Fick ett glädjande e-mail där det stod att Birgitta Burström (fp) i Skellefteå ska skriva en motion till kommunen i veckan gällande Rullskidbana eller Skiduniversitet!

Jag gillar verkligen initiativet. Jag tror på Skellefteå som stad, men nu gäller det att kommunen själv också gör det.

Jag har vart på många platser i landet och tränat, och Skellefteå har ett av de allra bästa spårsystemen. (hade gamla 15km fortfarande körts upp hade det varit nr 1)
Vitberget är unikt, så nära stan och så mycket träningsterräng! Backen upp till TV-masten/Vitbergsstugan på sommaren är super!

Tänk om fler skidåkare kunde få upp ögonen för Skellefteå. En rullskidbana eller liknande som visar att kommunen bryr sig kan betyda oerhört mycket!

Engagera er! Det tänker jag göra.

/Markus

Nu, nu är säsongen slut. Trodde att Kungsledenrännet var slutpunkt men i och med att Skadeförloppet i Umeå gick på kvällen på lördag fanns ju möjligheten att deltaga. 4 km skate, 4 km stakning och 3,5 km löpning stod på programmet.

–

Ett dussintal deltagare stod på startlinjen på Nydala. Jocke drog, oväntat, på under skatedelen. När stakningen tog vid ökade jag upp frekvensen och fick en lucka till de övriga. Löpningen var spännande, när man inte har en aning om vars i Umeå man är, men som tur var fanns det krit-pilar efter cykelvägarna och det blev bara att bevaka ledningen.

–

Äntligen kom säsongens första seger, i den sista skälvande minuten. Och kanske kan man säga att det var säsongens första också…

–

/Tor

Berglund lyckades bäst på Kungsledenrännet, tillsammans med Cathrine vann han mixklassen. Klas var typ förkyld och fick avbryta efter någon kilometer, bra att ställa upp för Mackans skull i alla fall, som sedan åkte allena in i mål.

–

Jag och Jocke fick släppa Ferry/Jonsson direkt. Sedan var vi med och kämpade om andraplatsen(verkligen!!!!!) i drygt halva loppet men sedan krampade jag. Som tur var var Jocke schysst nog att ta mina skidor som gick lika dåligt som på femmilen i fjol, känns skönt att han gav mig klartecken att skylla på skidorna iaf. Vi gick i mål som fyra efter att hela, ja faktiskt, min kropp krampat, svagt av mig men Jocke kunde nog ha knäckt de flesta i lördags…

–

I år kring 60 lag, nästa år lär det närma sig 100 lag med tanke på att vädret var bra och att ryktet kommer att gå..

–

/Tor

Kungsledenrennet blev en positiv upplevelse. Det är speciellt att tävla i den här miljön. Skog ser man så mycket av ändå.
Mitt lag, bestående av jag och Klabbe hade inte de bästa förberedelser – och resultatet kom därefter då fick bryta ganska snabbt.

–

Klabbe hade varit sjuk ganska länge och det var ju en chansning, men man vet ju aldrig..!

Fascinerande hur vilda fjällen är, för loppet innehöll egentligen alla skidfören undervägs.
Allt från fuktig gammal snö till ny kärv gnetasnö a´la Järvsjöby 🙂

Jag åkte igenom loppet mestadels som en ensling. Försökte åka ikapp jagar-gruppen bakom Ferry/Jonsson som var roliga och hoppskatade i starten – vilken markering alltså! Men oj vad dom åkte.
Jag kom ikapp, men kände snabbt att det inte skulle gå, jag var trött!

–

Men jag kommer garanterat ställa upp fler gånger. Fjälltoppsloppet konkurrerar inte med denna tävling.
Rykten gick att Rosvall var ruskigt stark..

/Markus (blickar mot nästa säsong..)

På lördag är det Kungsledenrännet som gäller. 80 km fristil i den tid på året då skiddagarna aldrig tycks ta slut. Det är nu man ska åka skidor, synd bara att man ska gneka runt i Bruksvallarna och Arvidsjaur redan i november…

Fyra lag som halvt eller till fullo består av Skellefteåkare startar, förhoppningsvis. Ferry och Jonsson blir nog tuffa utmanare.

/Tor

Läs mer →

Härligt med skidåkning på våren. Till helgen är det Kungsledenrännet som kan bli det sista denna vinter. Lite seg idag efter några dagars förkylning men det kändes betydligt bättre idag efter lite sol ute på havet.

/Klas
Läs mer →

En del av tjusningen med skidåkning är att prestation och träning är nära korrelerade. Det är (utan att veta säkert..) få som pressat kroppen till sin gräns och passerat densamma! Ett tecken om något på att kroppen klarar av stora belastningar och anpassar sig!

När man tränar 400 timmar/år (yngre juniorålder typ) spelar det enligt mig ingen roll hur man genomför dessa. Det viktiga är att man tränar hårt, vilar ibland, och reflekterar hur kroppen reagerar på träningen.

–

Utmaningen ligger i att få samma verkningsgrad på träningen när belastningen ökar emot högre doser. Då är det mycket lättare att andra saker får mycket större inverkan på slutresultatet.
Alltså; när man tränar mer så behöver man vila mer, men dygnet har ju som sagt bara 24h, men den ekvationen är spännande. Det är bl.a. därför det är så svårt att fullt ut kombinera tung träning med något annat som sliter. Det går ett tag, men när man måste betala tillbaka all ”lånad tid” blir det en konflikt..

–

Detta har jag lärt mig i år, om något. Men jag känner mig långt ifrån att nå ”taket” för vad min kropp klarar av träningsmässigt. ”Taket” är en av de saker som driver mig vidare, det är fascinerande att se OM det finns en gräns för hur mycket ens hjärta kan slå, och för hur mycket energi kroppen orkar omsätta i arbete. Vilket fantastiskt slöseri med energi träning är!

–

Jag tycker absolut inte man skall vara rädd att träna.
De som tränar hårt har större chans att lära känna sin egen kropp, och vem vill inte det?
Sen det där med talang..? De största förutsättningarna man kan skaffa sig inom idrott är ju förmågan att träna och reflektera..

–

När jag var yngre och höll på med flera sporter kunde jag få en känsla av att ”tänk om man skulle åka skidor varje dag, vad less man skulle bli”..
Den känslan är tvärtom idag. Träning är en drog, och ju mer jag tränar desto mer motiverad blir jag.

–

För er som tvivlar, läs detta: http://www.sprintgutta.no/sak/000296.asp

Killen har inte missat mer än 5 planerade träningsdagar i sträck på 20 år..!
Inte konstigt att han utpekats som galen vid flertalet tillfällen.. men övertränad? Inte en chans..

/Markus

Åh va skönt å åka skidor i vårsolen, äntligen!
Åh va skönt å ha grymma skidor, tack Danne (och farsan)!

Det enda jag inte kan jubla åt än är framtiden, hur kommer den se ut?
Som det är nu känns det inte bra.
Det måste bli högre status att åka för Skellefteå SK, det ska vara en ära att få representera klubben.

Hur ser det ut idag? Det är det där riktiga engagemanget jag söker!

Finns något skidintresse i Skellefteå överhuvudtaget? Jag kan då säga en sak: det syns i alla fall INTE.
Det är tuffa ekonomiska tider för alla, men det är inget skäl till varför skidåkningen skall sopas under mattan!

Nog för att AIK har gjort en fantastisk säsong, men jag tror det bara kan vara positivt för skidåkningen. Kan inte vi dra åt samma håll?! Allt som är bra för stan..

Vi åkare lägger ned massor av timmar varje år på träning och tävling, säkerligen lika många timmar som vårt kära hockeylag t.ex. (om inte MER), så det är jobbigt att behöva lägga energi på saker vi inte ska behöva lägga oss i.

Vi vill ha något gensvar! Det är sista chansen nu.

Ps. Om någon dessutom fixar 15km-tävlingsspåret till nästa år så flyttar jag hem direkt!

/Markus

Intersport Cup-finalen, Piteå 5 april:

–

”Jag har nå skit i kroppen”

–

”Benen bränner sedan i går”

–

”Dom här skidorna alltså…inte bra…”

–

”Kommer bara hinna ta tre stavtag”

–

Resultat

/Tor (som tappade 30 sek på sin hänggrupp sista varvet)