Jag har bott på många ställen sedan jag flyttade hemifrån. På många konstiga ställen och i flera olika länder. Oavsett om det har varit ett tillfälligt boende eller någonstans jag stannat länge så har jag alltid gjort det till mitt.
Jag var volontär på en kibbutz i Israel i mitten av 1990-talet. Där bodde jag i ”The wood house”. Rummet jag delade med min vän kallades för Jurrasic Park på grund av alla ovälkomna djur som fanns där. Miserabelt. Men med lite fina bilder på väggarna och hårspray som dödsvapen så blev det bra.
I London delade jag ett tag lägenhet med tolv andra personer från hela välden. En morgon när det var dags att duscha så hade taket blåst bort från badrummet. Det var gjort av plast. Taket alltså. Rummet jag delade där med tre andra gjordes också det till hemma med bilder på allt möjligt på väggarna.
Om vi ska tala om de lite mer vanliga hemmen så har jag ofta fått höra att jag har det så hemtrevligt. Oavsett var jag bott. Det tackar jag för, jag blir glad av att höra det. Jag vet inte vad det är som gör det. Är det bokhyllorna från 1980-talet som sätter piffen?
En sak är i alla fall klar. Det spelar ingen roll var man bor – det är människorna runt om en som är viktiga.
