” inte vara sämre och inkasserade sin fjärde nolla för säsongen.

———————————————————————————————————-

Efter 23 omgångar är Skellefteå nu serieledare igen – tre år i rad har laget som bekant vunnit serien i överlägsen stil och det mesta pekar mot att laget roffar åt sig checken för fjärde året i rad.

Det går rätt bra för Skellefteå AIK just nu.
12 raka segrar och 17 raka matcher med poäng, det skrivs om detta efter varje match men så ska det även göra. Sviten som den svartgula maskinen just nu har gående är svår benämna med något annat än superlativ.  Och det är inte bara poängen och segrarna som imponerar.
I veckan har Skellefteå mött ett HV71 på marsch uppåt i tabellen, i en erkänt svårspelade Kinnarps Arena. 3 poäng.
I helgen har Skellefteå dubbelt upp ställts mot ”Bulan” Berglunds intressanta och skickliga lag med en av seriens bästa linor. 6 poäng.

Den oerhört skickliga Brynäs-kedjan lämnade återigen isen poänglösa. Anton Rödin toppar SHLs poängliga och har fullkomligen bombarderats med lovord, ikväll lämnade han isen poänglös mot Skellefteå för sjunde gången på åtta försök. Skellefteås solida och disciplinerade defensiv har uppenbarligen ett antimedel mot storstjärnan och det syns även i kroppspråket hos Rödin som ser märkbart irriterad ut på isen.

I Skellefteå är det svårt att inte imponeras av de egna produkterna som i helgen återigen visat sig från sin bästa sida. Det är väldigt ofta som de större och mer kända namnen snor åt sig rubrikerna men efter denna helg vore det ett tjänstefel att inte viga rubriken åt dem.
Martin Lundberg och Adam Pettersson, två i klubben fostrade dynamos, som jag först och främst skulle vilja testa hos någon läkare. Hur kan rädslan för ett objekt som går i fortkörningshastighet vara så obefintlig att det gång på gång kommer ben, lår eller bröst ivägen för motståndarnas skott? I kvällens match försökte jag räkna antalet blockade skott som Skellefteå hade i sitt numerära överläge men jag gav upp för en högre makt. Bara i den sista perioden var det svårt att få fingrarna att räcka, och då är jag ändock en Skelleftebo som tydligen har tolv sådana att räkna med.
Men att dessa spelare är skickliga i den spelformen och på att försvara är ingen nyhet. I helgen har de bevisat sig vara dominanta även offensivt.
Skellefteås tredjekedja med Holmström-Pettersson-Lundberg är garanterat tillsammans billigare än vad spelare som Rajala, Butler eller Petruzalek tjänar individuellt.
Skulle jag vara sportchef och få välja mellan en Rajala eller tre Holmström-Pettersson-Lundberg typer så förstår ni nog vilket val jag varje dag i veckan skulle ta.

Mindre än ett dygn sedan första nedsläppet i Gävle är det nu dags för två av Sveriges hetaste lag att mötas igen. Igår drog Skellefteå, tack vare sin tyngd, det längsta strået.

Jag tycker starkt om konceptet med dessa så kallade back-to-back möten. I NHL har detta blivit till något som sticker ut från den 82 matcher långa vägen till slutspel.
Ifjol lyckades dock SHL förstöra charmen och tanken med dessa dubbelmöten när Skellefteå på fredagen kunde ställas mot Leksand och på lördagen mot ett nytt motstånd som inte spelade alls kvällen före.
Till denna säsongen har dock svenska hockeyligan korrigerat detta och nu ställs samma lag mot varandra – ett steg på rätt väg och minst sagt välkommet från många håll.

Igår kunde Skellefteås mäktiga svit ha nått sin slutstation men segertåget lyckades med sin tyngd och sitt starka självförtroende ändå plocka alla tre poäng mot ett bra Brynäs. Sedan sviten påbörjades för 16 matcher sedan var Gävle-laget igår det lag som närmast stoppat Skellefteå.
Ikväll är det då dags igen och undertecknads känsla inför denna drabbning är oviss. Brynäs kommer att vara fyllda av revanschlusta och har bevisligen kunskapen samt skickligheten för att mäta sig med Västerbottningarna.

Superkedjan med Mattias Ritola, Patrik Zackrisson och Andrew Calof stod igår för sin blekaste insats sedan Färjestad borta. Ikväll lär trion steppa upp och känslan är att det kan bli en del poäng från dem.

Brynäs i sin tur har som bekant också en väldigt stark kedja men en anmärkningsvärd detalj i det sammanhanget är att Anton Rödin har stora problem att göra poäng mot Skellefteå. Ifjol under grundserien kammade storstjärnan noll och denna säsongen har han endast mäktat med ett assistpoäng på lagens två sammandrabbningar,

För er som stannar hemma ikväll, och inte heller var på plats förra lördagen, länkar jag här till det nya introt som det snackats så mycket om:

North Kingdoms nya intro.

I mitt tycke ett väldigt mäktigt intro som lyfter arenaupplevelsen några snäpp. Har dock läst på medier att många saknar det där lilla extra som får håren på armarna att stegra, att det var för mycket animerat och för lite repriser från historiska mål och ögonblick.
Där är jag beredd att hålla med till viss del, men överlag är det ett intro av högsta klass.
Men tänk om det ackomponjerades av en ice-projection?

Brynäs IF – Skellefteå AIK 2-3 (0-0, 0-1, 2-2)

0-1 (33.55) EQ Martin Lundberg (Axel Holmström, Sebastian Aho)
0-2 (40.58) PP1 Tim Heed (Niclas Burström, Erik Forssell)
1-2 (53.24) PP1 Nick Johnson (Jonathan Pudas, Marc Zanetti)
1-3 (57.17) SH2 Niclas Burström
2-3 (58.48) PP2 Lukas Kilström (Jesper Ollas, Adam Brodecki)

Skott på mål: 33-23 (9-3, 14-10, 10-10)
Utvisningsminuter: 8-16 (2-4, 4-6, 2-6)

Matchens tre stjärnor:
*** Erik Hanses – Ifrågasatt, sågad och utskrattad tidigt under säsongen men WOW vilka matcher målvakten gjort i SHL. Har inte fått för många chanser men visat framfötterna vid samtliga starter. Högklassig.
** Niclas Burström – Skellefteås bästa back den senaste tiden och så även ikväll. Blir bara bättre och bättre för varje säsong.
* Sebastian Aho – Tillsammans med Burström var den lille backen ikväll Skellefteås bästa utespelare. Visade härligt engagemang, skicklighet och speed. Svår för Brynäs att kontrollera.

———————————————————————————————————-

Många har försökt att sätta stopp för Skellefteå som just nu verkar omöjliga att kontrollera.
Ikväll stod Brynäs för en stabil insats och höll på att besegra västerbottningarna – men till slut visade sig tyngden i de svartgula avgörande.

Sedan de gyllene åren då Skellefteå lekte sig fram i SHL har det nu i två säsonger snackats om att det ska vända för Norra Västerbottens stolthet – något som Wallson & co med kraft sett till stannat vid snack. Ifjol vann man serien på ett övertygande sätt och i detta nu har Skellefteå två klubbrekord i levande status. 11 raka vinster och 16 raka matcher där poäng har bärgats.

Denna fredagskväll kunde sviten ha nått sitt slut när det underskattade Brynäs IF stod för motståndet. Gävle-laget gjorde också en bra match och sett över alla 60 minuter var Berglunds gäng värda minst ett poäng. Men Skellefteå är ett lag som just nu är sprängfyllt av självförtroende och som vanligt av vinnarmentalitet. När hemmalaget misslyckades att förvalta sitt spelmässiga övertag till nätrassel lyfte tabelltvåan spelet och satte två mål som sköt hål på Brynäs moral.
”Bulan” Berglund sade efter matchen till C-More att hans lag förtjänade att vinna ikväll och det går inte att säga någonting om det. Brynäs var bättre ikväll, men Skellefteå har något som övriga lag i SHL saknar. Vägar att vinna även i matcher likt dessa.

Den avgörande faktorn i kvällens match var Skellefteås tyngd i offensiv och defensiv zon. Framåt var det vunna situationer nära Sandströms kasse som låg bakom de två första målen. Bakåt vann man 95% av puckarna framför storspelande Hanses och som ett resultat av detta lämnade Brynäs förstakedja isen poänglösa. En sällsynt syn denna säsong.

En av säsongens häftigaste helger står nu inför oss när två av Sveriges främsta lag ställs emot varandra två gånger på lika många dagar.
Dessutom – mötet mellan seriens två bästa kedjor.

Andrew Calof, Patrik Zackrisson och Mattias Ritola, en trio som hittat varandra på ett imponerande sätt på deras fyra första matcher ihop. Och ikväll när det på andra sidan isen står en minst lika – om inte bättre – trio såfinns alla förutsättningar för en hyperintressant match.

Brynäs IF har den senaste tiden gått starkt och har lite i skymundan smugit med bakom Frölunda och Skellefteå i  tabellen. ”Bulan” har sedan ankomsten till Gävle sett till att Brynäs blivit ett lag med ett eget spel som de kanske saknat sedan guldåret.
Givetvis handlar det mesta om Scott-Rödin-Lindblom som är seriens näst poängstarkaste formation och här blir spelare som Urbom och Anton Lindholm viktiga för gästande Skellefteå AIK.

I svartgula Skellefteå gör man inte många förändringar sedan senast i Jönköping. Petterström har tvingats tacka nej till spel på grund av en lättare skada. Dessutom väljer Wallson att ställa Hanses i mål.

Inför match är givetvis den stora frågan ifall Brynäs ska bli det lag som sätter stopp för Skellefteås rekordsvit. Ifall de misslyckas förlängs segersviten till elva raka och poängsviten till 16 raka. Siffror som är enormt imponerande – framförallt då SHL i år är bättre än på länge med betydligt fler bra lag än de senaste åren.
För ett par år sedan hade Skellefteå spelare som Lindström, Möller, Holloway, Arvidsson, Bellemare, Karlsson. Ändå slås rekord efter rekord med denna upplaga.
Det, om något, vittnar om hur imponerande sviten är.

Matchtips: 4-3

HV71 – Skellefteå AIK 2-3 (1-0, 1-2, 0-1)

1-0 (13.53) EQ Anton Bengtsson (Kristoffer Berglund, Filip Sandberg)
1-1 (21.18) PP1 Andrew Calof (John Norman,Niclas Burström)
2-1 (21.32) EQ Mattias Tedenby (Chris Abbott, Chris Campoli)
2-2 (30.50) EQ Marcus Pettersson (Andrew Calof, Martin Lundberg)
2-3 (41.29) EQ Patrik Zackrisson (Mattias Ritola, Andrew Calof)

Skott på mål: 26-24 (4-11, 11-10, 11-3)
Utvisningsminuter: 4-4 (4-0, 0-2, 0-2)

Matchens tre stjärnor:

*** Andrew Calof  – Kanadensaren fortsätter att ösa in poäng och har nu gjort 9 poäng de 4 senaste matcherna.
** Alexander Urbom  – Återigen en prickfri defensiv insats och Urbom visar på nytt varför han är i Skellefteå.
* Martin Lundberg – Jobbade hårt över hela isen, framförallt i egen zon där han var en ständig finne i röven på HVs spelare.

———————————————————————————————————-

Skellefteå inkasserade ikväll poäng för 15 gången i följd och sin 10 raka seger efter en solid insats i Jönköping utan att för den delen glänsa. Till helgen väntar ett dubbelmöte med tabelltrean Brynäs IF. Är sviten intakt efter?

Hemmalaget HV71 blev ikväll tagna på sängen i upptakten av matchen då Skellefteå bokstavligen satte gasen i botten och tog över Kinnarps Arena. När matchuret stod på tio spelade minuter hade gästerna kunnat haft en tvåmålsledning men en bra hemmamålvakt och lite studsar som gick vägen kunde HV rida ut stormen för att sedan ta över i slutet av den första akten och även sätta 1-0 efter en målvaktsretur.

Resterande del av matchen handlade mycket om hemmalaget HV71 som växlade upp och tog tag i sitt spel men Skellefteå imponerade i defensiven och tillät inga bra lägen att skapas. Försvarsjättarna Anton Lindholm och Alexander Urbom stod där för det hårdaste jobbet och var med sitt fysiska spel en starkt bidragande faktor till de tre poängen.

Förstakedjan med Zacke, Calof och Ritola fortsätter att spela bra och framförallt kanadicken har kommit igång rejält på slutet och gör nu poäng i varje match. Zackrisson har varit bra hela säsongen och är på god väg att slå sitt tidigare poängrekord (35p från förra säsongen).
Men trion är långt ifrån den enda anledningen till lagets makalösa svit – bakom alla segrar ligger ett hårt jobb från de 20 spelare som varit uttagna till varje match, det är sällan någon som faller ur ramen i Skellefteås lagmaskin och där är man ohotade i Sverige.

På fredag väntar ett så kallat back-to-back möte mot Brynäs IF – tabelltrean som även de har imponerat denna säsongen och plockat flera segrar sista tiden. Här tror jag att Skellefteås svit bryts på fredag, men känslan är att de sedan följer upp det med en stabil seger på lördagskvällen.

Matchdag i Jönköping där traktens klassiska lag har växlat upp efter en minst sagt kaotisk och smärtsam start på säsongen – HV71 har hittat sin identitet och helt plötsligt ett lag att räkna med. Men den stora frågan inför kvällens drabbning är ändå om Skellefteå kan förlänga sin 14 matcher långa svit utan förlust efter full tid?

De ställdes emot varandra redan i omgång ett av årets SHL och efter Skellefteås 3-2 seger där tömdes en hel stads förväntningar på luft när HV71 radade upp förluster efter förluster. Inför säsongen var HV71 ett av de lag som förväntades steppa upp efter flera år av misslyckanden men när skadorna kom lika ofta som poängen i basket kunde inte laget leva upp till detta.
Men till slut kunde Lindbom ställa ett i stort sett fullständigt lag på isen och omgående kunde man börja ana en uppåtmarsch i tabellen.
Den senaste tiden har HV71 varit ett av seriens främsta lag anförda av en pånyttfödd Mattias Tedenby och succérookien Niklas Hansson.

I Skellefteå har ingenting den senaste tiden egentligen gått att klaga på, visst spelet mot Karlskrona värmde inte ens den mest frusne, men laget plockar ändå poäng på poäng och ser för stunden närmast ostoppbara ut. För drygt en vecka sedan hade laget två raka bortamatcher i Karlstad och Växjö mot två lag som inför säsongen hajpats rejält i landet. Resultatet? 10-3 till Skellefteå totalt. Mot två svåra motstånd.

Janne Pesonen saknas i kvällens laguppställning och som bekant kommer han inte att finnas i den förrän slutspelet tar vid, givetvis ett stort avbräck men inte något som Skellefteå inte klarar av. Tack vare sin bredd, fysik och sitt sätt att spela har Wallson även utan finländaren det angenäma privelegiumet att ställa ett högklassigt lag på isen. Sebastian Ohlsson är trettonde forward och det säger väl kanske allt?

Matchtips: 2-3.

En ny gigant snor åt sig allas blickar när de vandrar ut längs Skellefteå Kraft Arenas läktare – jag talar så klart om den nya mediakuben som nu ska invigas.
Jag hade hört att den var stor, ändå häpnades jag vid första anblicken.

Det har gått över en vecka sedan sist, men nu sitter jag här bakom tangentbordet igen redo för ännu en omgång i vad som utvecklats till en maktkamp mellan Skellefteå AIK och Frölunda HC. Två lag som ser snuskigt starka ut och håller absolut högsta klass just nu.
På andra sidan isen står i afton nykomlingen, tillika tabelljumbon, Karlskrona HK som är på desperat jakt efter poäng. Det har bara blivit 8 poäng på 19 försök så här långt.

I Skellefteå matchas ikväll Svensson i kassen, och kapten Ericsson är tillbaka efter en matchs frånvaro. Han kliver direkt in i en förstakedja med Martin Lundberg och Adam Pettersson. Mest intressant att följa i afton blir dock Mattias Ritola som gör sin första hemmamatch i Skellefteå AIK tröjan (i SHL-sammanhang). På sina två första matcher har Ritola levererat, 2 mål och 1 poäng. Utöver poängskörden har han imponerat stort i spelet med puck och ser ut att bli en rejäl tillgång för Wallssons gäng.

Att skriva en krönika om idrott blott sju dagar efter det hemska dådet i Paris – med det rådande läget i världen som en ständig och obekväm gäst i baktanken – känns inte särskilt betydelsefullt.  Vad betyder egentligen ett svart gummi, ett fantastiskt mål eller tre poäng när tusentals människor dör varje vecka av terrorismens mardrömsgestalter?
Att sätta en ishockeymatch i perspektiv till detta går inte – och det ska aldrig göras heller. Hur stor en match än kan vara, så blir det aldrig mer viktigt än ett människoliv.

Idrott har dock förmågan att  sammanfoga, svetsa samman och stärka oss. I ett alldeles för ofta kallt och elakt samhälle har idrotten för många blivit vägen ur mörkret. Idrottsmän och kvinnor som i sina respektive grenar funnit den kärlek och självkänsla som samhället tagit från dem.
När skolan eller arbetsplatsen påmint att en inte duger till något, att en är för ful eller väger för mycket/lite och känslan att höra hemma någonstans inte funnits – då har idrotten visat att här är alla välkomna.
”Var dig själv, älska dig själv och varsågod till oss.”
Pojkar, flickor, män och kvinnor hamnar dagligen i ett utanförskap men har i kärleken till sitt lag funnit en familj – ett andra hem som två till tre kvällar i veckan erbjuder den värme som annars varit obefintlig.
Favoritlaget tar tre poäng och en hel vecka kan vara räddad för oss, mig, du.
En vecka som varit psykiskt påfrestande där tårarna forsat kan på ett ögonblick vändas av ett skott. I mål.

När jag tänker på hur idrotten har förändrat en hel värld så förs mina tankar oavkortat till 1947 när Branch Rickey gick emot allt som då ansågs vara otänkbart och tog in en mörkhyad man vid namn Jackie Robinson till den absolut största sporten i USA på den tiden, baseball.
En mörkhyad man som blev värvad till Los Angeles Dodgers.
Nu något som inte får några ögonbryn att höjas.
Då en gigantisk nyhet som togs emot med hat, rasism och våld.
Mörkhyade män hade aldrig tidigare funnits i ligan – och majoriteten ansåg även efter Robinsons entré i ligan att det skulle förbli en liga endast för vita.
Men Rickey och Robinson skrev historia med sin kamp mot rasismen, stod på sig och tio säsonger senare var motsättningarna inte alls som förut.
Två män som på sitt sätt förändrade synen på ett helt folkslag, banade väg för afroamerikaners intåg i sporten och visade att idrotten kan rasera alla samhällets uppsatta barriärer. (Rekommenderar er att se filmen ”42″ som handlar om detta.)

Idrotten kan också stirra terrorismen i vitögat och skicka signalen att ni kan hota våran vardag, hota de platser där vi samlas för våra gemensamma intressen – men ni kan aldrig ta våran kärlek, aldrig ta våran gemenskap.
När SHL i afton spelas på sex platser i landet så görs detta med höjd säkerhet och varje åskådare kommer tvingas visa sitt innehåll i väskor.
Låt oss därför tillsammans samlas under en enad fana och radera alla färger som representerar våra lag och hand i hand visa terrorismen att den är i minoritet.
Låt oss visa att de kan försöka bäst fan de vill – men aldrig ta våran rädsla eller vardag ifrån oss. Låt kärleken segra. Kärleken för idrotten. Och för varje människoliv.

Peace.

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Växjö Lakers – Skellefteå AIK 2-5 (0-1, 1-1, 1-3)

0-1 (18.04) EQ Mattias Ritola (Patrik Zackrisson, Andrew Calof)
1-1 (24.16) EQ Robert Rosén (Tuomas Kiiskinen, Alexander Johansson)
1-2 (38.27) EQ Marcus Pettersson (Niclas Burström, Pontus Petterström)
2-2 (40.20) PP1 Linus Fröberg (Richard Gynge, Robert Rosén)
2-3 (46.34) EQ Andrew Calof (Patrik Zackrisson, Tim Heed)
2-4 (49.49) EQ Niclas Burström (Alexander Urbom, Pär Lindholm)
2-4 (55.25) EQ Axel Holmström (Sebastian Ohlsson, John Norman)

Skott på mål: 23-22 (9-4, 6-11, 8-7)
Utvisningsminuter: 6-6 (2-0, 2-4, 2-2)

Matchens tre stjärnor:

*** Niclas Burström – Sköt sitt fjärde mål på sju matcher och är på god väg att slå sitt tidigare målrekord – en back som alltid kommer till jobbet.
** Erik Hanses – Stabil när det behövdes och räddade en del riktigt bra Växjö-lägen. Målen kunde han inte göra något åt.
* Mattias Ritola- Att Ritola är så här bra, så här tidigt, är imponerande. Otroligt säker med puck och klassen skiner igenom vid i stort sett varje byte.

———————————————————————————————————-

Finalrepris – mot ett motstånd som laget haft svårt att slå de senaste åren – och med en hel förstakedja borta. Ändå lämnar Skellefteå isen ikväll med tre poäng efter en ytterst imponerande tremålsseger.

Skellefteå AIK fortsätter att gå igenom SHL likt ett ostoppbart svartgult tåg – efter 6-2 förlusten mot Frölunda där de senaste årens dominanter blev kraftigt ifrågasatta (även av mig) har laget visat tendenser som för tankarna tillbaka till guldåren.
Och än har Wallsson inte haft alla sina spelare till förfogande – hur bra kommer vara laget när alla är friska?

I kvällens match var det inte bara offensiven som imponerade – det var även den vägvinnande kombinationen av en klockren defensiv där samtliga bidrog tillsammans med ett betydligt mer beslutsamt spel i Växjös zon. Inget kladd med puck.
Pang, boom. Och laget hade gjort fem mål i Vida Arena.
Vackraste beviset på detta? Axel Holmströms högklassiga mål som vittnar om att måltorkan är över för fjolårets succéjunior.

Ungefär samtidigt som slutsignalen ljöd så nåddes vi också av den oroande och otäcka nyheten att två stridshelikoptrar landat på Skellefteå Airport och att SÄPO befann sig i gruvsamhället Boliden drygt 3 mil utanför Skellefteå. Och när det nu nått även oss – i lilla, oskyldiga och avlägsna Västerbotten – känner jag att en krönika angående terrorismen som jag skrev på skolan passar väl in:

Himlen är oskyldigt grå.

För sex dagar sedan fick det oförklarliga våldet ännu en gång segra – en hel värld lamslogs och kan nu inte känna säkerhet ens på de mest oskyldiga platser.
128 kvinnor, män, barn, vuxna stod då framför spegeln för en sista chans till justering innan baren, restaurangen, fotbollsmatchen eller konserten skulle besökas.
Vad de inte visste då var att de sekunderna vid spegeln skulle bli den sista gången de såg sig själva – den sista gången 128 familjer hade möjligheten att skriva ett sms och få svar på det av sina kära. Någon timma senare gick tusentals sms ut från oroliga och skräckslagna människor, 128 svarade aldrig på dessa – och kommer heller aldrig att kunna göra det.

Kampen mot terrorismen fortsätter för var dag som går och har så gjort sedan tvillingtornen i the big apple blev till en väckarklocka på det allra hemskaste vis. Men hur ska terrorismen kunna bekämpas när kriget inte går att kväva till en mindre yta – när Jihadister skickas ut mitt bland oss med en genväg till gud under jackan och bränner alla broar vi tillsammans byggt för att en dag nå trygghet?
Få citat, om något, passar här in bättre än Winston Churchills:

“”Ge aldrig upp – aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, i något stort eller litet, stort eller obetydligt, ge aldrig upp förutom till övertygelser av ära och förnuft. Ge aldrig vika för våld, ge aldrig vika för fiendens till synes överlägsna makt.”

I Umeå märker man tydligt att händelsen ett par hundra mil bort påverkat även oss. Regndroppar faller som tårarna gör och ett grått molntäcke blir till en talande bild över det rådande läget i världen.
Terrorismen har visat sig sakna gränser och logik, ena dagen kan en marknad i Nigeria jämnas till marken – nästa dag en redaktion i kärlekens stad fyllas av terroristers bly.
Det mest talande tecknet för att det påverkar även oss i Umeå ligger dock på Rådhustorget och blir allt våtare för var dag.
“Tricoloren”, eller Frankrikes flagga om ni så vill, vittnar om en hel värld som ställer sig bakom de som drabbats.
En hel värld fylld av kärlek, fylld av unison rädsla.
Alla med samma fråga.
Var sker nästa attack?

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Seriens två hetaste lag drabbar samman – i arenan där guldet för sju månader sen delades ut. Allt pekar mot en häftig kväll i moderna Vida Arena, jag hoppas ni är många som tänker vara med på den.

Skellefteå AIK är just nu Sveriges hetaste lag med en mäktig svit på tolv matcher i sträck utan förlust efter full tid. Det har under säsongen skrivits mycket om Frölunda som imponerat stort och snittar fyra gjorda mål per match – men sanningen är att Göteborgarna skuggas av ett svartgult tåg som visat sig oerhört svårt att hejda.
Det skiljer tre poäng mellan lagen men det avståndet kan ikväll vara noll.

På andra sidan isen står Sveriges just nu näst hetaste lag, de regerande mästarna Växjö Lakers som efter en trög start av säsongen har skjutit som en raket upp genom tabellen och nu i allra högsta grad är med i kampen om förstaplatsen. Som seden bör i Småland har sportchef Evertsson förstärkt laget med transatlanter efter att serien kommit igång och ingen blir nog speciellt förvånad ifall det senaste tillskottet Burish blir det sista.
Stor anledning till lagets språng är så klart den kompletta förstakedjan med Kiiskinen, Rosén och Gynge som tillsammans gjort 28 av lagets 52 mål – sjuka siffror som stärker kedjans anseende som ligans bästa.

I Skellefteå saknas till dagens match en väldigt skicklig kvartett, något som givetvis inte är till lagets fördel när de nu ställs inför denna oerhört tuffa bortamatch.
Janne Pesonen, Jimmie Ericsson, Erik Forssell och Sebastian Aho är allihopa givna startspelare med skickligheter nog för att gå anses vara toppspelare i SHL.
Wallsson väljer dessutom att sätta Erik Hanses mellan stolparna – trots att Svensson den senaste tiden varit seriens absolut främsta burväktare – och andremålvakten får därmed en angenäm uppgift. Ingen räknar med att Skellefteå ska vinna ikväll och Hanses kan då gå in till kvällens match utan hård press med allt att vinna, inget att förlora.

Något som jag finner väldigt anmärkningsvärt är ändå hur starkt lag Skellefteå kan ställa på isen de tunga avbräcken till trots. Givetvis är samtliga formationer, förutom den med Zackrisson-Calof-Ritola, brandskattade av stjärnornas frånvaro men ändå lyckas Wallsson skicka ut fyra kompetenta kedjor till match.
För att förtydliga Skellefteås bredd tänkte jag leka lite med tanken.
Jimmie Ericsson ~ Richard Gynge
Janne Pesonen ~ Robert Rosén
Erik Forssell ~ Patrik Lundh

Vad jag menar med de tre jämförelserna ovan är inte att likna spelarnas skickligheter och färdigheter, Ericsson och Gynge är inte ens nästan liknande spelartyper. Men kollar man på stjärnstatus och vart spelarna återfinns i lagens hierarki ser det ut ungefär som så och summan av kardemumman med detta menar jag är detta:
Vad hade Växjö Lakers varit ifall deras två största stjärnor, och en ytterst kompetent andra/tredje kedja spelare, var skadade och ej med?
Inte mycket alls. Och det är just där i den bredden som jag stärker min tro att Skellefteå är det bättre av fjolårens två finallag denna säsong – och det lag som kommer att gå längre när mars/april är här.