Övriga topplag rustar för slutspel

Med två veckor på sig att värva nytt och förstärka inför säsongens viktigaste månader håller de flesta lag i SHL på att se över sina lagbyggen:

December
Färjestad plockade in Travis Turnbull och Antti Tyrväinen.
Januari
Örebro värvade Justin Hodgman.
Modo plockade in Otso Rantakari.
Växjö förstärkte med namnkunnige Ville Leino.
Färjestad var in nöjda där utan fick till slut lägga till Mikael Wikstrand i sin lineup.
Modo fortsatte att hitta finskt, Ilari Filppula anslöt.
HV71 plockade hem poängkungen Pär Arlbrandt.
Och så idag
Regerande mästarna värvar den otroligt skickliga Sakari Salminen och kan nu ställa upp med två kedjor av yttersta klass.
Serieledande Frölunda fixade lite av den tuffhet i offensivt led som de tidigare saknat och tog över Joey Crabbs kontrakt av Växjö.

∞ Vissa väljer att kalla Växjös agerande på transfermarknaden för Cirkus Växjö men kom då ihåg att det var exakt denna typen av agerande ifjol som gjorde att smålänningarna bärgade sitt första SM-guld i historien. För vissa kan det sticka i ögonen när ett lag köper sig till framgångar, men ishockeyn som den är idag fungerar så och där gör Växjös sportchef ett jobb som förtjänar att lyftas. Där nöjer sig ingen med att passivt kolla på när det faktiskt finns läge att förstärka truppen inför slutspelet. I och med dagens nyförvärv går Växjö från att vara lite utanför guldsnacket till att bli en av huvudutmanarna till den ädlaste valören.
∞ Frölunda rusar igenom SHL på ett imponerande sätt, ja förutom de senaste veckorna då när laget hamnat i den svacka många lag ofta gör, men är det något som Rönnberg saknat i sin trupp är det en forward av riktig slutspelskaraktär som tar på sig rollen som den där jobbiga jäveln motståndarlaget hatar. Idag plockade de in Joey Crabb och vips var det problemet glömt.
∞ Nu funderar många om Skellefteå kommer att se över sitt hus och om Lasse Johansson tänker göra som hans kollegor i Göteborg och Småland just gjort – värva.
Jag är inte säker på det. Känslan är att Skellefteå känner att de har en trupp nog bra för att ta tillbaka guldet och att de inte vill störa den harmonin som laget byggt upp fram till nu.
I mina ögon är det fel väg att gå, finns pengarna att plocka in extra spets inför avslutningen så borde all fokus och all kraft läggas där. Och om något på moder jord är säkert, är det att pengarna finns hos Skellefteå AIK. Kommer ingen värvning är det inte där skon klämmer.
Laget är ruskigt starkt och är, med eller utan förstärkning, en av de stora favoriterna i kommande slutspel. Men varför chansa?
På senaste tid har faktiskt vissa fläckar skönjats på Skellefteås sol och då tänker jag framförallt på den offensiva spetsen. John Norman i all ära, men han är inte en spelare som sprutar in mål i ett slutspel, och med senaste uppgifterna om att han är i långt gångna förhandlingar med Djurgården ställer en sig frågande hur det eventuellt kan påverka slutspelets fokus.
Sen har Skellefteå en drös av offensiv kraft även bakom Norman.
Zackrisson, Ritola, Pesonen, Holmström, Ericsson, Heed.
Men ingen av dessa spelare är av den klassiska snipertypen som gör mål på 70 procent av sina lägen. Där har flera andra lag bättre ställt på just den fronten.
Det går att ha kul även utan alkohol, men varför chansa?

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren