Tänk er ett sånt där rasslande spökskelett. Så känner jag mig. Inte mager som ett, utan för att det just nu bara är fettet på min kropp som håller skelettet på plats. Musklerna är så svaga att råkar jag ställa mig upp från en stol så låter det som om jag klivit på en knäckemacka. Kotorna byter position och jag kvider av smärta. Det här med motion är jag inte så bra på. Jag försöööööker tvinga mig ut att springa, men när jag tycker att jag fått in rutinen så kommer den – hej förkylning!
På jobbet har vi ett litet gym med två löpband och diverse träningsmaskiner. I torsdagskväll packade jag träningsväskan samtidigt som jag var skitsträng mot latmasken som satt på höger axel. För att jag ska kunna springa krävs att Dave Grohl från Foo Fighters skriker allt vad han kan i mina öron. Jag var noga med att packa ner mp3-spelaren med laddaren så att jag inte hade något att skylla på när det var dags.
Så – efter jobbet i fredags tog jag min väska och gick ner till gymmet. Inte så laddad, men jag gjorde det. Började byta om när jag plötsligt förstår att jag glömt träningsbyxorna hemma. Suuuuuuck! Så var hon i farten igen, den där Johanna. Drog på mig mina vanliga kläder och åkte, med skelettet rasslande i kroppen, på second hand-butik istället.