Tankar kring Iksus seger

Jag var på plats och såg mina nemesis i Iksu besegra Jönköping under fredagskvällen. En match där Iksu – utan att egentligen förta sig – malde ner Jönköping. Det trots att man gjorde förvånansvärt få mål. Fyra stycken, för att vara exakt. Jönköping petade in två i slutet när matchen redan var avgjord.

Rätt tidigt i matchen tog laget tag i taktpinnen. Man sköt, sköt och sköt lite till utan att överlista 17-åriga Isabelle Rudman i Jönköpings mål. Rudman – som enligt mig var matchens bästa spelare – hade för kvällen väldigt god hjälp av såväl sina försvarare (hela Jönköpingslaget försvarade sig heroiskt) och av Iksuspelarnas såväl lösa som missriktade avslut (Victoria Wikström var en som hade några RIKTIGT märkliga skott igår).

Vill hylla förstakedjan med Julia Nordin, Victoria Wikström och Emma Hellberg (som sedan byttes ut mot Cornelia Fjellstedt - som pyttsade i ett av hennes första byten där). De hade ett fantastiskt bra trillande av boll på Jönköpings planhalva. Ett litet minus bara att man inte gör fler mål. En detalj som kommer ifall man fortsätter med samma finess och fart.

Två fina mål av Elin Tjärnström igår också. Precis när Iksu behövde det som mest. En god egenskap.

Försvarsspelet var en annan grej som såg väldigt stabil ut. Man stressade ofta Jönköpings backar till att slå långa bollar, och väl på egen planhalva plockade man ofta lätt ner motståndarnas anfall. Länge trodde jag att man skulle hålla nollan, och egentligen kanske man borde gjort det också. Vill poängtera att det inte finns något att anmärka på målen man släpper in. Det är mål som kommer när matchen är avgjord.

Kollega/boss Tomas Ruuth beskrev i sina ”4 snabba om Iksus seger” att ”man faktiskt är van att få se fler än fyra mål från Iksu” och ”att Iksu med sina åtta landslagsspelare borde kunna leverera en bättre show än så här”. Jag håller inte riktigt med honom. Som den italiensk fotboll- och försvarsspels-fantast jag är tycker jag att det var en… åtminstone intressant match. Att ligga lågt och satsa på kontringsspel är förmodligen den spelidé som skall krävas för att slå Iksu i år. Där är Jönköping rätt ute.

Dessutom: Att Iksu gör fler mål än sina motståndare, och dessutom kontrollerar (läs: dominerar) matchen igenom, gör att det finns ingenting att anmärka på Iksus insats. Det var en dag på jobbet för de orangeklädda. Matchen mot Jönköping var ett steg till slutmålet att vinna mästerskapet. Iksu en maskin… spelar man så här mot de sämre lagen och skruvar upp sig ett snäpp mot de bättre lagen så kommer man ligga i toppen av tabellen när denna summeras.

Förlusten mot Falun med nio insläppta mål är mer intressant. Den visar på något sätt att det fortfarande finns saker att arbeta med för Iksu. Och jobba på saker, det har de hela vintern på sig.

Vi måste prata om landslagströjan

FOTO: innebandy.se

Jaha. Så ser den ut. Sveriges nya landslagströja i innebandy.
Hemmatröjan till vänster (med Storvretas Joel Kanebjörk som modell) och bortatröjan till höger (med Iksus Victoria Wikström som modell).

Modellerna är det inget fel på, men designen på tröjan är fruktansvärt bedrövlig enligt mitt tycke.

”Blåfärgen”, eller vad man ska kalla den, har ju ingen som helst koppling till Sverige. Tröjan påminner snarare om Endre IF:s matchtröjor och det är inte positivt.

Tyvärr börjar man bli van med att Sveriges landslag i innebandy har bedrövligt fula tröjor. Vem minns inte linnena t ex? Eller de senaste tröjorna med babyblå detaljer från världskända (obs! ironi) Z-Athletica.

Det enda som är positivt är väl att det skett en liten förbättring när det gäller just märket på tröjan. Italienska Erreá, som numera ska användas, har trots allt mycket mer klass än föregångaren Z-Athletica.

Samtidigt kan man ju fråga sig vad det är för fel på Puma, Adidas, eller Nike…

Erreá får mig faktiskt att tänka på Middlesbrough och Fabrizio Ravanelli. Ingen tragisk tanke – tvärt om faktiskt – men det kanske inte är det första jag vill ska dyka upp i mitt huvud när jag ser en svensk landslagströja.

Jag skiter i om det säger mer om mig än om tröjan.

RIG knep extrapoängen i derbyt

Under onsdagskvällen så drabbade akronymerna TBS Umeå och RIG Umeå samman i årets första derby i division 1 norra Norrland. En match där förhandsfavoriterna RIG efter en stark comeback i den tredje perioden till slut vann efter förlängning, 5-6 (2-2, 2-0, 1-3, 0-1).

Innan matchen var det nog få som trodde att nykomlingarna TBS skulle ha vidare mycket att hämta i det som för dagen var lagets hemmahall, Elofssonhallen. Man parkerade, tillsammans med Kiruna AIF, på sista plats med noll poäng efter två omgångar. RIG Umeå, å andra sidan, hade slagit såväl Hudik/Björkberg och det Runsten som ganska enkelt monterade ned TBS i Gävle under den senaste omgången.

Det var även RIG som inledde starkast. TBS målvakt Johan Bernmark, väldigt duktig för dagen, inledde tidigt med att rädda en straff men fick ett par minuter senare se sig besegrad av RIG:s Sebastian Degeryd som sköt 0-1 för gästerna. Degeryd som så sent som förra veckan fanns med i den U19-trupp som förbundskapten Fredrik Holmgren tog ut förra veckan.

En ledning som blev kortvarig. Daniel Nygren hittade från favoritpositionen bakom kassen fram till Rickard Öberg som tryckte in kvitteringsbollen bara en och en halv minut efter RIG:s ledningsmål. Lagen gjorde följdes åt med ett mål var resten av perioden – en period som således slutade 2-2. En period som precis som resultatet säger var en jämn historia.

I andra perioden visade Samuel Karlsson upp snajperfärdigheterna med två mål. Två mål som blev de enda i den andra perioden. När Rickard Öberg, återigen framspelad bakifrån mål av Daniel Nygren gjorde 5-2 med bara tio minuter kvar av den tredje perioden kändes en skräll väldigt, väldigt nära… men man får aldrig räkna bort RIG som är fantastiskt i medgång. Mellan 14.13 och 17.48 i den sista perioden gör man tre mål fram till 5-5 – och en tidigare anonym Albin Sjögren, som väldigt bra hölls bevakad och poänglös länge – gör två assist under dessa tre mål.

I förlängningen avgjorde RIG med blott åtta sekunder kvar att spela. Det efter att man tagit ut målvakten(!). Sebastian Degeryd smaskade in segermålet – hans tredje för aftonen.

***

Väldigt imponerande av TBS att knipa en poäng mot RIG. Trodde att de snabba ynglingarna skulle vinna rätt enkelt; samtidigt är man ett ojämnt lag och i ett derby kan allt hända. Poängen TBS tar hade – och skulle kanske – kunnat vara tre med tanke på att man leder med så kort tid kvar av matchen.

Samuel Karlsson gör två baljor för TBS. Att få igång honom är vitalt för dem. Hans spetskvalité i just målskyttet kan komma vara avgörande i många matcher.

Bloggfavoriten Daniel Nygren stod för två fina assist från favoritpositionen bakifrån mål som (nästan) bara han kan. Tycker det är en fröjd att skåda Nygren spela innebandy, även om han kanske kan avlossa bössan lite oftare (svårt/dumt att göra det bakifrån mål i och för sig).

Albin Sjögren var svag igår, även om TBS måste krediteras för sin bevakning av storstjärnan. Trots den goda bevakningen står han ju ändå med två viktiga målpassningar till mål som i slutet av matchen räddar matchen för RIG.

Vackert av RIG att plocka ut målvakten och avgöra i förlängningen. Man har inget att förlora på att göra just det varför det ofta är en god idé när förlängningar lider mot sitt slut.

Johan Bernmark bra i kassen. Kommer som jag nämnt tidigare att bli väldigt viktig – att ha en bra målvakt kan precis som i fallet Samuel Karlssons målsinne ofta vara skillnaden mellan vinst och förlust.

Sebastian Degeryd klev fram när RIG behövde det som mest igår och blev hjälte med sina tre mål och en assist. Han har sett väldigt bra ut hittills och U19-uttagningen kom som ett brev på posten.

Redan imorgon så spelar TBS Umeå igen. Den här gången åker man till Örnsköldsvik för en otroligt viktig match i Skyttis Arena.

RIG Umeås målskyttar i derbyt mot TBS: Isak Julkunen, Sebastian Degeryd och Tor Bornedal-Samils.

Dalen snäppet starkare än Iksu

Den här veckan har verkligen varit full av lokala derbyn. I går spelades ytterligare två. TBS tog emot RIG i Elofssonhallen och IBF Dalen tog emot lokalrivalen Iksu Ungdom i Exel Arena. Detta inlägg kommer att handla om den sistnämnda matchen. Kollegan Flinkfelt ska ta sig an den andra matchen senare ikväll.

***

IBF Dalen och Iksu Ungdom stod båda två på tre vinster och en förlust efter fyra omgångar. Utgången i den här matchen var med andra ord relativt oviss. Klart var i alla fall att det skulle bli en jämn och tight historia – och så blev också fallet.

Iksu vann skotten i första perioden med 9-5 efter första perioden men låg ändå under med 2-0. Tungt att gå in till pausvila då. Dalens målvakt Camilla Andersson var stabil matchen igenom. Hon motade totalt 20 av 22 skott vilket ger fina 90,9 % (ca) i räddningsprocent enligt min högstadiematte.

Dalen sköt ett skott mer i matchen och hade med andra ord bättre utdelning då slutresultatet blev 4-2 till de svartklädda.

Efter halva matchen hade dock Iksu hämtat upp 2-0-underläget till 2-2 efter ett mål vardera av formstarka duon Nina Sorsa och Wilma Hortell. Men efter det la Dalen återigen in en högre växel och sprang ifrån till seger.

Doldisen Therese Svensson kunde inte ha hittat ett bättre tillfälle att göra säsongens första mål på. Hon gjorde nämligen 3-2 kort efter gästernas kvittering till 2-2.
I tredje perioden kunde sedan Vindeln-nyförvärvet Ida Eriksson avgöra med sin kasse till 4-2.

***

”Vi tog hem 3 pinnar idag för att vi krigade, hade fart under sulorna och kämparglöden i oss syntes hela vägen igenom. Vi ville helt enkelt mer än dem ikväll”

- skriver Felicia Lilja på Dalen-bloggen.

***

Starkt av Dalen att knipa den här segern. På förhand höll jag nog ändå Iksu som knappa favoriter.

Segern innebär att Dalen skaffat sig en riktigt fin tabellplacering. Värre var det i fjol vid den här tidpunkten. Extra kul att framgången kommer utan omdiskuterade lån från elitlaget. I fjol spelade ju t ex Sandra Larsson en avgörande roll i många av matcherna. Nu har laget en helt egen trygghet att falla tillbaka på.

Noterbart är också att Carina Emanuelsson fortsatt saknades på grund av den knäskada hon ådrog sig i derbyt mot RIG Umeå. Hon väntar fortfarande på svar kring hur allvarlig skadan är.

Helgen + derbyt (D1)

Här kommer en rapport om vad som har hänt i damettan den senaste tiden.

RIG Umeå har t ex hunnit med två matcher. Vi börjar med den i fredags när laget tog emot Skellefteå Innebandy.

I det mötet visade Skellefteå att de verkligen vill vara med i toppstriden i år. De vände nämligen hem till Schtaaan med tre poäng efter en stabil seger med 7-3.

Faktum är att det faktiskt stod 0-6 på tavlan innan RIG vaknade till liv. Slutperioden vanns av RIG med 2-1. Det var alltså i mittenakten (1-5) som det hela avgjordes.

Skellefteås Julia Lindh, som bara stod på en poäng inför matchen, gjorde 3+1 och fick verkligen islossning.

Även Lisa Andersson gjorde tre mål och man kan väl säga att hennes 0-3 och 0-4 inom loppet av 40 sekunder avgjorde matchen.

***

Vi hoppar till lördagen där Iksu Ungdom höll på att ställa till det för sig mot tabelljumbon Söderhamn.

Redan efter några minuter stod det 0-3 på tavlan och nerverna började komma in i bilden. Men Iksu höll sig kyliga och fick också utdelning i den andra perioden.

Bäst för dagen var tremålsskytten Mikaela Palmér och Nina Sorsa (två mål). Två mål gjorde även Wilma Hortell.

Jag vet mycket väl hur knepigt det är att tända till i dessa matcher. Coach Peter har haft samma problem i Thorengruppen när vi lirade i lägre divisioner. Antar att han var ganska lättad när det löste sig till slut. Det viktigaste är trots allt poängen – och starten kan nog vara en väckarklocka för Iksu. Det gäller att alltid vara ödmjuk inför uppgiften. Oavsett motstånd…

***

Sist men inte minst har vi då derbyt som spelades i går kväll mellan RIG Umeå och Umeå City. Precis som jag tidigare befarade åkte Umeå City på sin fjärde raka förlust efter siffrorna 9-5 i RIG:s favör.

City ledde med 2-1 men det hjälpte föga när RIG la in en högre växel. Även här blev mittenakten avgörande. 4-1 till RIG i den perioden.

Skönt för RIG att få en tidig revansch efter torsken mot Skellefteå. RIG är också ett lag för toppen av tabellen.

Matchen på lördag mellan Umeå City och Notviken blir otroligt viktig för City.
Man kan säga att det är en desperat stämning på den matchen trots att vi bara är inne i omgång fem. Notviken står på två poäng hittills mot Citys noll. Båda lagen lär få slåss med näbbar och klor för att hålla sig kvar i år.

Sist men inte minst bjuder vi på matchfaktan från gårdagens batalj. Den är hämtad från umeacity.se.

RIG Umeå IBF – Umeå City IBK   (EXEL Arena kl 20.15)
9-5  (4-3, 4-1, 1-1 )
Målen, RIG Umeå IBF: Jenny Hallström 2, Nathalie Jakobsson 2, Elsa Frisk, Anna Karlsson, Ida Sundberg, Kajsa Ek, Sofia Joelsson.
Umeå City IBK: Lina Wågström 2, Marie Häggström 2, Claudia Meier.
Utvisningar, RIG: -. Umeå City: 1×2.
Domare: Sandra Andersson och Therese Jensen.

Helgsummering (H2)

Herrtvåan tjuvstartade i fredags då Hörnefors tog emot SPIF i ännu ett lyckat fredagsarrangemang. Hela 225 personer hade letat sig till Bråvallahallen för att bevittna denna tillställning.

Och den här gången fick publiken vända hem med ett leende på läpparna sedan deras lokala hjältar besegrat Superior performance in floorball med 7-4.

Hörnefors tog kommandot direkt via Simon Blomberg. Filip Rutqvist satte kort därefter sitt första mål för säsongen och därefter släppte Hörnefors aldrig kommandot.

Den hårt tatuerade Joakim Berggren blev ensam tvåmålsskytt i Hörnefors.

I SPIF, som än en gång kom till spel utan storstjärnan Thomas Lindgren, var målskyttet utspritt på Jens Bolin, Max Håkansson, Fredrik Lindqvist och Erik Öhman.

Viktigt för Hörnefors med en trepoängare efter en svajig start på säsongen. I nästa omgång väntar Vindeln på bortaplan. Räkna med spänning…

***

I går spelades sedan resten av helgens matcher i denna serie. Fyra till antalet.

Vi börjar på Obbolas hala parkett där GUIF sprang hem det hela på ett komfortabelt vis. Knappast förvånande med tanke på Obbolas svaga inledning på säsongen.

Redan efter två perioder var ställningen 10-1 till GUIF och när det hela var slut stod det 4-14 på resultattavlan.

Därmed är Obbola ny tabelljumbo och man kan konstatera att de har släppt in 42 mål på de fyra inledande matcherna. Dags att träna försvarsspel i veckan?!

I GUIF blev Petter Lundström poängbäst med sex poäng. Michael Jackson stod för 2+3. Förutom de två så var det bara Andreas Olofsson som mäktade med mer än ett mål (han gjorde två). Det tyder på att GUIF är en stark lagmaskin. De har överlägset bredast trupp i serien och dessutom bra spetskvalitet. Ett bra recept om man vill vinna serien – som jag är övertygad om att de gör…

Obbola hade en tvåmålsskytt i Oskar Granberg.

Noterbart är också att Obbola tog time out först när det stod 1-9 på tavlan. Lite för sent kan jag tycka.

***

Vi förflyttar oss till Vildmannahallen där Umeå IK kom undan med blotta förskräckelsen mot Skellefteå IBS.

UIK ledde med 5-1 men efter det slappnade man av och bjöd in Skellefteå i matchen. Gästerna kom så nära som 6-5, men inte närmare än så.

Starkt av UIK att reda ut det hela till slut. Å andra sidan är det svagt att sätta sig själva i den sitsen.

Jim Johansson visade sig än en gång vara värd sin vikt i guld för UIK. Tre nya mål från hans klubba i den här matchen. Utan hans spetskompetens hade UIK mycket väl kunnat förlora.

I och med segern hakar UIK på i toppen av tabellen. Det vore kul om det kunde fortsätta så. GUIF behöver allt motstånd de kan få…

***

En annan potentiell toppkandidat, nämligen Sandåkernkamraterna, tog en fin skalp mot Nätra precis innan UIK:s match.

Nätra har överraskat många positivt. Inte minst tack vare centereleganten Björn Jansson som lämnade den här matchen med tre assist. Men Nätras fem mål hjälpte föga mot Sandåkerns sex.

Johan Reichler gjorde två kassar för Sandåkern. Mathias Gunnarsson satte det avgörande 6-4-målet blott fem minuter från slutet.

Nätra reducerade med 2.43 kvar men lyckades inte komma närmare än så.

***

Sist men inte minst har vi den målglada matchen mellan IBK Umeå Norr och Gamla stan kvar att rapportera om. För tredje gången den här säsongen spelade Umeå Norr oavgjort. Den här gången med siffrorna 11-11(!).

Gamla Stan var hetare i början och ledde bland annat med 1-4. Men hemmalaget gnuggade sig tillbaka rejält. Umeå Norr ledde med 6-4, 7-5, 8-6, 10-7 och 11-9 utan att lyckas vinna. Klantigt…

Gamla Stan lyckades alltså hämta ikapp många underlägen. Så även det sista i matchen via två sena mål från 11-9 till slutsiffrorna 11-11.

I gästerna Gamla Stan fanns en tremålsskytt i form av Erik Falkman. William Löf och Rasmus Karlstén gjorde två var. Karlstén var den som satte det poängvinnande målet till 11-11 med 1.32 kvar att spela.

I hemmalaget fanns det tre tvåmålsskyttar i Tobias Jonsson, Daniel Pettersson och Johan Hjelmér.

***

Detta var allt för den här gången. Nästa måndag tar vi nya tag med rapporter från den här spännande serien.

 

 

 

Helgsummering (Allsvenskan)

I helgen spelade alla tre Umeå-lag i Allsvenskan: Umeå City slog Gävle GIK, Team Thorengruppen höjde sig från förra helgens fadäs och besegrade konkurrenten Duvbo IK och Sandåkern åkte till Huddinge och inkasserade säsongens fjärde förlust på lika många matcher.

***

Ett under lördagen väldigt stabilt Umeå City malde ganska enkelt ner Thorengruppens övermän från förra helgen, Gävle GIK. 9-4 (3-1, 3-0, 3-3) slutade till slut matchen. 42-26 i Citys favör säger en del om var på planen lagen mest höll till (det vill säga i Gävles försvarszon – att Gävle sköt så mycket som 26 skott förvånar mig).

Redan i första perioden satte City tonen och när Gävles Douglas Törngren precis avtjänat sin utvisning tryckte Emil Johansson upp ett slagskott från nära håll i nättaket. Det fint framspelad av Peter Reinholdt. Gävles Alexander Larsson stack visserligen upp och gjorde 1-1 på det sätt som Gävle fick sina chanser – på en kontring – men efter det var det City för hela slanten. Johan ”Säl” Nilsson, väldigt bra för dagen, sköt 2-1 och 3-1 på tja… ”Säl”-manér, när han bågade hit och sköt direktskott dit, innan första perioden var över.

Tidigt i andra fullbordade sedan ”Säl” sitt hattrick då han 47 sekunder in gjorde 4-1. Som så många gånger förr framspelades han av Emil Johansson. En duo som efter fyra omgångar nu tillsammans har gjort 30 poäng. Johansson satte 5-1 18.55 in i den andra perioden, och 19.59 i densamma hängde Peter Reinholdt 6-1. Ett mål som definitivt dödade matchen.

Sista perioden spelades i princip bara av, lagen emellan. 3-3 slutade den och där noterar vi att Albin Andersson gjorde två mål och Peter Larsson fick hoppa in och göra ett mål och en assist. Albin Andersson var väldigt pigg genom matchen och förtjänar plusbetyg – målen han gjorde i den tredje perioden hade lika gärna kunnat komma tidigare i matchen. Något som även Citys tränare Patrik Eklund nämner i kommentarer till Citys hemsida.

- Idag lossnade det verkligen för Albin Andersson. Vilken vilja och kraft när han får chansen att spela, säger ”Putte”.

I övrigt var Johan Nilsson och Emil Johansson Citys främste. Stefan Lindberg hade med lite flyt kunnat hamna i protokollet. Annars tycker jag det är liiiite oroväckande att det alltid är kedjan med just Johansson och Nilsson (för dagen ackompanjerade av Christoffer Sjöström) som är inblandade i nästan alla Citys mål. Potentialen finns i andra kedjor, men det börjar bli dags att visa den.

Nästa helg väntar Balrog för City – ett Balrog som i helgen oväntat stötte på patrull mot Järfälla. Det ska bli spännande att se hur City ser ut mot andra topplag (jag tror man vinner), även om kanske inte Balrog fått det att stämma till hundra procent hittills.

Citatet är som vanligt stulet från Umeå Citys hemsida.

***

Sandåkern hade inlett säsongen med tre förluster mot tippade topplag och igår fick man, kanske lite mer på riktigt, bekänna färg då man på bortaplan mötte en tippad bottenkonkurrent i Huddinge – som innan matchen tagit en poäng på tre matcher. Dessvärre gick det inget vidare för Sandåkern som fick åka hem tomhänta – 9-4 (1-0, 4-1, 4-3) slutade matchen till hemmalaget.

Den jämna första perioden till trots så låg man under med 1-0, och det var väl egentligen med Hampus Linde Olofssons utvisning tidigt i andra perioden för nick(!) som tåget började tuffa från perrongen ur Sandåkernsynvinkel. 1-0 blev 5-0 innan Anton Mörling tryckte in en reducering för med minuten kvar av andra perioden.

Niklas Blomberg skapade ett visst hopp för Sandåkern när han gjorde 5-2 i sista periodens fjärde minut, men två snabba Huddingemål inom loppet av 35 sekunder dödade matchen helt. 5-2 blev 9-2 och 9-2 blev 9-4 sedan Sandåkern putsat till siffrorna de sista fem minuterna.

Jobbigt för Sandåkern att förlora så klart som man gör. Vad det verkar ska man ha varit lite väl ineffektiva och sådant straffar sig. Det är egentligen bara bryta ihop och längta till nästa match mot Gävle GIK – en match där man har VÄLDIGT goda möjligheter till poäng. Sandåkern är numer det enda laget som inte tagit poäng i årets Allsvenskan Norra.

***

Thorengruppen tog emot svårspelade Duvbo i EXEL Arena under söndagen. En match som jag innan det började trodde Thorengruppen skulle få det jobbigt att vinna, men som man starkt gjorde. 6-3 (2-1, 1-0, 3-2) slutade matchen.

En tajt förstaperiod där Duvbo redde ut två box play och tog ledningen med 0-1 avslutades med två psykologiskt VÄLDIGT viktiga Thorenmål på 21 sekunder – mellan 19.15 och 19.36 – som föranledde den 2-1-ledning man gick till vila med. Mats Jonsson stod för ett av målen och vi kan även konstatera att en blind höna faktiskt hittar ett korn ibland då bloggens Jakob Arvidsson hittade nätet. Kul för honom. Viktigt för laget. Arvidsson var vad jag hört (hade själv match så jag kunde inte se matchen) lagets bästa spelare igår.

Andraperioden bjöd på ett enda mål signerat Fredrik Ottosson. Det trots att Thorengruppen under långa stunder dominerade med långa (resultatlösa) anfall. Ett ovanligt scenario då det kommer till Thorengruppen. Det brukar svänga fram och tillbaka. Coach Lindberg har kanske satt sin prägel på laget främst defensivt hittills. Svårt att säga.

Ett tidigt reduceringsmål till 3-2, efter en så kallad indianare från den annars så säkre Joakim Lundberg, från Duvbos sida höjde nervositeten i matchen, och när Emil Johansson fick sätta sig på botbänken satt nog många Thoren-supportrar som på nålar. Ett box play man redde ut och när Nicklas Forslöf, som sett bra ut på sistone, gör 4-2 tvingades Duvbo chansa. Man plockade ut målvakten och Thorengruppen tillåts göra två mål vilket fastställde slutresultatet 6-2.

I övrigt: Joakim Lundberg gjorde tre poäng medan Mats Jonsson och Andreas Carlbom gjorde två poäng vardera. Starkt av Thorengruppen att vinna mot ett Duvbo som spelade med lågt, tajt, försvarsspel.

***

Nästa helg möter Thorengruppen KAIS Mora på hemmaplan. Ännu en litet jobbigare match för dem. KAIS Mora är offensivt skickliga och gjorde 18 (ARTON!!) mål i helgens match mot Haninge. Där stod Umeå-bekantingen Max Wahlgren för tio (10!!!) poäng vilket gör att han nu toppar poängligan före Citys Emil Johansson. Två väldigt intressanta matcher i EXEL Arena nästa helg således (City – Balrog, Thoren – Mora).

***

Övriga matcher i Allsvenskan Norra:

Sirius – FBC Uppsala 10-2
Balrog – Järfälla IBK 3-6
KAIS Mora – Haninge 18-6

Minisummering (H1)

I helgen så spelades en match av lokalintresse i herrarnas division 1. Det var TGC, som precis som jag uttryckt mig tidigare hittills gått som tåget, som tog emot Gävlebaserade IBK Runsten. En match där TGC inkasserade sin första förlust för i år då gästerna vann med 6-10 (1-3, 3-3, 2-4).

Runsten fick drömstart på matchen då man redan efter elva sekunder tog ledningen. För den som följer serien var det knappast oväntat att det var Mathias Bondeson som spelade snett in till Joakim Rollén som pricksköt in bollen vid bortre stolpen. TGC:s superforward Mattias Mattsson kvitterade visserligen i matchens åttonde minut, men när Linus Schefström satt på botbänken för att ha låst sin motståndares klubba så hade Bondeson ytterligare en målpassning då han spelade fram Karl Stenegren. Innan perioden var slut så hann även Bondeson göra 1-3-målet, vilket var ställningen efter den första perioden.

Den andra perioden var svängig åt båda hållen med totalt sex mål, tre åt vardera lagen. Samtliga mål spriddes dessutom över en sjuminutersperiod, mellan 6:e och 13:e minuten. Runsten gjorde 1-4 innan Johan Brolin och Johan Hedlund-Forsberg gjorde varsitt mål för TGC inom loppet av 36 sekunder. Hedlund-Forsbergs mål var för övrigt det enda målet i matchen där Mattias Mattsson inte var inblandad för hemmalaget. Mattsson gjorde 4-5-målet senare under perioden. 4-6 till Runsten efter andra perioden.

Runsten öppnade den tredje perioden starkt då man tidigt tryckte in 4-7 genom Victor Olsson. TGC tog sig sedan starkt tillbaka in i matchen igen när man jobbade in 5-7 och 6-7. Tyvärr kommer man inte närmre än så, utan när Karl Stenegren efter vackert förarbete gjorde 6-8 13.50 in i sista perioden var det ridå TGC. Under matchens sista tre minuter gör Runsten ytterligare två mål av mindre betydelse för matchens utgång. 6-10 skrivs slutresultatet till.

***

TGC hade innan matchen släppt in nio mål på tre matcher. Mot Runsten blev det tio. Ingen som helst skam i det, utan det är mest ett konstaterande; man har kanske inte mött de mest offensivt lagda lagen än medan Runsten nu snittat nio mål per match.

Måste säga att jag tycker att TGC gör det starkt som pressar Runsten långt in i tredje perioden. Förlustskillnaden är visserligen lika stor som när Runsten mötte TBS förra helgen, men visst var TGC närmre. Synd att man inte fick in en kvittering vid ställningen 6-7… även om 6-8 bara kommer minuten efter att Mattias Öster Waara (som öppnat säsongen fantastiskt) gjort 6-7-målet.

Mattias Mattsson är alltså inblandad i fem av TGC:s sex mål under lördagen. Inte oroande vill jag ändå påstå då man vunnit de två matcherna han inte varit med. Hans tio poäng på två matcher imponerar.

Nästa helg tar man emot ett annat gäng nykomlingar på hemmaplan – IBK Luleå. Ett lag som tagit tre poäng hittills då man helgen som var slog Kiruna på hemmaplan. Jag tycker nog att TGC borde vinna den matchen, men räkna med ett Luleå som kommer rejält.

***

Ytterligare matcher i divison 1 från i helgen:

Skellefteå IBK – Wibax Piteå 7-6
IBK Luleå – Kiruna AIF 9-6
Örnsköldsvik – Hudik/Björkberg 8-17 (här gjorde Mikael Walfridsson 7+1)

Slarvigt Dalen gav bort två poäng

Det var med tunga steg jag gick in i Exel Arena för att se andra halvan av Dalens match. Jag var på Umeå FC innan och där var det inte mycket som värmde min själ om man säger så.

Väl inne i Exel Arena fick jag se Dalen gå från 1-2 till 4-2 för att sedan tappa till 4-4 i slutskedet.

Av det jag såg var kedjan med Andreas Berglund, Christian Larsson och Anton Ermling klart bäst. De spelade 3-0 i sin ”matchen i matchen” och då förstår man också att det brast en del på andra håll.

Ermlings andra mål var oerhört snyggt. Han fick bollen i ett trångt läge, rundade sin back, och flippade upp den precis i bortre krysset. Elegant. Det målet var ensamt värt tre poäng.

På tal om snyggt så får man också lyfta fram Andreas Berglunds förarbete till Christian Larssons mål. Riktigt vackert.

***

Varför tappade då Dalen detta? Ja, vi kan börja med oturen. Peder Bodén och Johan Alm utgick skadade (lårkaka + ryggproblem). Dessa två rutinerade herrar är två viktiga kort som Dalen hade behövt hela matchen.
Johan Eriksson var dessutom krasslig och missade matchen.

In i Bodéns ställe kom Simon Sedin. Han gjorde ett piggt inhopp och var bara någon millimeter från att bli matchvinnare då han i en kontring sköt i insidan av stolpen.

Istället kontrade Johan Nygårdh – planens bäste spelare – in 4-3 sekunder efteråt.
Små marginaler i vår kära idrott…

Nygårdh fullbordade sedan sitt hattrick genom att göra 4-4 med dryga minuten kvar. Än en gång på kontring. Den här gången efter slarv av Milan Tomasik.

Men kvitteringen var långt ifrån ologiskt när den väl kom. Martin Rudeström vikarierade i Dalens mål och var briljant. Inte minst i slutet av matchen. Han räddade bland annat en straff från självaste Johan Anderson vid ställningen 4-3.

Det var alltså en kombination av slarv och otur som gjorde att Dalen tappade det här. Det saknades lite av det där berömda ”sista lilla”.

***

Efter en minst sagt lovande inledning har vi nu fått se en mänskligare sida av Dalen i de två senaste SSL-matcherna.

I nästa omgång väntar Helsingborg på bortaplan. Ett Helsingborg som gav ett ruskigt trött intryck i kvällens TV-match mot Falun.

Bjuhr till landslaget

Inte nog med Filip Stenmark. Här kommer ännu en skräll som har med IBK Dalen och landslaget att göra:

Den 22-åriga backen Katarina Bjuhr, vars tidigare största merit var att medverka i mitt Allstar-lag, kommer nu att få dra på sig den blågula tröjan.

– Jag har haft en bra start på säsongen och det här är en rolig bekräftelse, säger Bjuhr, till självaste Sportbladet som var först med nyheten.

Motiveringen till uttagningen är hennes höga lägstanivå och offensiven som gått framåt i höst.

– Jag har inga höga förväntningar på mig själv inför landslagslägret, utan jag ska bara kämpa och ge allt. Om jag bara ger 100% så är jag nöjd, sedan får vi se hur långt det räcker, säger hon.

Turneringen hon är uttagen till spelas i Schweiz mellan 2-4 november.

Läs Sportbladets artikel i sin helhet HÄR!

Bloggens kommentar: Det känns ungefär lika som när Filip Stenmark blev uttagen.
Inte oväntat eller omöjligt på sikt – men ändå tidigare än man trodde.
Det var inte länge sen jag ansåg att Bjuhr var en solklar ”industriback” – men jag har samtidigt, liksom många andra (t ex landslagsledningen), sett klara förbättringar i det offensiva spelet. Hon spelar rejält bakåt, precis som förut, men har nu ett helt annat och betydligt mer kreativt passningsspel. Det är nog nyckeln till uttagningen.