Kategoriarkiv: välfärdspolitik

Vi tänker bekämpa införandet av marknadshyror i Umeå

av

marknadshyrorVi socialdemokrater anser att bostad är en rättighet. Alla har rätt till en bostad, inte bara de som vill och har möjlighet att köpa sig in på bostadsmarknaden. Detta kräver en reglerad hyresmarknad som garanterar att det finns hyresrätter att tillgå av bra kvalité som folk har råd att bo i. Vi säger därför nej till marknadshyror. Vi vill värna om allas rätt till en bostad, oavsett storlek på den egna eller föräldrarnas plånbok. Detta är vad vi gick till val på.

Valresultatet i riksdagen gav inget politiskt block någon majoritet, vilket resulterade i att vårt parti fick ingå en överenskommelse med Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet för att bilda regering och därmed kunna leverera så mycket socialdemokratisk politik som det var möjligt. Men det krävde eftergifter till C och L. Fri hyressättning vid nybyggnationer var en sådan. Det går mot all som socialdemokratin tror på när det gäller bostadspolitik.

Därför har vi Socialdemokrater i Umeå beslutat på vårt representantskap igår kväll att uppdra till våra förtroendevalda i Umeå kommun att via alla tillgängliga metoder verka för att marknadshyror inte införs i Umeå. I första hand är detta en nationell politisk fråga som måste drivas i partiorganisationen tillsammans med behovet av en tydlig bostadspolitik. Dock försvåras detta av januariöverenskommelsen. Den nya lagstiftningen som ska tillåta fri hyressättning vid nybyggnationer är trots allt inte klar och vi vet därför inte hur den kommer att se ut. Men om den tillåter minsta flexibilitet för kommuner, kommer vi då att nyttja den för att verka för att marknadshyror inte införs. Vi vill inte se marknadshyror alls och vi anser att Bostaden i sin roll som allmännyttan ska värna att hyrorna sätts via gängse förhandlingar. Det är också en inställning som delas av Bostaden AB, Allmännyttas intresseorganisation SABO och Hyresgästföreningen. Vi vet också att vi har umebornas stöd för detta.

Hur den nya lagstiftningen än blir, så kommer vi att bilda opinion för vår socialdemokratiska bostadspolitik, vilket innebär en återgång till en reglering av hyresmarknaden som hindrar marknadshyror och garanterar allas rätt till en bostad. Vi kommer att kämpa för att den nya lagstiftningen rivs så fort Socialdemokraterna får den majoritet i riksdagen som krävs för detta.

Fram till dess tänker vi motarbeta införandet av marknadshyror vid nyproduktion i Umeå så länge det går och med alla medel som står till buds. Vi tänker värna om umebornas rätt till en rimlig hyresmarknad som säkerställer allas rätt till en bostad.

Enligt representantskapsbeslut 2019-09-02
Alejandro Caviedes
Ordförande för Umeå Arbetarekommun

 

Staten skickar notan till Sveriges kommuner

av

Igår publicerade Aftonbladets debattsida en debattartikel som i grunden är ett uttalande vi antog i Umeå Arbetarekommuns styrelse efter uppdrag från vårt repskap. Vi kräver att staten tar sitt ansvar för välfärdens finansiering genom att höja de generella statsbidragen och sluta vältra över sina kostnader på kommuner och regioner. Det är människor av kött och blod som kommer i kläm! Nedan återger jag artikeln i sin helhet:

Staten skickar notan till Sveriges kommuner

Nyligen marscherade lärare över hela landet mot nedskärningar inom skolan. Ungefär samtidigt gick Kommunal ut och krävde statliga resurser till ett äldreomsorgslyft för att stoppa alla de besparingar vi läser nästan dagligen om inom äldreomsorgen i nästan varje kommun.

Utanför städerna får folk ständigt kämpa för att få behålla viktiga samhällsfunktioner. Det finns inte tillräckligt med pengar eller tillräckligt med arbetskraft. Det här är bara några exempel på den ohållbara situation som de flesta kommuner och regioner befinner sig i, när staten drar sig tillbaka från sin del av ansvaret att finansiera välfärden. Ett statligt tillbakadragande som märks tydligare på landsbygden.

Kommuner och regioner befinner sig i ett besvärligt ekonomiskt läge. En fjärde del av kommunerna och 28% av regionerna rapporterar underskott 2018. Så mycket som 75% av kommunerna rapporterar underskott inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg och samtliga regioner utom en har underskott inom somatisk vård. Läget är allvarligt. Fram till 2026 kommer det att behövas 90 miljarder.

En orsak till problemet är att staten har ägnat sig åt att vältra över sina kostnader på kommuner och regioner. I strid mot intentionerna i LSS-lagstiftningen, är Försäkringskassan mer restriktiv i sina bedömningar av assistansbehov, vilket gör att kommunerna får ta det ekonomiska ansvaret. För Umeå kommuns del innebar det en extra kostnad på 18 miljoner i fjol och det är pengar som det inte går att prognostisera.

Staten bryter också mot finansieringsprincipen genom att inte ge ekonomisk kompensation när den tilldelar kommuner och regioner fler ansvar och uppgifter. Det här är pengar som tas från välfärdsverksamheter, med försämringar i välfärden och arbetsvillkoren som följd. Nu gäller det välfärden men staten drar sig tillbaka på alla samhällsområden. Det blir istället upptill den enskilda kommunen eller regionen att ansvara för allting, oavsett tidigare förutsättningar.

Samtidigt som staten vältrat över kostnader och ansvar på kommuner och regioner, har de svenska statsfinanserna förstärkts. Överskottet i statsfinanserna har vuxit i samma takt som kommun- och regionsektorns låneskulder ökat. Det är som att den ena handen inte vet vad den andra gör. Det är inte rimligt att staten gör stora överskott samtidigt som kommuner och regioner inte klarar av att finansiera välfärden.

Staten måste höja de generella statsbidragen till kommuner och regioner. De riktade statsbidragen har ökat och börjar bli nästan lika stora som de generella statsbidragen, vilket utgör ett stort problem. De är tillfälliga medel som inte kan användas på permanenta satsningar och som binder kommunen eller regionen att satsa resurser där de inte alltid anser att det behövs och skära ner där det skulle behöva satsas. De riktade bidragen stjälper mer än de hjälper.

Redan om 3 år, kommer det att behövas 38 miljarder. Den borgerliga riksdagsmajoriteten släppte i december igenom den gällande M-KD-budgeten som innefattar bland annat skattesänkningar på 20 miljarder för att finansiera ett sjätte jobbskatteavdrag och en tredubbling av rutavdraget. För Region Västerbotten innebar det en förlust av välfärdsmiljarden som hade inneburit 40 miljoner.

Samtidigt är de nuvarande satsningar långt ifrån tillräckliga. Den S-ledda regeringen är idag bunden till en överenskommelse med C och L som ger kommuner och regioner 5 miljarder årligen. Över tre år blir det 15 miljarder, 15 miljarder är inte ens hälften av 38 miljarder.

Staten måste återta sitt ansvar för samhället. Det som behövs är en rejäl höjning av de generella statsbidragen och ett stopp på den kostnadsövervältring på kommuner och regioner som staten ägnar sig åt. Ett första steg är att staten måste återta sin del av ansvaret över finansieringen av välfärden, om inte vi vill montera ned den välfärd som tagit oss så många år att bygga upp.

En regionplan som sätter barnen i fokus

av

För en och en halv vecka sen antog Region Västerbottens fullmäktige en ny regionplan som prioriterar jämlikhet. Den tar även sikte på att hälsa, vård och regional utveckling hänger tätt ihop och stärker varandra. Utöver det så står barnen i fokus, vilket är en stor skillnad gentemot borgarnas förslag på regionplan som vi röstade ner. I enlighet med det valprogram som Socialdemokraterna i Västerbottens gick till val på, så strävar regionplanen till att göra Västerbotten det barnvänligaste länet. I vårt län ska barn och unga växa upp i trygghet och få de rätta förutsättningar för att utvecklas som vuxen.

IMG_1216Fokus på barnen genomsyrar Socialdemokraternas politik som en röd tråd. På kongressen 2017, beslutade socialdemokraterna att i sina politiska riktlinjer prioritera kravet på att barnkonventionen ska bli svensk lag (se s. 24 i riktlinjerna). Som kuriosa kan jag nämna att förslaget kom från Västerbottens delegation, där jag själv ingick. Beslutet togs sedan i riksdan den 1 juni 2018 och det träder i kraft 1 jan 2020. Men även på regional nivå gick vi till val på att prioritera barnen.

Som ett av de 12 mål som ingår i den nya regionplanen finns att Västerbotten ska bli det barnvänligaste länet. Det innebär att varje nämnd inom ramen för sitt ansvarsområde ska ta fram konkreta åtgärder för att vi tillsammans ska komma dit. Regionen ska även främja en sammanhållen hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga genom samverkan med kommuner, myndigheter och föreningsliv för att överbrygga organisationsgränser. Barnen ska stå i centrum. Därför ska tidiga insatser genomföras som ger stöd till hela familjen och vi ska fortsätta med förbyggande insatser som tobaksfri duo, salut mm. Utifrån barnkonventionens krav ska vi även bygga upp strukturer för att göra barn delaktiga i de beslut som rör dem. Barnrättsperspektivet ska finnas med i all planering och uppföljning.

Trygga förhållanden under barndomen har stor betydelse för individens hälsa genom hela livet. En nära samverkan behöver byggas med kommuner och föreningsliv för att skapa trygga förhållanden som sätter barnen i fokus. Regionen ska främja ett varierat kulturutbud för barn och unga i hela länet. Idag finns det stora skillnader mellan kommunerna. Till skillnaden från SD som vill minska kulturutbudet, så är vi ett parti för hela länet och inte bara tätorten. Det avspeglas i planen genom en strävan att i samverkan med kulturinstitutioner, kommunerna, kulturkonsulenter, kulturskapare, skolan och kulturskola, föreningar och länsidrottsförbundet utjämna skillnaderna i möjligheterna för barn att delta i kultur-, idrotts- och föreningsaktiviteter för att kunna ta del av en meningsfull fritid. Regional utveckling och folkhälsa hänger därmed ihop.

Ska vi jämföra med borgarnas förslag till regionplan, så saknar deras både jämlikhetsperspektivet och fokus på barnen. Medan vi vill stärka BUP, har borgarna föreslagit att den ska konkurrensutsättas. Jag blir påmind om 1985års valdebatt mellan Olof Palme (s) och Ulf Adelsohn (m) där Palme tog starkt avstånd från att släppa in vinstdrivande företag inom offentlig sektor. När kommersiella vinstintressen blir drivkraften, så hamnar människans behov i andra hand och barnen kommer i kläm. Då gällde debatten friskolereformen, och så rätt han fick i efterhand: vi fick problem med skolsegregation, betygsinflation, och elever som dumpas på kommunen som måste fixa plats åt dem i sista minuten för att skolan de blev antagna till stängde efter att ägarna höjt avkastningskravet. Det är problem vi ser i hela landet. Vissa saker ändras aldrig. Då – som nu – ville borgarna låta barnen vara föremål för avregleringar. Då gällde det skolan och nu är det hälso- och sjukvård. Vi har sett vad avregleringar har gjort med hälso- och sjukvården i borgerligt styrda Sthlm och vi tänker inte låta barnen i Västerbotten utsättas för sådana nyliberala experiment.

Socialdemokraterna i Västerbotten gick till val på att ta fram en 10-punktsprogram för att främja barn och ungas psykiska hälsa. I det här arbetet tänker vi involvera det civila samhället. Vi vet att det finns många ideella krafter som Rädda barnen, Röda korset, Unga Örnar, idrottsrörelsen mm som arbetar för barnens bästa och som sitter med värdefull kunskap och erfarenheter som vi vill ta tillvara inför att regionen tar fram detta 10-punktsprogram. Därför har beredningarna för folkhälsa och demokrati fått uppdraget att i samverkan med kommuner och genom medborgardialog ta fram ett underlag för att främja den psykiska hälsa bland barn och unga.

Som ordf i beredningen för folkhälsa och demokrati i umeåregionen känner jag mig riktig taggad och ser fram emot att påbörja uppdraget. I början på våren ska vår beredning ha klart hur medborgardialogerna ska genomföras och vilka som ska delta, men om ni som läser känner att ni vill vara en del av detta, så tveka inte att ta kontakt med mig.

En ny regionplan som prioriterar jämlikhet

av

regionplanFörra veckan antog regionfullmäktige sin regionplan och budget för Region Västerbotten. Vi socialdemokrater gick fram med ett gemensamt förslag tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och det var det som gick igenom. Från fjäll till kust skapar vi gemensamt en attraktiv region med goda livsvillkor, är därmed vår nya vision för regionen.

Kommun- och regionsektorn har det tufft just nu. Enligt SKL:s senaste ekonomirapport behövs det redan om 3 år 38 miljarder för att bibehålla nuvarande välfärdsnivå. Dessa utmaningar gäller också Västerbotten. I det läget valde den borgerliga majoriteten i riksdagen att släppa igenom M/KD-budgeten med skattesänkningar på 20 miljarder för att finansiera ett sjätte jobbskatteavdrag och tredubbla rutavdraget. Det innebär en kalldusch mot kommunerna och regionerna i landet, och för vår Region Västerbotten innebär det en förlust av välfärdsmiljarden som hade inneburit 40 miljoner.

Vår regionplan och budget innebär bl a en målsättning om att uppnå en långsiktigt hållbar ekonomi och för detta föreslår vi åtgärder, som även oppositionen ställt sig bakom. Däremot innebar Alliansens förslag på regionplan att regionen öppnar upp för ytterligare avregleringar inom vården. Rent konkret avser de att införa fler vårdvalssystem, där bl a barn- och ungdomspsykiatrin föreslås ingå.

Från socialdemokratiskt håll säger vi nej till att utsätta barn och unga för fler nyliberala experiment. De får kalla det vårdval eller vad de vill, men vad det handlar om är fri etableringsrätt för privata företag. Regionen frånsäger sig kontrollen över var etableringarna sker, men fortfarande är det regionen som ska stå för kostnaderna. Var i landet man än inför vårdval, så har vi sett samma resultat: det sker en överetablering av privata aktörer på resursstarka områden med följden att man måste skära ner på den offentligt drivna hälso- och sjukvården på andra områden. Medan folk på glesbygden i hela landet kämpar för att få behålla vårdplatser mm, så kastar regionerna bort skattepengar på att finansiera en överetablering av privata aktörer på resursstarka områden. När det privata vinstintresset tillåts styra hälso- och sjukvården, kommer människans behov i andra hand. Vårt uppdrag som socialdemokrater, som står på folkflertalets sida, är att skydda och utveckla välfärden så att den kan fördelas utifrån människors behov istället för utifrån tjockleken på deras plånbok.

Vi kan även konstatera att avregleringar av vården i form av t ex vårdval, leder till att huvudmannen förlorar kontrollen över kostnadsutvecklingen, vilket innebär ännu större problem. Borgerligt styrda Stockholm är den region som gått längst i att införa vårdval, och där har vi sett sjukvården blivit dyrast i Sverige, fast vårdkvalitén i många fall är lägre än i andra delar av landet. De privata vårdgivarna har dränerat Stockholms läns landsting på pengar till följd av att patienten måste gå till många ställen för att få rätt vård. Kontinuiteten är inte den bästa i ett vårdvalssystem.

Västerbotten ska inte bli ett nytt Stockholm! Socialdemokraterna går fram med en regionplan som prioriterar jämlikhet, för att Västerbotten är till för alla, inte bara för de som har råd att skaffa sig en välfärd på egen hand. Vill ni veta mer om den nya regionplanen, så hittar ni den här.

Vi backar inte en millimeter i kampen för jämställdhet!

av

affischIdag är det 100 år sedan kvinnlig rösträtt klubbades i Sveriges riksdag. Under dessa 100 år har det hunnit hända en hel del. Avskaffandet av sambeskattningen, införandet av rätten till abort, föräldraförsäkringen, utbyggnaden av barnomsorgen, och nu senast införandet av en samtyckeslagstiftning är exempel på viktiga reformer som bidragit till att stärka kvinnans rätt till sin kropp och kvinnors ekonomiska självständighet. Det här är saker vi ska vara stolta över!

Tyvärr har utvecklingen till ett jämställt samhälle brutits. Såväl på hemmaplan som i resten av Europa ser vi att nationalister, populister och andra konservativa krafter tar allt större plats. Europeiska jämställdhetsinstitutet (Eige) konstaterar att de senaste 5 åren inneburit bakslag mot kvinnors rättigheter, och det som händer i EU påverkar oss i Sverige i allra högsta grad.

På söndag är det val till EU-parlamentet och det saknas inte partier som går till val på att rulla tillbaka de landvinningar vi gjort under dessa 100 år av jämställdhetskamp. I EU ligger löneskillnaden mellan könen på 16%, och pensionsskillnaden på 40%. För att kunna få en jämställd arbetsmarknad, måste deltidsanställda få möjlighet att gå upp i tid, men det krävs också en fungerande barnomsorg och föräldraförsäkring. I det läget väljer Kristdemokraterna att gå till val på att bekämpa EU:s sociala pelare, som stödjer medlemsländerna i att stärka de sociala rättigheterna genom att ange gemensamma målsättningar inom jämställdhetsområdet, socialförsäkringar och välfärden.

Inte ens kvinnans rätt till sin egen kropp kan ses som självklar, när kristdemokraterna under innevarande mandatperiod röstat 22 gånger mot aborträtten i EU-parlamentet och tydligt deklarerar att de vill införa ”samvetsfrihet” så att barnmorskor ska kunna vägra att genomföra abort. I den här frågan får de sällskap av Sverigedemokraterna, som dessutom vill återinföra sambeskattning och vägrat stödja att kvinnor ska ha rätt till preventivmedel. De har även gång på gång röstat nej till förslag för att minska sexuella trakasserier och stärka lagstiftningen, samt röstat nej till EU-parlamentets jämställdhetsstrategi med krav på att avskaffa könsstympning i Europa, samt bekämpa våld mot kvinnor.

Det är dags att sätta stopp för dessa krafter som vill vrida tillbaka klockan. Som socialdemokrater driver vi på för att få igenom ett EU-direktiv för att skydda kvinnor mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen (metoo-direktivet), men också ett EU-direktiv mot våld mot kvinnor. Vi vill även ta fram en ny strategi för jämställdhet för att säkerställa att jämställdhet prioriteras av EU, samt jämställdhetsintegrera EU:s budget för att säkerställa att våra gemensamma medel ska delas lika mellan könen. Vi är övertygade om att en mer jämställd EU-kommission kommer att leda till att jämställdhetsfrågor får en högre prioritering. Idag är det 9 av 28 EU-kommissionärer som är kvinnor, och det avspeglar sig i dagordningen. Vi kräver en förändring!

Socialdemokratin värnar kvinnors rätt till sin egen kropp, men vi kämpar också för en jämställd arbetsmarknad och starka välfärdsinstitutioner då vi vet att det stärker kvinnors ekonomiska självständighet. Vi kommer inte att backa en millimeter i den här kampen och vi kommer inte att vila förrän vi kastat de konservativa krafterna dit de hör hemma, nämligen historiens sophög! Så kom och joina oss i denna strävan och gå och rösta på söndag i EU-valet!

Novalie Lilja, ordf i Umeå S-kvinnoklubb

Alejandro Caviedes, ordf i Umeå Arbetarekommun

Proppfullt på torget när vi demonstrerade på 1 maj

av

cuarteto 1Förra veckan firade vi första maj och för första gången i den här arbetarekommunens historia fick vi äran att få statsministern som förstamajtalare hos oss. Rådhustorget var proppfullt. Aldrig tidigare under alla år jag tågat på första maj hade jag sett så mycket folk samlas på torget.

På förmiddag höll vi torgmöten i Holmsund, på Ålidhem och Mariehem. Ålidhems- och mariehemstågen möttes vid svingen och anslöt sig sedan till huvudtåget som avgick från Döbelns park och kulminerade i manifestationen på Rådhustorget. Men även senare på eftermiddag hade vi en samling i Hörnefors.

Ca kl 12.40 kom Stefan och Ulla Löfven till Döbelns park, där de möttes av en stor samling som gjorde sig redo för att marschera till Rådhustorget. Där var vi tillsammans med fackföreningsrörelsen, SSU, S-kvinnor och ABF. Men det fanns även många sympatisörer på plats. Efter att jag hälsade dem välkomna, gick Stefan och Ulla till tåget och hälsade på så många de kunde. Bl a på 11-årige Benjamin, som hade precis gått med i Unga Örnar för att han ville kämpa för barnens rätt att ha kul.

torgetVi var ca 600 demonstranter på tåget, men väl på Rådhustorget väntade många fler på oss. Hela torget var fullt. Vi demonstrerade under parollen Trygghet, demokrati och sammanhållning, vilket var ett genomgående tema bland talen och plakaten. Rosa Vallgårda, som talade för SSU, tog upp de problem välfärdssystemet lider av och de hot om skattesänkningar som borgerligheten utsätter det för. Vi har ett skolsystem som tillåter att skattebetalarnas pengar spills ut över oseriösa aktörer och hamnar i aktieägarnas privata fickor istället för att höja personalbemanningen och undervisningens kvalité. Det är inte befogat att – liksom borgerligheten gör – driva på för skattesänkningar, samtidigt som vi upplever långa vårdköer och ser hur vårt välfärdssystem blöder. Socialdemokratin behövs mer än någonsin!

Lina Farhat, från S-kvinnor, varnade i sitt tal för normaliseringen av rasismen. Vi måste lära oss av historien, och – precis som hon påpekade – så började inte förintelsen med gaskamrarna, utan den föregicks av en normaliseringsprocess. En sådan normalisering är precis det vi ser idag. Ett konservativt högerblock håller på att bildas, där M och KD flörtar med SD. Detta varnade också Stefan Löfven för i sitt tal, där han förfasades över att M och KD sneglar på ett parti som har sitt ursprung i vitmaktsrörelsen.

Bara 2 dagar efter Löfvens tal på första maj, kallar Jan Björklund och Jimmy Åkesson till gemensam presskonferens där de förkunnar att de ska ut på gemensam debatturné inför EU-valet. Det vi inte trodde skulle ske, har precis skett: en normaliseringsprocess som gör ett parti med rötterna i nazismen och med företrädare som anser kvinnor och invandrare vara mindre värda till ett rumsrent parti. Socialdemokratin behövs mer än någonsin. Med fanan högt ska vi ta kampen mot högern och försvara välfärden. Nazismen ska tryckas tillbaka. Historien får inte återupprepas.

Fotograf: David Nordlund (bilden högs upp), Alejandro Caviedes (bilden på torget)

Jag är ingen kulturgubbe, men…

av

minimusDet var länge sen jag bloggade senast. En hel del har hänt sen dess. Bl a har det varit påsk, och medan frun byggde en vägg hemma hela påskhelgen och satte upp en dörr, så tog jag med mig pojken till Västerbottens museum och hade väldigt roligt.

Jag har aldrig hängt så mkt på museer och teatrar som sen jag fick barn. Jag är ingen kulturgubbe. För några år sen blev jag bjuden på opera och det var bland det värsta jag varit med om. Men jag hade inte kunnat klara mig levande under föräldraledigheten utan Norrlandsoperan, Västerbottens museum och Bildmuseet. Öppna förskolan i all ära, men den har begränsade öppettider, och lekparker kan man inte använda vintertid. Och då är jag jävligt tacksamt över att vi har gratis kulturinstitutioner som bedriver så mkt verksamhet riktat till barn.  Man kan inte vara hemma instängd med en 1-åring i flera månader utan att båda blir galna på varann.

Jag har varit på sångaktiviteter, teater, dans, målning, lekrum, you name it. Och allt har varit antingen gratis eller väldigt billigt. Kontrasten är stark till min egen uppväxt i Colombia, där man inte har några skattefinansierade kulturinstitutioner. Lekparker kunde jag leka i som liten, men allt annat kostade. Bara att ta sig in på ett museum kostade.

När vi pratar om Sverige som ett välfärdsland med bra förutsättningar att vara förälder i och goda levnadsvillkor för barn at växa i, tänker vi ofta på föräldraförsäkringen, skattefinansierad barnomsorg, mödrahälsovård och sånt. Men sällan på att tillgång till kultur och en meningsfull fritid för alla (och inte bara för dem som har råd) är minst lika viktigt. En del t.o.m. ifrågasätter denna rättighet och målar upp den som ngn slags lyx som står i vägen för välfärden. Ta sverigedemokraterna som exempel, som i Norran framställer Norrlandsoperan som ”en lyxsatsning som politiker gör för sin egen prestige”. Vidare skriver de att:

”Vi ser gärna att flera av de befintliga kulturverksamheterna blir mer självfinansierade. Varför ska majoriteten av medborgarna bekosta nöjen för en förhållandevis liten klick operaintresserade?”

I sann populistisk anda, ställer de vård mot kultur, för att ge sken av att vara några ”underdogs” som vill ta medel från en elit för att ge till välfärden. Men har de ens kollat vad Norrlandsoperan har för verksamhet? Bara 15% utgörs av opera. Resten är musik, dans och konst, som dessutom sker i hela länet. Likaså med Västerbottens teater, Skogsmuseet i Lycksele, Västerbottens Museum och Skellefteåmuseum, som Region Västerbotten är delägare i, och som därför bedriver verksamhet i hela länet och inte bara där de har sitt säte. De bidrar till en meningsfull fritid rik på föreningsliv, kultur- och fritidsaktiviteter, men än viktigare har de barn och unga som prioriterad målgrupp i sitt uppdrag.

kostnader2Och vad kostar kalaset? När kostnader redovisas så ingår de i ”regional utveckling”, som totalt uppgår till 2%. Så inte ens 2%!! Att då låta Norrlandsoperan och andra kulturverksamheter bli mer självfinansierade frigör alltså inte medel som kan användas till vård. Men däremot skulle det innebära att folk då måste betala för alla de aktiviteter som idag är gratis eller väldigt billiga, och då är det precis bara denna ”förhållandevis lilla klick” som SD pratar om som kommer kunna ha råd att delta, men inte vanligt folk, och definitivt inte barnen till låginkomsttagare. Ska kultur vara ngt som enbart samhällets ekonomiska elit ska ha rätt till? Och ska enbart barn till höginkomsttagare kunna delta på de här aktiviteterna?

Sverigedemokrater kan vara mkt. Men några förkämpar för folket i kampen mot eliten är de definitivt inte. Snarare står de för en politik som slår på dem som redan ligger.

När fick Arbetarpartiet mandat att företräda Kommunals medlemmar?

av

Föga förväntat fortsätter Arbetarpartiet att uttala sig i Kommunals namn. Nu senast genom ett blogginlägg från deras gruppledare Jan Hägglund, där han uppenbarligen gör anspråk på att kunna tolka Kommunals beslut bättre än Kommunals egna förtroendevalda som har att jobba för besluten. Genom en logisk kullerbytta, försöker Arbetarpartiet förklara hur deras linje att rösta i kommunfullmäktige för att behålla LOV (lagen om valfrihet), står i överensstämmelse med Kommunals kongressbeslut att arbeta ”aktivt för att avskaffa lagen om valfrihet”.

Fr.o.m. årsskiftet är jag heltidspolitiker på regionen och har därför inte längre några fackliga uppdrag på lokal eller regional nivå, så jag tänker inte engagera mig i en lång debatt kring Kommunals olika ståndpunkter. Kommunal har många förtroendevalda som kan redogöra för dessa ännu bättre än vad jag kan. Exempelvis har Kommunal Umeås ordförande redan redovisat på ett utomordentligt pedagogiskt sätt varför de stödde Socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag att avskaffa LOV:en i Umeå. Det är således inte min personliga tolkning, som Arbetarpartiet hävdar, utan Kommunal Umeås officiella ställningstagande.

Dock vill jag kort bemöta anklagelsen från Arbetarpartiet om att jag ljuger om Kommunals kongressbeslut. Den grundar sig på följande citat från Kommunals förbundsstyrelse:

”För att Kommunal ska kunna få gehör för sitt krav att LOV ska avskaffas är en viktig pusselbit att det skapas en annan juridisk lösning för de kommuner och landsting som vill erbjuda sina medborgare möjlighet att välja ett privat välfärdsalternativ. Förbundet har därför till regeringen lagt fram förslag på hur lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver förändras för att bättre passa välfärden.”

Citatet ovan – som Arbetarpartiet hänvisar till – är inte förbundsstyrelsens kommentar till beslutet, vilket Arbetarpartiet felaktigt påstår. Citatet kommer från förbundsstyrelsens utlåtande över motion K:202 (Avskaffa lagen om valfrihet), som yrkade att ”Kommunal arbetar aktivt för att avskaffa lagen om valfrihet, och att man arbetar för att införa trygga anställningar i dessa branscher” (se kongressprotokollet s. 316).  Ett motionsutlåtande är förbundsstyrelsens yttrande över vad den anser om förslaget (inte en kommentar till beslutet). Läser man yttrandet, som återfinns i sin helhet på s. 316-317 i protokollet, framgår att citatet illustrerar hur förbundsstyrelsen då (innan beslutet togs) redan jobbade för att avskaffa LOV.

Vad förbundsstyrelsen anför i sitt yttrande är att de föreslagit regeringen ändringar i LOU för att kunna få gehör för sitt krav att avskaffa LOV. Men detta var inte fallet i Umeå. Här behövde inte Kommunal Umeå ngn ny juridisk lösning för att få gehör hos Socialdemokraterna för att avskaffa LOV i Umeå.

Självklart finns det också nackdelar med LOU. Men det som Arbetarpartiet inte vill kännas vid är att – till skillnad från riksdagen – så kan inte kommunfullmäktige ändra lagstiftningen. De beslut som fattas av Kommunals kongress, följs inte bara av dess förbundsstyrelse, utan även av dess regionala avdelningar och dess lokala sektioner. Alla delar av Kommunal ska alltså jobba i samma riktning, men utifrån sina egna förutsättningar. Den centrala nivån riktar sig på att försöka förändra lagstiftningen (som gäller hela Sverige), medan de lokala nivåerna riktar sig på att förändra de lokala besluten. Och helt i enlighet med kongressbeslutet att ”Kommunal arbetar aktivt för att avskaffa lagen om valfrihet, och att man arbetar för att införa trygga anställningar i dessa branscher”, stödde Kommunal Umeå socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag att avskaffa LOV. I dagsläget är LOU bättre än LOV då den dels ger kontroll över antalet utförare men dels också ger möjlighet att ställa krav på personalövertagande vid upphandlingar (vilket Kommunal också ska verka för enligt egna kongressbeslut), och den möjligheten finns inte med LOV. Arbetarpartiet hade sin chans att stödja Kommunals linje, men valde istället att stödja arbetsgivarsidan.

Jag har full respekt för att Miljöpartiet och de borgerliga röstade för att behålla LOV, även om jag inte delar deras analys. Ett parti kan inte basera sina ställningstaganden enbart på vad en fackförening vill. Men skillnaden gentemot Arbetarpartiet, är att de inte gör anspråk på att värna om Kommunals medlemmars intressen. Och de tar sig inte heller rätten att tolka Kommunals egna beslut åt kommunalarna. Det är faktiskt Kommunals förtroendevalda, och inte Arbetarpartiets förtroendevalda, som har fått mandat från Kommunals medlemmar att företräda dem.

Sen kan jag känna mig hedrad när Arbetarpartiets gruppledare tillskriver mig så mkt inflytande, när han påstår att det skulle varit jag ensam som skulle legat bakom att Socialdemokraterna i Umeå drev denna linje. Men sanningen är att det finns en stark konsensus inom Umeå socialdemokratiska arbetarekommun kring att driva linjen att ”prioritera drift i offentlig regi” och ”inte tillämpa fri etablering”. Det var en enad styrelse som la förslaget till repskapet där det antogs enhälligt. Att jag då skulle vara någon slags vänsterpartistisk infiltratör, som Arbetarpartiet tycks mena, tänker jag inte ens kommentera.

Ett svek mot Kommunals medlemmar

av

cykelSom regionpolitiker är jag inte involverad i kommunpolitiken. Men som kommunanställd och fd ordf i Kommunal Umeå är jag väldigt intresserad av vilka beslut kommunen tar och hur dessa påverkar dem som jobbar i berörda verksamheter (inklusive inom privat sektor).. inte minst på hemtjänsten där jag själv är anställd som vårdbiträde. Dessa frågor ligger mig varmt om hjärtat, och jag blir därför oerhört besviken på gårdagens beslut i Umeå kommunfullmäktige att låta hemtjänsten förbli en avreglerad marknad, med de effekter det innebär såväl för personalens arbetsvillkor och löneutveckling som för kommunens förutsättningar att planera långsiktigt utifrån befolkningsprognoser och människors behov.

Jag blir inte bara besviken, utan även provocerad, då detta förslag fick majoritet i fullmäktige genom att Arbetarpartiet – som alltid marknadsfört sig som ett parti som står för Kommunals medlemmar -valde att hellre lyssna på hemtjänstföretagen än på de anställdas fackliga representanter. Att de borgerliga partierna röstar på att behålla LOV, blir jag inte förvånad över. De gör ingen hemlighet av att de har täta band med det privata näringslivet. Flera av dem driver förslag om sänkta löner och försämrad anställningstrygghet. Arbetarpartiet däremot har marknadsfört sig som ett parti för arbetarna. Det minsta som kan krävas av ett sådant parti – kan jag tycka – är att åtminstone föra en dialog med de representanter arbetarna själva har utsedd att företräda dem, innan partiet i fråga bestämmer sig för vilken linje det ska driva. Sen behöver de inte alltid hålla med. Men man går banne mig inte ut i fullmäktiges talarstol och hänvisar till Kommunal för att stödja ett förslag Kommunal själv är motståndare till.

I den lokala debatten så har borgerligheten jämställt LOV med ”valfrihet”. Det är en så vulgär förenkling att det närmast är att betraktas som en förfalskning. Såväl med LOV som med LOU, kan den äldre välja utförare. Skillnaden är att med LOU kan kommunen genom upphandlingsavtal ha kontroll över antalet utförare. LOV däremot innebär att alla som vill starta ett hemtjänstföretag, kan göra det. Och alla som vill sluta att bedriva hemtjänstföretag, kan också dra sig ur utan vidare. Det är en avreglerad marknad som saknar stabilitet. Kommunal Umeås ordförande har redan beskrivit vilka effekter det har på arbetsvillkoren. Kortfattat kan man säga att andelen otrygga visstidsanställda ökar på bekostnad av trygga tillsvidareanställningar. Skälet är att företagen har svårt att förutse sitt personalbehov, då antalet utförare varierar över tid. Arbetsgivare anställer folk på korta visstidsanställningar som förlängs gång efter gång, med följden att arbetstagaren lever i ovisshet kring hur det kommer att se ut i framtiden. En ständig oro över att inte veta om man kommer få förlängd eller ej. Vad detta gör för löneutvecklingen säger sig själv. Visstidsanställda har generellt en lägre löneutvecklingen. När man sedan jobbat tillräckligt länge för att ”lasa in sig”, då ligger man redan efter alla andra. Inget bra utgångsläge. Medan alla talar om vikten av att höja välfärdsyrkenas status, så ser vi hur en avreglerad marknad växer fram som håller löneutvecklingen tillbaka. Hur kommer man kunna säkra kompetensförsörjningen i framtiden på detta vis?

Förutom personalpolitiken, finns det andra aspekter som talar för att man ska avskaffa LOV. Jag har i det här inlägget dock valt att fokusera på just hur LOV påverkar personalens villkor och löneutveckling, eftersom det är av relevans om man då – liksom Arbetarpartiet – gör anspråk på att värna om Kommunals medlemmar. Kommunal har nämligen beslutat på sin kongress 2016 att arbeta för avskaffandet av LOV. Arbetarpartiet är ett litet parti som i vanliga fall saknar inflytande i fullmäktige. Men när de för en gångs skull får en vågmästarroll, hade de kunnat göra skillnad för Kommunals medlemmar. Vad gör Arbetarpartiet i ett sådant läge: ja, då väljer de hellre att stå upp för Svenskt Näringsliv. Det här är Arbetarpartiet i ett nötskal.

Valfrihet på företagens eller på den enskildes villkor

av

pastorDen senaste tiden har det skrivits en hel del i tidningarna kring förslaget att avskaffa företagens fria etableringsrätt i hemtjänsten i Umeå. Läser man vad som skrivs, hittar man helt klart stora likheter mellan den unge fåraherden i fabeln om Pojken och vargen å ena sidan och Svenskt Näringsliv å den andra.

Man ser väldigt tydligt hur Svenskt Näringsliv pumpar ut bilden i media om att socialdemokraterna och vänsterpartiet i Umeå vill avskaffa valfriheten i hemtjänsten. Man går ut med budskapet att äldre som valt en privat utförare kommer bli av med sitt val och tvingas anlita kommunen, samt att privata utförare inte kommer kunna finnas kvar. Känns det igen?

För ett par år sen när socialdemokraterna och vänsterpartiet i Umeå fick igenom att kommunen skulle höja kravet på andel utbildad personal som villkor för att kunna bedriva hemtjänst, lät det precis likadant. Man känner igen dramaturgin. Olika företag gick ut och kritiserade förslaget med argumentet att de nu skulle tvingas till massuppsägningar och att de skulle försvinna från marknaden. Då som nu, försökte man spela på människors rädsla och behov av trygghet, genom att försöka pränta bilden att valfriheten var hotad och att de som valt en privat utförare skulle bli av med den.

Hur blev det med det då? Fick vi mindre valfrihet i hemtjänsten? Var det några massuppsägningar? Liksom fåraherden i fabeln om pojken och vargen, skrämde man folk i onödan för att man helt enkelt var för snål för att vilja stå för de ökade kostnader det innebär att ha en högre andel utbildad personal. Vinsterna blir ju mindre.

Och hur var det när socialdemokraterna och vänsterpartiet drev igenom att kollektivavtal skulle ställas som villkor för att bedriva hemtjänst? Var fanns DET företag som gick ut och sa ”Fy fan vad bra! Nu äntligen så ska alla företag vara med och konkurrera på schyssta villkor”? Ingenstans! Istället gick intresseorganisationen Företagarna och kritiserade att företag nu kommer måsta teckna kollektivavtal om schyssta arbetsvillkor med fackliga organisationer. Återigen med exakt samma argument: valfriheten är hotad!

privataDet som vi ser idag är precis detsamma. Med den etableringsfrihet vi har idag via LOV:en, har vi en situation där privata företag plockar russinen ur kakan och låter kommunen då ta ansvar för de äldre som dessa företag ur lönsamhets synpunkt inte anser vara önskvärda. Varför är det i stort sett bara i centrala stan, Holmsund/Obbola och Hörnefors som hemtjänstföretagen etablerar sig i? Innebär inte valfrihet att alla ska kunna välja? Ska man inte ha samma rättigheter oavsett om man bor i centrala Umeå eller Sävar, Tavelsjö, eller Holmön? Eller är det valfrihet bara när företagen får välja?

När Svenskt Näringsliv går ut och slåss för ”valfriheten”, så är det inte den enskildes frihet att välja de värnar om. De slåss för företagens frihet att välja, inklusive att välja bort. Det är inte DEN sortens valfrihet socialdemokraterna vill ha i den här kommunen. Till skillnad från den bild som Svenskt Näringsliv och borgerligheten vill ge, så värnar socialdemokratin om valfrihet. Men den valfrihet socialdemokraterna vill se är främst en valfrihet på den enskildes och inte bara på företagens villkor. Det kräver ett reglerat system via upphandlingar (LOU) istället för den närmast obegränsade rätt till etablering som företag har idag via LOV.

Och vad gäller Svenskt Näringsliv… har de inte ropat ”vargen kommer!” tillräckligt ofta för att ngn ska kunna ta dem på allvar? För min del är det helt OK om Svenskt Näringsliv vill skada sin egen trovärdighet på det sättet, men när de spelar på människors rädsla och behov av trygghet, då har man gått över en etisk gräns. Ngn jävla ordning får det vara!