Wallson, en man som hyllas bör.

Att Skellefteå AIK igår säkrade avancemanget till klubbens femte raka SM-final har nog ingen undgått att uppmärksamma.Ett fantastiskt facit för en fantastisk förening som är ledande i svensk ishockey med sin metodiska träning från skivstång till löparskor till skridskor och puck. En förening som förvaltar talanger och förvandlar dem till färdiga ishockeyspelare. En ”fabrik” som Wikegård sade i C-More för någon match sen.
Fabriken som de senaste åren levererat NHL-spelare på löpande band och förra året levererade Tre Kronors tre kanske bästa spelare till VM då Lindström, Möller och Ericsson var oerhört framträdande i den turneringen.

”NHL-KLASS”

Vad är det då som gör att Skellefteå AIK är där dom är idag? För det har inte kommit gratis, det ska ni ha klart för er. Till att börja med så är kravbilden för varje person i föreningen oerhört hög. Man tillåts göra misstag och lösa situationer på isen, vilket kanske säger emot att jag nämnde hög kravbild. Men med det menar jag att ingen spelare tillåts att gå på halvfart, ingen tillåts att fuska med träningen eller med kosten. Man har en fystränare som bryr sig om varje individ och lämpar dess träningsschema efter den personen. Sen så har man en tränartrio som tillhör Sveriges absolut bästa och mest kunniga. Hans Wallson lever för ishockeyn, andas för ishockeyn och blöder för ishockeyn. Och att ha en tränare som älskar sin sport och sitt lag så mycket, ja det är en fantastisk sak att ha för vilken förening som helst.
När Hans efter matchen, med ett stort leende på läpparna, står och talar om matchen så återkommer han gång på gång till lagets bredd, och hur samtliga tjugofem spelare kan avgöra matcher.
– Martins mål är ju NHL-klass måste jag säga. Det är ett brutalt mål där han bara kastar bort sin back och bryter in. Men det är litegrann måttet på laget också, är det en formation som kanske inte riktigt får till det så är det någon annan som kliver fram.
Anton Lindholm jämförde Martin med en traktor som inte ens Anton själv hade kunnat stoppa?
– Haha det var nog mera ett godståg där måste jag säga. Men som jag säger, det är måttet på laget vi har. Alla vill bidra.

Det borde inte vara möjligt.

Klubbens femte raka SM-final blev igår ett faktum, ja det börjar bli uttjatat nu men ett fantastiskt resultat som tål att upprepas. På Söndag, klockan 18.30, så släpps pucken i en garanterat utsåld Skellefteå Kraft Arena.
Men vad är det då som gör att man är där man är? Hur är det möjligt att ett lag som förlorar över 400 poäng, eller åtta av sina nio främsta forwards, kan vinna grundserien så överlägset och sedan avancera till final med bara en enda förlust i kvart- och semifinalen? När Hans Wallson får den frågan så förvandlas leendet till en betydligt allvarligare min, inte för att han på något sätt blir irriterad på frågan. Nej, det ser nästan ut som att han är nära att fälla en tår när han i dryga minuten vill hylla en viss skara spelare, en oerhört känslosam och djup hyllning från en tränare som själv hyllas bör.
– Vi hade ett jättetufft ingångsvärde i somras. Vi hade ju koll på att vissa spelare skulle sticka, men det blir tufft på slutet när Melker sticker och sen knackar det på dörren så står även Viktor Arvidsson vid dörren med ryggsäcken redo att åka. Det blir ett skarpt läge såklart. Men i det någonstans så bestämde vi oss för att visa upp våran verksamhet, vårat sätt att spela, våran strategi och våra mönster. Med hjälp av en stomme som vi hade kvar men som ingen i media vill nämna. Martin Lundberg, Pontus, Forssell, Adam Pettersson, Nisse Burström, Linkan. Vi hade kvar Mackan Svensson. Och runt det så har vi byggt, och sedan fyllt på med spelare. Vi fick in Calof som har behövt tid för att jobba med dom fysiska delarna men har en grundspets. Vi fick Kabanov som var klassad som ett vilddjur men som är en fantastisk människa som är beredd att göra vad som helst och jobbar stenhårt. Även Widing som kommer in lite skadeskjuten och jag tycker han har vuxit.
När hyllningen kändes slut, när det kändes som att orden var slut så bara fortsatte Wallson att ösa beröm över sitt lag och desto längre han höll på desto mer känslosam blev stämningen i katakomberna:
– Vi har inte samma spets som ifjol av naturliga skäl men vi har en tillräckligt hög spets för att kunna hota vilket lag som helst. Vi har fått en spridning på produktionen över alla spelare och det är en nyckel för att t.ex Martin kunde göra det han gjorde ikväll. Tim Heed har haft en grym säsong och tittar man på spelare för spelare så har vi poäng på alla spelare vilket vi inte alls hade förra säsongen av naturliga skäl. Vi tappade över 400 poäng men vi har ju producerat lika mycket den här säsongen som ifjol och det är någonstans måttet på vår organisation. Dom här stomme-spelarna som har varit i bakgrunden har tagit chansen och jag kan säga såhär att Jocke, Jimmie, Möller, Bellemare, Melker, Viktor och Bud hade inte kunnat lämna om det inte hade varit för Forssell, Pontus, Martin osv. Dom har gjort ett brutalt jobb i bakgrunden och är spelare som förtjänar att hyllas. De är vårat hjärta och våran själ.

Vinst eller förlust.

Nu återstår det sex dagar tills det att pucken som sagt släpps i Skellefteå Kraft Arena. Och vilket motstånd det blir, vilket lag det än är, så väntar en oviss final. Det är på långa vägar inte lika givet att Skellefteå ska vinna i år som de två föregående åren. Något som alla bör ta till åtanke. Förvänta er inte en seger, sitt inte i soffan och vänta på avgörandet. TA er till arenan och bidra till avgörandet, varje liten svartgul dj*vul behövs i ”Templet”. För att som motståndarlag se en hel arena skrika, hoppa och blöda för Skellefteå, det är tungt.
Dont wait for the world to change, change it yourself!
Jag förväntar mig slutsålt i varje match. Jag förväntar mig att biljettförsäljarna ska meddela att man hade kunnat sälja ut två arenor om det hade gått, tomma stolar är en tråkig syn. En syn som inte är värdig det fantastiska lag som staden har. För det här laget, den här organisationen är förtjänta av slutsålda arenor varje match.
Och oavsett om det blir vinst eller förlust, så ska Skellefteå AIK efter säsongen hyllas för sin insats. Man har skrattat alla tvivlare i ansiktet och stått för en fantastisk säsong.
En säsong som inte hade varit möjlig om det inte hade varit för Forsell, Petterström, Martin, Burström…. En säsong som inte hade varit möjlig utan Hans Wallson som vigt sitt liv åt den här sporten i allmännhet och Skellefteå AIK i synnerhet. En man som vill hylla sina spelare, men en man som själv hyllas bör.