När det blir allvar

Den senaste tiden har jag varit mindre nöjd med mej själv. Jag tycker att jag har varit för avslappnad och inte tagit tag i saker som jag borde. Det är nästan som att jag förväntar mej att jag ska misslyckas. Det finns inget som irriterar mej så mycket som när jag är den som sänker mej själv. Ska det vara så svårt att lyfta huvudet och trycka ifrån med fötterna?

Det handlar inte om att jag inte kan saker. För det kan jag. Jag vet inte alltid varför jag kan saker, men som regel har jag rätt bra koll. Oftast har jag så bra koll att jag försöker sänka mej själv med att påpeka för mej själv att jag inte kan en viss liten grej. Om jag vet att jag inte kan den lilla grejen, då finns det en rätt stor chans att jag kan leta rätt på hur jag ska göra och lära mej det. Eller hur?

Nu när det blir lite allvar med företaget känns det som att jag gör lite mer för att sänka mej själv. Kanske handlar det om den dolda ångesten för att misslyckas. Kanske handlar det om att jag inte bestämt mej. Kanske har jag ångest för att lyckas? Jag vet inte vad det är, men det stör mej.

Hur gör du när du upptäcker att du sänker ditt eget värde?

 

 

Familjehemsida

För ett antal år sedan var det inne att ha en hemsida för familjen. Den fungerade lite som familjens ansikte utåt. Den skulle visa den perfekta fasaden. Givetvis byggde maken en familjehemsida. Det var mest foton och den uppdaterades inte särskilt ofta. Nu är det dags att göra om sidan och den här gången är det jag som ska fixa till den.

Så nu funderar jag över vad sidan egentligen ska ha för syfte.Vem är intresserad av att besöka den? Svaret är att antagligen är det bara familjen som är intresserad. Men vad ska den då innehålla och vad är vettigt att lägga ut från familjens liv?

I min blogg delar jag redan med med av vad som händer i vårt liv. Ni som följt min blogg har antagligen upptäckt att jag inte gärna delar bilder på min familj. Dom delar jag hellre direkt till familjen istället. Så ett fotoalbum känns inte aktuellt på en hemsida. Ska man då skriva ännu en blogg?

Nej, jag tror det får bli en helt annan vinkling på sidan. Jag tror det blir fotobaserat, men inte på familjen. Vi får se vad det blir!

Har ni några förslag på vad som är intressant på en familjesida?

 

Nöjer du dej för lätt?

Ibland har jag känt mej nöjd med vad jag har och stannat upp. En fin man, söta barn, hus, bil, kläder på kroppen, mat på bordet och kärlek, massor av kärlek. Jag har ju det jag behöver för att vara lycklig. Varför ska jag försöka uppnå något mer? Jag har liksom varit mätt.

Men jag tror det är något mer. Jag tror det är lite Jante. Att om jag försöker uppnå mer kommer det att gå åt skogen och allt det jag har kommer att försvinna. Därför har jag nöjt mej med det jag haft.

Någonting hände mej under förra året. Något som fick mej att sluta vara mätt. Jag vill uppnå något som jag inte hade. Jag vill bryta mej ut ur ledet. Jag ville kämpa mot ett mål. Det här betyder inte att jag är missnöjd med det jag har utan bara att jag vill ha lite mer.

Vågar du ta steget från det bekväma till något okänt?

Tintin rensas ut på grund av rasism

Dagens snackis på Twitter och i andra sociala medier är att Tintin rensas ut ur ungdomsbibliotekets hyllor i Kulturhuset i Stockholm. Anledningen till att Tintin inte får vara kvar är enligt Behrang Miri att Tintin är rasistisk och skapar fördomar hos barn. ”Tintin speglar en nidbild med ett kolonialt perspektiv. Små barn tar in det okritiskt.” Han säger att böckerna till exempel får barnen att tro att araber sitter på flygande mattor och att det skapar exotisering. Ni kan läsa artikeln här.

Men hur ska vi då göra med fantasyböcker? Där allt bara är påhittat? Om barnen då tror att det finns drakar och att drakar faktiskt kan flyga borde vi då verkligen tillåta de böckerna? Ska allt som barn läser vara sanning och inte ge en negativ bild av något? För om man ser det som Behrang Miri gör så skulle de tro på det de läser, eftersom de är så okritiska.

Jag tycker det här känns konstigt. Barnen har fantasi och kommer alltid att ha en fantasibild av hur olika saker fungerar. Det är vi som vuxna som måste ta vårt ansvar och förklara vad som är rätt och fel. Att skylla på böcker som skrivits för att spegla den tiden som var då. Det köper jag inte!

Nu ska de även undersöka om det finns fler böcker med utlänningsfientligt innehåll eller med homofoba inslag. Om bibeln finns kvar i hyllorna, så finns det nog risk att den hänger löst.

Jag kommer att läsa Tintin med mina barn, kommer du?

Man ska inte har roligt på jobbet

Jag fastnar ofta för uttryck jag hör. Ibland brukar man skämtsamt säga att man ska inte skratta på jobbet. Ofta följs kommentaren av ett skratt. Men för inte alltför länge sedan var det så i Sverige. Man skulle gå till jobbet och jobba. Roligt fick man allt ha på fritiden.

Det här sättet att tänka har speglat av sej på mej! Jag har i hela livet haft känslan att om jag har roligt på jobbet, så måste det vara något fel. Det har förstärkts när jag varit på arbetsplatser som tagit bort raster och där ledningen såg snett på mej när jag hade många toabesök under en dag. ”Du ska inte ha roligt på jobbet. Du ska jobba och tjäna pengar åt företaget!”

Nu har jag kastat all ekonomisk trygghet och hoppat rakt ut. Nu ska mina kunskaper bära mej framåt. Mina kunskaper som gör att jag har roligt på arbetstid.

Le och ha roligt på arbetet!

Tar sats

De senaste veckorna har jag sänkt mitt tempo och försökt hitta rutiner. Det finns flera anledningar till det. En anledning är att jag vet att om jag inte skapar mina rutiner finns det risk att olika delar i företaget kommer att bli lidande i framtiden. En annan anledning är att jag vet att när jag gasar kommer tiden knappt att räcka till. Jag letar helt enkelt efter balansen. Nu tar jag sats och försöker öka stegvis. Det är nytt för mej. Jag brukar trycka gasen i botten, men jag tror inte att det vore klokt just nu.

Kanske slösar jag bort värdefull tid, kanske använder jag den på bästa sätt. Vad tror du?

Måsten hit och måsten dit

Livet är fyllt av måsten. Vi måste hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Vi ska vara bra på så mycket. Barnen ska vara så perfekta. För barn måste vi ju också ha.

Allt ska följa senaste modet. Maten ska vara av restaurangklass även hemma. Huset ska vara inrett enligt de senaste inredningstrenderna. Bilen ska vara nyaste och dyraste modellen. Vi ska ha stuga, husvagn och ändå semestra utomlands. Kläderna ska vara av senaste snittet. Sminket ska vara det dyraste och man ska helst se ut som någon filmstjärna när man är sminkad. Leksakerna ska vara det som är inne nu.

Ni som träffat mej någon gång ser var jag är på väg. Ni andra får ge er lite till tåls!

Vi rusar genom livet för att uppnå så mycket, men ingenstans i det jag skrivit finns det viktiga. Det som ger livet sant värde och innehåll. Jag känner egentligen för att lämna det osagt, så att du som läser får fundera lite över vad som är det sanna värdet. För är det sanna värdet samma för alla?

Jo, det är det. Men det är svårt att förklara. Egentligen handlar det om att vi alla behöver stanna upp och fundera över vad som är viktigt för just oss. När vi hittat det viktiga så  vet vi vad det sanna värdet är. Det kan vara pengar som är det viktigaste, men det är faktiskt inte så vanligt. Det kan vara kärleken, familjen, vännerna, arbetet, fritiden, lugnet, vardagen, luften, marken, jorden…

Vad är viktigast för dej? Vad ger ditt liv det lilla extra?

 

Utmaningar

Ibland känns det som att jag inte riktigt ger rätt intryck när jag träffar andra människor. Jag tror jag ger intrycket av att vara en glad person med fötterna stadigt på jorden. Kanske jag ibland ger ett intryck av att vara lite tyst och tillbakadragen.

Från insidan känns det som att jag är en glad person som kan hitta på vad som helst. Det bubblar inom mej av krafter som jag inte släppt lös. Jag älskar att prata och träffa nya människor. Sen finns det nog mer bakom pannbenet än jag ger intryck av, men det använder jag på andra sätt istället.

Vissa försöker undvika förändringar och utmaningar, men jag söker efter dom. Jag känner att jag liksom lyfter lite när jag utmanar mej själv. Sen när jag klarat av utmaningen växer jag till en jätte.

Jag är uppvuxen med Jante och det är rätt skönt att försöka kasta Jante åt skogen. Mest gillar jag nog att le lite snett och räcka ut tungan som ett barn åt Jante. För jag vill, jag kan och jag törs!

Utmanar du dej själv? Testar du dina gränser?