Genom tiderna, och genom säsongerna så har otaliga superstjärnor med SHL-mått värvats till klubbar med drömmar om att de har hittat sin frälsare. Spelare som har levererat mäktiga siffror i höga serier har kommit in till klubbar och supportrarna har hamnat i sjunde himlen när deras favoritlag knytit till sig en superstjärna, en blivande poängkung, en guldmakare.
Mikko Lehtonen är en sådan spelare. När Skellefteå AIK i somras kontrakterade finländaren så var det många svartgul-hjärtade som gick in i ett lyckorus och prisade gud för att deras älskade Skellefteå AIK fått in en potentiell poängkung och publikfavorit. Och till en början så såg det även ut som att drömmarna hade stor möjlighet att besannas då Mikko under försäsongen dominerade matcherna och nästan skämde ut sina motståndare med sin teknik och bländande skridskoåkning. Sedan kom smällen som kostade Mikko månader av rehabilitetsträning och ett stort steg tillbaka i utvecklingen och träningen.
Efter att Mikko gjort comeback så har ingenting stämt för den genuint trevliga finländaren, och de svartgula supportrarna har vädrat sitt missnöje med glåpord på arenan och påhopp på sociala medier. Men den största besvikelsen mot Mikko har kommit från, Mikko själv. Tro inte att det finns någon där ute i Västerbottens skogar som varit lika besviken som han själv. Att som spelare veta om sina styrkor, vad man kan prestera, men inte få ut något av det är kanske det jobbigaste en spelare och person kan möta. För Mikko har kämpat, Mikko har slitit på träningar för att få det att lossna.
Men det har inte lossnat.
Och nu står vi här, efter att Skellefteå slagit Luleå med 4-2, och ser att en ung back vid namn Arvid Lundberg och en liten pojke vid namn Andreas Wingerli petat Mikko och konstaterar att finländarens tid i klubben är förbi. Det finns inget säkrare tecken än de tecken som ledningen ikväll skickade ut.
Mikko Lehtonen är inte längre med i Skellefteå AIKs planer.
Vad har då gått fel mer än skadan?
Den största, och kanske viktigaste delen, för en hockeyspelare i en ny klubb är starten. Får man en bra start med en stabil poängskörd så kan självförtroende-bollen börja rulla, och rulla, och rulla. Men får man den start som Mikko fick efter skadan, med utebliven närvaro i poäng-protokollet så kan en hel säsong spolieras av det. En målskytts bästa vän är självförtroendet, men det kan också vara en målskytts största nemesis.
Gränsen mellan succé och fiasko är minimal.
Något som Mikko Lehtonen tyvärr fick erfara.
Något som mycket möjligt kan göra Janne Pesonen till guldhjälte i vår.
För OJ vilken start Pesonen har fått. Oj, oj, oj.
Bilden: Tvåmålsskytten Janne Pesonen, som alla journalister ville snacka med efter matchen, pratar med Aftonbladets Nils-Petter Dufva och Expressens Emanuel Otterhall.
