Gammalt blir gott


Jag tycker det är toppen när man kan använda det som inte äts upp och göra något av det i stället för att slänga. Banankakan måste ju vara praktexemplet på en sådan bra idé. Har du några bananer som är mer bruna än gula i skalet så testa. Det finns hur många recept som helst på banankaka. Här är mitt bidrag.

100 g smält margarin
2 ägg
2 dl socker
1 dl vatten
2,5 dl mjöl
1/2 dl kakao
1,5 tsk bakpulver
2 bananer

Gör så här:
Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl, kakao och bakpulver. Blanda detta i äggsmeten varvat med margarinet. Häll i vatten och rör om. Mosa bananerna och rör om igen. Smöra och bröa en form och häll i smeten.
Grädda i en timme i 175 grader.

PS. Jag kom på att det nog skulle bli jättegott att hacka i riktigt mörk choklad i smeten. Ska testa det nästa gång. DS.

En längtan efter liv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är som jag bloggade om i går Trädgårds- och antikmässa här i helgen, och här kommer fler bilder. Det ligger en förväntan i luften på något sätt. Livet vänder åter och snart börjar det spira. Härliga vår!

1. Kruka med riktiga blommor och keramik dito från Blå eld. 2. Forslundagymnasiet hade byggt upp en fin monter med inspirerande arrangemang. 3 och 4. Vacker unik keramik gjord av Eva A Holmström. 5 och 6. Tjusiga damer från Blå eld. 7. En spretig olivört. 8. Handgjorda skyltar i keramik att sätta i trädgårdslandet.

Superhjältemammor

När jag växte upp tyckte jag att min mamma kunde allt. Och det gör hon nästan. Jag tänkte då att det hörde ihop med att vara mamma och när jag själv fick barn skulle jag bli likadan. Att det var så alla mammor var.

Mamma kan klättra upp för en skraltig stege till vinden dit man tar sig genom en lucka på husfasaden. Därifrån kan hon baxa in och ut stora lådor.
Mamma kan laga trasiga kläder så att det inte syns.
Mamma kan trassla upp ett jättestort garnnystan utan att tålamodet sviktar.
Mamma kan lägga stenplattor i trädgården och spika ihop ett eget bord.

I går fick jag punktering på bilden. Som tur var hände det precis när jag kom hem och skulle parkera. Min stressade hjärna kunde inte komma på hur jag skulle lösa problemet. Jag måste ju köpa nya däck innan jag ska byta till sommarvarianten. Jag ringde mamma. Vi gör så här, så här och så här, sa hon. Då kändes det bättre. Tack mamma för att du alltid hjälper mig.

Jag vet inte hur mina barn ser på mig. Jag vet inte om jag är en sådan som kan allt, men förhoppningsvis har jag lite talanger i generna.

Knäppa idéer


Limpistolen är min bästa vän för med den kan man fixa det mesta.
Jag blev inspirerad av en idé jag såg någonstans på internet och tog fram den stora knappsamlingen för att göra två tavlor till mina barn.

Först tog jag bort glaset på två ramar, klippte till ett akvarellpapper till lämplig storlek och ritade ett L och ett J med blyertspenna. Sen satte jag igång och klistrade knappar och små pärlor. Jag kan erkänna att fingertopparna kändes lite brända efteråt, men det berodde nog mest på att jag hade bråttom.

Tålamod är inte min bästa gren. Fort ska det gå!

Inspirerande kvinnor

I dag har jag varit på en föreläsning med Annakarin Nyberg och Frida Ramstedt. Två mycket företagsamma och kreativa kvinnor som talade om hur man lyckas med sin blogg. Jag är i uppstart. Jag lär mig massor.

Bloggvärlden domineras av kvinnor och ofta beskrivs det de gör som tramsigt. Vem vill se vad andra äter till frukost, liksom? En annan vanlig kommentar är att dessa kvinnor bara har ett enormt bekräftelsebehov. Men det dessa kritiker inte förstått är att det inte allt för sällan finns en smart affärskvinna bakom bloggen som lärt sig vägarna för att tjäna pengar på sitt ”trams”.

Det är häftigt.

Som handen i handsken

Förra veckan besökte jag Bus-Idas loppis i Ängesdal utanför Tärnaby. I en stor gammal ladugård mitt ute i fjällvärlden ligger denna pärla. Här finns mängder av porslin och annat att fynda. Jag hittade en kaffekopp som det stod mitt namn på – bokstavligen. Lite nött i det guldiga, men vad gör det? En guldpeng var den absolut värd.

På darriga ben

Hej!
Premiär! Härmed skriver jag mitt livs första blogginlägg. Det känns kul och spännande, för jag har så stora planer. Jag vill att det här ska bli en sida dit du kan komma och inspireras. Jag kommer även att göra inlägg som förhoppningsvis leder till att du stannar upp och tänker till en stund. Vad det innebär får du se lite längre fram.

Hoppas att du vill följa med mig, lämna kommentarer eller höra av dig med åsikter eller  synpunkter.

Nu är bandet är klippt.