Efter en tråkig start i Skellefteå med skada på skada har trollkarlen från Borlänge kommit igång på allvar. Nu är han lagets främst spelare sett till poäng per match och formkurvan bara fortsätter att stiga – hur bra är egentligen Mattias Ritola?
Frågar du Hans Wallson har han svårt att hitta någon i ligan som besitter samma skills som Mattias Ritola och bland annat säger han i denna artikel att ”han gör saker som inte många andra klarar av”.
Ett bra exempel på det Wallson där säger är Mattias första mål av två senast i Karlskrona HK, som betydde 2-2, då han får en passning där pucken går en decimeter över isen och i samma sekvens som han plockar ned den uppfattar luckan på bortre stolpen och smäller dit den.
Ett högklassigt mål som kanske inte fick den uppmärksamhet det egentligen förtjänade men tro mig – den sekvensen och den puckmottagningen -> quick-releasen är det få som klarar av. Bara att koordinera hjärna och handleder i den hastigheten och se luckan osar kvalitet. Målet kan ni se här.
Mattias är också den i Skellefteå AIK med högst poängsnitt den här säsongen – till och med super-Janne får kliva åt sidan där. Just nu ligger Borlänges eskamotör på 1,06 poäng i snitt per match och den senaste tiden har han varit tungan på vågen i de flesta matcher där vågskålen tippat fram och tillbaka.
Hur står han sig då mot tidigare års stjärnor?
Inte riktigt lika bra och de senaste tre åren ser vi att han har överglänsts då i tur och ordning Janne Pesonen snittade 1,3 poäng per match förra säsongen, Joakim Lindström 1,14 året före och Bud Holloway 1,29 säsongen 2012/2013.
Men att jämföra Ritolas statistik i år med de tre superstjärnornas fina säsonger är inte helt rättvist. Framförallt för att årets upplaga av SHL är den klart bästa på många år.
Till exempel tror jag inte att Bud Holloway hade gjort 71 poäng om han huserat på blå i år.
I slutspelet kommer Mattias Ritola vara essentiell för att Möjligheternas Torg ska bli mer folktätt än när Magnus Uggla eller Tomas Ledin ett par somrar gästat den sista helgen i juni. I Mattias slutspelsstatistik finner vi, för den pessimistiska, oroande läsning då han på 27 slutspelsmatcher i AHL och SHL endast mäktat med 13 poäng – ett mindre smickrande snitt på 0,48 poäng per match .
Ett snitt som i mina ögon knappt betyder något då flera faktorer vägs in. Dels att jag aldrig tar statistik i AHL speciellt allvarligt, en serie där flera spelare producerat sjuka siffror för att sedan visa total avsaknad av hockeykunskap i svensk ishockey.
Och tvärtom – spelare som inte alls visat upp bra poängsnitt men visat sig vara riktigt bra ishockeyspelare.
Siffrorna från slutspelet i SHL (6 poäng på 13 matcher) väger inte heller speciellt tungt då de kommer från tiden i Modo. Kedjekamraterna och laget då är inte i närheten av Skellefteås klass. Omgivningen går inte ens att jämföra.
Sen är Mattias Ritola en bättre ishockeyspelare nu än då.
Hur det än blir ingår Mattias även i nästa års trupp och blotta tanken av att se de handlederna och det spelsinnet bilda duo med allt som Joakim Lindström står för – ja det bör få hockeyälskare att dregla.
Om mungiporna ännu är torra efter den teasern – kolla igen på 2-2 målet från Karlskrona i tisdags och lägg märke till vad jag redan beskrivit.
