En naturlig krans


Jag tar raskt över pinnen efter Lyllos för i dag är det min tur i Pysselstafetten med tema ”Höst”. Mitt första bidrag av två är en höstkrans. Prova själv eller skapa tillsammans med barnen.

Till det här pysslet har vi köpt två frigolitringar i olika storlekar. De finns att få tag på i närmsta pysselaffär eller pysselsajt på internet. Linda garn i valfria färger runt ringen. Det tar en stund och kräver lite tålamod. Sedan limmar du på rönnbär, mossa, kvistar och kottar lite hur du vill.

Ett personligt konstverk att hänga ute eller inne.

Detta behövs:
✔ Frigolitringar.
✔ Garn i olika färger.
✔ Lim.
✔ Kvistar, kottar, mossa och rönnbär.

Lycka till!
Kolla in nästa bidrag i pysselstafetten i morgon.

Det känns som om jag glömt nåt

Jag har kommit fram till att det finns olika sorters glömska personlighetstyper. Vi har dem som glömmer saker som har hänt, vad folk har sagt, vad de själva sagt och så vidare. Sedan har vi två personlighetstyper som glömmer fysiska saker.

Typ ett – vi kan kalla henne Johannas syster. Den här personlighetstypen glömmer saker varje dag. Det är vantar, mössor, nycklar, mobiltelefonen (ofta, mycket ofta) och andra små prylar som sprids hit och dit. På bussar, hos släkt och vänner, på gymmet. Ja, där hon rör sig dagligen lämnas spår efter Johannas syster.

Typ två – vi kan kalla henne Johanna. Den här personlighetstypen är lite mer förvirrad. Eller är det stressad? Konstiga situationer uppstår i alla fall. Vi tar några exempel. Hon kan cykla till affären med soppåsen dinglande på styret hela vägen. Hon kan varje morgon på väg till jobbet låsa ytterdörren, gå fem-tio steg, tänka ”Det känns som om jag glömt nåt”, komma på vad det är och gå tillbaka in igen för att hämta detta. V A R J E morgon. Hon kan i passkontrollen på Arlanda få höra: ”Men det här är ju ett barns pass.” Eftersom hon glömt sitt eget och i stället tagit med dotterns.

Jag tror att typ ett, Johannas systers glömska, är medfödd och ärvd i rakt nedstigande led. Jag har bevis.

Jag tror däremot att typ två, Johannas glömska, beror på överbelastning i hjärnan. Det går inte att få plats med allt hon ska komma ihåg, så därför blir det någon slags fördröjning. Som med soppåsen till exempel.

Det finns en fördel om man väljer att se glaset som halvfullt. Johanna hjälper Johannas syster att få med sig alla grejer efter ett besök till exempel. Och Johannas syster styr upp passfadäsen när Johanna bryter ihop på flygplatsen. Det är väl fint! Lite som personliga assistenter åt varandra.

Lyxmellis


Ni vet den där extra dagen man är hemma från skolan för att bli riktigt pigg efter att ha varit sjuk. Den dagen då man inte bara ligger och sover utan faktiskt kan göra något kul. En sådan dag har vi haft i veckan. Jag och storasyster bläddrade i receptböcker och hon bestämde att vi skulle göra lyxmellis i form av en blåbär- och vaniljskapelse.

Väl godkänt var betyget. Receptet kommer från en fin bok som Norrlandskocken Susanne Jonsson gjort. Den heter ”Lustfyllda mellanmål för svårt sjuka barn”. Tack och lov är inte mina barn svårt sjuka, men vi brukar använda boken när vi ska baka eller fixa fredagsmys.

Gör så här:
1. Koka några deciliter blåbärssoppa och låt den svalna.
2. Vispa 1,5 dl vaniljvisp.
3. Häll blåbärssoppan i ett glas och sedan vaniljvisp ovanpå. Lägg dit några blåbär och toppa med kaksmulor, exempelvis från en sockerskorpa eller ett digestivekex.

This is the shit


Ja, nu när jag har laddat med blåbär så behöver jag inte snåla på godsakerna. Jag kokade sylt av en liter bär efter Leilas recept.

Oh, herregud. Ska du koka blåbärssylt en gång i livet så gör denna och använd den avgörande vaniljstången. Jag halverade receptet, så okej – jag snålade i alla fall.

Ingredienser:
2 liter blåbär
3 dl strösocker
3 dl syltsocker
1 färsk vaniljstång

Gör så här:
1. Varva blåbär, strösocker och syltsocker i en stor kastrull.
2. Skåra vaniljstången, skrapa ur fröna och lägg både frön och stång i kastrullen. Hetta långsamt upp under omrörning.
3. Låt sylten koka i cirka 15 minuter. Skumma väl. Lyft upp vaniljstången.
4. Häll upp sylten på väl rengjorda och varma burkar och förslut dem. Förvara i kylen.

Plastblommor i håret



I somras gjorde vi egna armband av pärlplattepärlor som vi smälte i ugnen. I går provade vi göra fina blommor att sätta i håret, inspirerade av Pysselbolaget. När de svalnat limmade vi fast dem med limpistol på gummiband och hårspännen.

Vi använde lite större plastpärlor den här gången som vi lade i form av en blomma på en plåt med bakplåtspapper. In i ugnen på 200 grader i ungefär sju minuter. Håll noggrann koll hela tiden. När man känner en ohälsosam lukt av smält plast är de färdiga… Glöm inte att sätta på fläkten.

Kanske blir det lite roligare att sätta upp håret på morgnarna framöver?

Kan det vara bokhyllornas förtjänst?


Jag har bott på många ställen sedan jag flyttade hemifrån. På många konstiga ställen och i flera olika länder. Oavsett om det har varit ett tillfälligt boende eller någonstans jag stannat länge så har jag alltid gjort det till mitt.

Jag var volontär på en kibbutz i Israel i mitten av 1990-talet. Där bodde jag i ”The wood house”. Rummet jag delade med min vän kallades för Jurrasic Park på grund av alla ovälkomna djur som fanns där. Miserabelt. Men med lite fina bilder på väggarna och hårspray som dödsvapen så blev det bra.

I London delade jag ett tag lägenhet med tolv andra personer från hela välden. En morgon när det var dags att duscha så hade taket blåst bort från badrummet. Det var gjort av plast. Taket alltså. Rummet jag delade där med tre andra gjordes också det till hemma med bilder på allt möjligt på väggarna.

Om vi ska tala om de lite mer vanliga hemmen så har jag ofta fått höra att jag har det så hemtrevligt. Oavsett var jag bott. Det tackar jag för, jag blir glad av att höra det. Jag vet inte vad det är som gör det. Är det bokhyllorna från 1980-talet som sätter piffen?

En sak är i alla fall klar. Det spelar ingen roll var man bor – det är människorna runt om en som är viktiga.

Old touch


I somras när jag var i Stockholm besökte jag butiken Old Touch. Ett fantastiskt guldkorn på Upplandsgatan, där man kan gå runt och titta hur länge som helst. Jag kan verkligen rekommendera ett besök. De säljer kläder, tyger och kuriosa  från slutet av 1800-talet fram till 1970. Jag hittade den här fina lilla aftonväskan för en dryg hundring. Inuti finns ett litet fack där en spegel ligger.

Eftersom de inte har någon hemsida att tala om kan ni kolla in ett inlägg Elsa Billgren gjort om butiken här.

Växtfärgning



I dag är det höstdagjämning. Det betyder att dag och natt är lika långa över hela jordklotet. En morgon för några dagar sedan när jag var på väg till jobbet var jag tvungen att stanna bilen och ta några bilder på den vackra naturen. Skuggorna är långa och färgerna sprakar. Visst är hösten underbar när solen skiner!

Trevlig helg alla!