En Måndag utan någon match i varken SHL eller Hockeyallsvenskan. Trots det så bjuder dagen på två ”bomber”.
Den första bomben briserade i Örnsköldsvik vid lunchtid. Toronto Maple Leafs, den anrika NHL-klubben och en av de sex lagen som tillhör ”original six”, väljer att avbryta Modos lån av William Nylander och plockar tillbaka honom till Toronto.
I ett krisande Modo så var detta kanske det sista som behövdes. Nylander är trots sin unga ålder lagets bästa och bärande spelare, en spelartyp som hade kunnat bli frälsare i ett kommande negativt kval, och en av få som ensam kan avgöra matcher. Sådana spelare växer inte på träd och trots att Svartvadet säger att de kommer att söka nyförvärv, så kommer de inte att hitta en spelare av samma klass som Nylander.
Nej det ser mörkt ut i Örnsköldsvik och jag ser inte vad som ska rädda laget nu. Stackars, stackars Modo.
Den andra bomben briserade vid middagstid i Stockholm, vår hufvudstad, då Djurgården meddelade att man kontrakterat Marcus Nilsson för resten av säsongen. Ett nyförvärv som verkligen skickar ut fel signaler till deras egna och trogna supportrar. ”Mackan” vart rejält hatad av sina egna supportrar då han säsongen 11/12 lämnade Djurgården när de åkte ur SHL och sedan stämde mesta mästarna på en halv miljon kronor för kontraktsbrott.
Supportrarna är det viktigaste ett lag har, och att då värva tillbaka en spelare som är så avskydd. Nä här gör Djurgården fel, och det lär uppmärksammas av fansen.
Frågan är om man inte ska skilja på den troligtvis ganska fåtaliga och lättkränkta men samtidigt väldigt högljudda och pubertala supporterskara hos Djurgården och den stora men tysta massa av supportrar som klubben har. Alla som stannar upp ett tag och tar reda på fakta vet att Marcus Nilsson inte var drivande i den konflikt som uppstod utan att det var spelarfacket. Vidare så har Marcus och DIF gjort upp bakom kulisserna där Marcus enligt DIF visade mkt god vilja. Så vad är egentligen problemet? Ska klubben falla till föga för några korkskallar som älskar att leka warriors eller ska man arbeta utirån fakta?