Mitt senaste tillskott i pressglassamlingen är den här lilla kannan som jag fyndade på Röda Korset. Den får stå på vardagsrumsbordet tillsammans med skålen och ljusstakarna jag hittat. Jag gillar´t.
månadsarkiv: januari 2013
Naturlig skönhet
Ju äldre jag blir desto mer inser jag att min hud inte alls vill ha skönhetsprodukter som innehåller konstgjorda ämnen. Det den vill ha är 100 procent naturlighet. Det är svårt att hitta sådana produkter. Ofta är det 95 eller 98 procent naturliga ingredienser. Ett jättebra märke är Decléor. Nackdelen är att de krämerna är jättedyra och bara finns att köpa på skönhetssalong eller internet. Har du tips på något annat bra märke?
Nu har jag tänkt börja prova egengjorda varianter av skönhetsvård. Jag har testat en ansiktsmask som bestod av en äggula och citronsaft från en pressad citron. Jag rörde ihop detta och täckte ansiktet med smeten med hjälp av en bakpensel. Egentligen ska masken sitta på över natten, men det kändes alldeles för kladdigt, så jag hade på den under fyra timmar. Masken stelnar och när jag tvättade av den var huden väldigt slät och mjuk. Ett enkelt tips som är värt att testa.
Konsten att göra ingenting
Ibland, ytterst sällan men ändå, kommer stunder då jag inte har några måsten eller borden. Mitt första sådant tillfälle på många år uppstod för ett tag sedan. Jag satte mig i soffan, stirrade på min bokhylla och tänkte: ”Vad ska jag göra nu?” Tanken var så ovan att jag blev helt ställd.
Livet som småbarnsförälder innebär ständig planering och skadereglering, men när de små barnen blir stora små barn klarar de sig en stund utan den flytväst, hjälm och reflex jag agerat som. Vi får se om några år hur det känns när de behöver mig i ännu mindre utsträckning. Kanske kommer jag att sakna tiden som ständigt behövd. Eller så läser jag vidare i ännu en bok.
Lite spenat mellan tänderna
Köttskatt eller inte – vi och miljön mår bättre av att äta mer vegetarisk mat. Prova min paradrätt, spenatlasagne.
Ingredienser:
Tomatsås:
1 gul lök.
500 g krossade tomater
75 g smör eller margarin
1 tsk salt
Spenatfyllning:
2 paket fryst, tinad bladspenat
120g getost
250 g kvarg
200 g creme fraiche
2 ägg
lasagneplattor
4 dl grädde
riven ost, gärna Västerbottenssorten
Gör så här:
– Sätt ugnen på 200 grader.
– Hacka löken och lägg i kastrull tillsammans med tomater och salt. Låt puttra på spisen medan du gör resten av fyllningen.
– Krama ut vattnet ur spenaten och blanda med kvarg, creme fraise, ägg och grovt riven getost.
– Häll hälften av grädden och hälften av tomatsåsen i botten av en ungssäker form. De ska täcka hela botten.
– Lägg i ett lager lasagneplattor så att de täcker hela ytan. Lägg på spenatröra och bred ut jämt. Varva lasagneplattor och spenat en gång till och avsluta med plattor högst upp. Häll på resten av grädden och tomatsåsen. Bred ut detta jämt så att lasagneplattorna är helt täckta. Strö över riven ost.
– Tillaga i mitten av ugnen i cirka 30 minuter.
– Servera gärna med sallad och bröd.
Det som komma skall
Foto: Formex
Förra helgen var det vårens Formexmässa i Stockholm (se deras blogg här). Själv var jag inte på plats den här gången tyvärr, men det var däremot Karolina Strandberg som har bloggen It’s a house. I morgondagens Folkbladet rapporterar hon om vad hon såg på mässan och vilka trender som gäller i vår. Kolla in det!
Fredagsfint
Fredag och jag har tagit in glädjefärger i mitt kök. Nu blir det nya tulpaner varje vecka en tid framöver för att hålla ångan uppe. Jag lyssnar just nu på den här låten om och om igen. Inte så fredagspeppig, men väldigt finstämd tycker jag. 
En riktig bjudning
Storasyster bjöd på smoothies ikväll. Hon gillar att göra drinkar, som hon kallar det, och den här gången släppte hon inte in någon annan i köket när hon var i gång.
Blåbär, hallon, banan och jordgubbsfil mixade hon. Sedan gjorde hon en fin sockrad kant på glasen och satte dit en kiwiskiva. Hon toppade drinken med lite hallon och blåbär. In i vardagsrummet kom hon skridande med en stor bricka. Namnlappar var det också så att vi skulle ta rätt glas.
Jättegoda blev de! Det var inte sista gången jag släppte loss henne i köket.
Det finns hopp
På vägen hem från jobbet igår var jag tvungen att stanna och ta en bild av himlen som brann ovanför mig. Jag fick med den sista rosa glöden.
I helgen var jag ute och försökte fånga dagens sista solstrålar.
Det underbara ljuset är tillbaka. Jag känner hur livskraften sakta kryper tillbaka till mig. Det har varit en mörk, lång höst och vinter, men det finns hopp.
Inte var väl benen så tjocka?
Ibland när jag tittar på gamla bilder av mig själv kan jag tänka ”Men varför tyckte jag att jag var tjock då? Det var jag ju inte.” Tänk så mycket som tog min energi, men som egentligen med lite distans, var helt onödigt att grubbla över. Varför lägger vi så mycket tid på att tänka på det som är dåligt?
Min mormor, som är 93 år, kan än i dag, trots sin demens, prata om sina tjocka ben. Hon har av någon anledning alltid tyckt att hon haft det. Något som bara hon sett och mått dåligt över. Så himla onödigt.
Jag brukar tänka på den här gamla dängan av Baz Luhrmann ibland. De råd han ger är ju så bra, och sanna. ”You are NOT as fat as you imagine” och ”Don’t read beauty magazines. They will only make you feel ugly.”
Och det allra viktigaste: ”Trust me on the sunscreen.”
Frukt är inte godis
Inför varje jul så kommer en låda levererad till jobbet fylld med godis från TT där vi köper in material att använda i Folkbladet. Den dagen är det lilla julafton. Det krävs inte så mycket för att göra oss journalister lyckliga. Denna gång blev jag om möjligt ännu lyckligare då årets låda var gjord i trä. Så fin! Jag klistrade fast en lapp på den där jag skrev ”Lådan paxad av Johanna”. ”Paxad? Kan man paxa en låda?” blev kollegornas reaktioner. Ja, det kan man.
Nu är lådan hemma hos mig, men godiset är uppätet och utbytt mot frukt. Det är nämligen så att jag och en vän av någon för tillfället obegriplig anledning slutat äta godis och fikabröd. Vi kämpar. Tappert. Jag kan berätta för er att frukt inte alls är godis.
Den här veckan är ”Fotoutmaning vänner emellan” just ”I en låda”. Passande va? Se fler tolkningar av temat hos Edith & Jag.
