Much ado about nothing, som man säger.
Matt Duchene har gjort 150 NHL-poäng och dundrat in i elitserien – kanske mer på grund av att han bröt igenom värvningsbarriären som resten av klubbarna satt upp än att han har varit särskilt bra inledningsvis – men NHL-poäng är ingen godtagbar valuta i Skellefteå. Här behöver man andra egenskaper om man ska ta med sig något hem: en hårdare vilja, ett tätare försvarsspel, en rappare offensiv.
Eller så behöver man bara vara Bud Holloway. Himmeljösses, så bra han är ibland.
ooo
Joakim Lindström är ju den klubbskickligaste spelaren i alla matcher alltid om inte Alexei Kovalev är med, och även om det blir lite väl svårt emellanåt så är det såna spelare som Skellefteå lever på. Kolla Holloways prestation till 2-2, kolla Jimmie Ericssons kroppsfint som fick ut Viktor Stålberg i två minuter, kolla samme Ericssons kyliga 4-2.
Man kommer långt på energi (Viktor Arvidsson gjorde en av sina bättre matcher), men när poängen ska delas ut är det de där individuella prestationerna som plockar hem dem.
ooo
Joacim Eriksson spelade upp sig i andra och tredje perioden, men nu måste Markus Svensson få nästa, eller hur?
ooo
Nu riktas alla ögon på lördag när Ryan Vesce och Martin Sevc ska in i laget. Finns en del att fundera på där. Mer om det senare.
ooo
Om man vill se bevis – oavsett hur godtyckligt den här parametern nu är – på att Skellefteå har gått från att vara till ett anonymt lag i norra Norrland till ett etablerat storlag kan man kolla på C More. Det här var tredje matchen i rad som de skickade upp kommentator och bisittare från Stockholm (vilket jag antar innebär någon sorts huvudmatch). Otänktbart för några år sen.
