Bloggkrönika: Skillnaden i fokus

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Två lag med drömmar om en gyllene vår – skillnaden mellan lagen är dock lika tydlig i år.
Skellefteå har det mesta som Luleå saknar.
Luleå har några få delar som Skellefteå saknar.

Det har sällan varit mer tydligt än under gårdagskvällen i Coop Arena.
Lars ”Osten” Bergström är fortfarande totalt okunnig i ämnet ”hur man bygger ett lag”.
För att göra en perfekt kaka krävs det ingredienser som tillsammans lyfter och bildar en komplett slutprodukt, det går inte att slänga in de saker du kanske tycker är godast och hoppas på att kakan blir succé. Ibland behövs bakpulvret, saltet och jästen. Saker som i sig inte får någon smaklök att jubla, men ändock så väldigt viktiga.

Luleås lagbygge kändes dåligt komponerat inför säsongen, efter att ha sett dem kan jag bara konstatera att de förnimmelserna var riktiga. Längst bak ett par backar med ytterst begränsade hockeykunskaper. Stora och tunga, det gör ont att möta dem i sarghörnet. Sätter någon upp farten under rören så är de dock passerade utan problem.
Man kan kalla dem för godståg, för det tar verkligen stopp när de möter upp med sina tresiffriga kilon – man kan även kalla dem för godståg för deras rörlighet, obefintlig och går inte i sidled.
Framåt har Luleå fyllt på med ett dussin stjärnspelare som är ett steg mot den rätta vägen, de där banbrytande matchvinnarna som laget saknat de senaste åren förfogar man nu över i sin laguppställning. Men även i de främre leden saknar man den där bredden på spelarna, och framförallt bredden i spelarna.
Kedjan med Hedman-Granström-Petrell är ett praktexempel på en omodern och begränsad kedja. En stor anledning till varför man har fler tacklingar än skott på mål, och då vinner man inga matcher oavsett hur mycket publiken går igång på en hård tackling.

Skellefteå imponerar däremot med sin moderna ishockey, ingen av Skellefteås backar får vågen att stegra likt hästen på en Ferarri, men samtliga kan hantera spelets alla former. Har ni tid kan ni kolla igenom gårdagens derby och jämföra hur Skellefteås backar löser situationer i egen zon – kontra hur Luleås ditos försöker. Tillsammans med en fantastisk Markus Svensson och en trio forwards, där det inte spelar roll vilka tre som är ute på isen, kan Skellefteå ständigt ha ute sex spelare på isen där samtliga jobbar under samma mönster och idé.
Där skiljer det ännu ljusår mellan lagen, en skillnad som inte ens ”Ostens” miljoner kan råda bot på.

Robin Lindgren

1 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *