Match ett och Växjö segrade rättvist. Sett över hela isen så var smålänningarna det starkare laget, och avgörandet tycker jag fälldes i det dödliga området runt och framför båda målen. Bägge målen som Växjö gör är frukten av vunna kamper framför ”Mackan” Svensson, och om vi säger såhär.
* Hade Heed, Burström, Sevc och Lindgren (som var de fyra backar som var inne på de två baklängesmålen) offrat sig lika hänsynslöst framför egna målet och spelat lika stort som Växjös ditos (Lundgren, Varakas, Laakso, Welch) så hade inget av gästernas mål kommit till.
* Hade Skellefteås forwards varit lika desperata, starka och fokuserade framför Växjös mål som Rhakshani var dubbla gånger så hade de regerande mästarna summerat den här kvällen som nöjda segrare av den första finalmatchen.
Och där har Skellefteå exakt vad man måste lyfta nu på de två träningarna man har fram till Tisdag, fortsätter man att förlora dessa kamper så kommer Växjö att få fira ett historiskt guld nästa vecka. Men finns det något lag i Sverige som klarar detta, så är det Skellefteå. Man har förberett sig på en lång finalserie och att man förlorar en match betyder egentligen ingenting. Wallson, Klockare och Robertsson kommer inte att stressa upp sig för detta, utan ser Tisdag som en perfekt start på ”vändningen”.
Men i och med dagens förlust så betyder inte seriesegern mycket längre, hemmaplansfördelen har nu vägt över till Växjö.
Avslutningsvis så vill jag bara lägga in en rolig sak, efter en tråkig dag där Skellefteå förlorat.
Inför dagens match så kom Niklas Wikegård fram till mig, visade intresse för vad jag höll på med. Ställde följdfrågor och ja, visade ett genuint intresse. En oerhört sympatisk och trevlig man som av många kanske är missförstådd med hans oblyga sätt i media.
