Tjugofem spelare skall slåss om tjugo platser när Skellefteå snart är skadefritt.

Norran rapporterar (läs här) att Kabanov, Sörensen och Petterström snart allihop är tillbaka från skador. Addera det med att Holmström och Aho är tillbaka från sitt JVM-äventyr och summan blir en oerhörd bredd och konkurrens som kommer att medföra bänkningar av heta spelare.

Hur ska då Wallson formera sitt lag när alla är tillbaka? Här vill jag ha se hur alla ni supportrar tycker. Kommentera under blogg-inlägget här eller i kommentars fältet på Facebook.

Mina tankar:
Backsidan
Första backpar: Tim Heed, Martin Sevc
Ett av SHLs bästa backpar med en stekhet Heed som leder Skellefteås poängliga och har vuxit ut till den offensiva kraft som fick Lasse Johansson att värva honom inför förra säsongen. Sevc gör sällan en dålig match och är en drömspelare att ha i sitt lag, inte minst när slutspelet närmar sig.

Andra backpar: Fredrik Lindgren, Sebastian Aho
Har hittat varandra på ett ypperligt sätt och är ett perfekt komplement för varandra då Aho står för den offensiva kraften med Lindgren som tar ansvar för defensiven.

Tredje backpar: Niclas Burström, Erik AnderssonBurström har vuxit för varje säsong som gått och tillhör den absoluta toppen av backar i SHL. Erik Andersson står för hårt jobb och noggrant spel över hela isen.

Sjundeback: Anton Lindholm/Arvid Lundberg
Spelar egentligen ingen roll vem av dem som spelar då båda alltid kommer till jobbet och alltid bidrar med det som de är bra på. Deras spelstil skiljer sig dock lite då Lindholm är en mer fysisk spelare och Arvid en lite mer offensivt lagd.

Utanför: Marcus PetterssonÄr lagets nionde back och kommer få väldigt lite speltid om alla backar är tillgängliga.

Forwardssidan
Förstakedjan: Kirill Kabanov, Patrik Zackrisson, Janne Pesonen
”Zacke” och Pesonen har redan efter en match hittat varandra och ser ut att bli seriens giftigaste radarpar om detta fortsätter. När Kabanov är tillbaka så känns han som gjuten för den tredje platsen vid dessa två med sin härliga klubbteknik och förmåga att låsa upp motståndarförsvaret.

Andrakedjan: Oskar Sundqvist, Rob Schremp, Daniel Widing
Tufft att avgöra vem som får Centerplatsen mellan Widing och Sunken, speciellt då det fungerat bra med Forssell. Men Schremp har alla verktyg för att bli en ledande spelare och det känns som att jänkaren passar in bra mellan Widing och Sundqvist där de två får stå för skridskoåkningen och det hårda jobbet samtidigt som Schremp står för framspelningarna och finliret.

Tredjekedjan: Andrew Calof, Pär Lindholm, John Norman
Börjar bli riktigt tight om platserna, och många lär ifrågasätta varför Calof hamnar på en av de tretton forwardsplatserna. Men det var ingen slump att Andrew i början av säsongen stänkte in mål efter mål. Målsinnet finns där men har bara gått lite i baklås, får han in en kasse så kan det bli rejäl ketchupeffekt, kanadensaren har en oerhörd förmåga att skapa lägen från något som till en början ser helt ofarligt ut. Tillsammans med Lindholm och Norman så har Skellefteå en tredjekedja som kan både göra mål framåt och täppa till bakåt.

Fjärdekedjan: Pontus Petterström, Erik Forssell, Martin Lundberg
En fjärdekedja som är en mardröm för varje motståndarlag att möta. Forssell förtjänar en högre roll men jag kan inte se någon annan center placeras i denna kedja och göra ett lika bra jobb som Erik gör.

Extraforward: Adam Pettersson/Nick Sörensen
Känns märkligt att placera Adam P utanför laget men hur man än vrider och vänder så kommer Wallson att behöva placera en riktigt bra spelare utanför laget och känslan är att Adam kan bli den som får ta trettonde forwards-rollen. Och kommer nu Nick in och visar framfötterna (som jag har på känn att han kan göra) så är helt plötsligt forwards-konkurrensen mördande.

Utanför laget: Mikko Lehtonen, Axel Holmström
Mikko har en rejäl uppförsbacke, om han nu blir kvar i laget, och framtiden ser väldigt mörk ut för Finländaren. Axel är ung och gör sin första säsong som senior, vilket gör det lätt för tränarna att läkta honom.