När flera nyckelspelare stannade hemma för att maximera sina kroppar inför slutspelet ställde Skellefteå AIK upp med tio juniorer borta mot ett desperat Örebro.
Och spelmässigt sett var det seriesegrande Skellefteå som var bäst men Örebros och Mustonens desperation till slut avgörande.
Finns egentligen inte speciellt mycket att säga om dagens match. Skellefteå ville inte, av förklarliga skäl, anstränga sig allt för mycket för att plocka poäng men gjorde ändå en helt okej insats. Många individuella misstag och nonchalanta aktioner som sista manmen i en viktigare match skulle vi garanterat inte se något sådant.
Det roligaste från dagens sextio är att klubbens juniorer gång på gång visar att de håller på SHL-nivå. I kväll var Filip Berglund den främsta junioren i mitt tycke – en back med ett moget spel som är lika kvick med händerna som i tanken.
I kväll var kedjorna och backparen något stökiga då flera spelare saknades men med en omgång kvar tänkte jag skriva hur Skellefteå AIK bör ställa upp i slutspelet, om jag fick bestämma.
Målvaktsfrågan: Markus Svensson given etta och kampen om andraspaden har bara på ett par dagar blivit helt öppen. Det är nästan att jag håller Backlund högre med tanke på den rutin och det lugn han har och Hanses saknar.
Backparen: Rätt tufft att sätta ihop dessa då samtliga åtta backar under säsongen visat att de förtjänar en plats. Men då tänker jag på att det nu är slutspel och där väger vissa egenskaper tyngre än andra och det blir så här efter jag vänt på stenarna.
Niclas Burström – Tim Heed
Anton Lindholm – Sebastian Aho
Alexander Urbom – Fredrik Lindgren
Arvid Lundberg
Kedjorna: Alltså. När du börjar meka med Skellefteås forwardsuppsättning dröjer det inte länge innan du på allvar greppar exakt hur gott ställt laget har det. Kedja tre kan lika gärna vara kedja ett och kedja två en förstakedja i vilket annat lag som helst, typ.
Skellefteå kommer inte bli roliga att möta när de för första gången under säsongen får gå på fullt manskap. Bredden lika imponerande som spetsen.
Janne Pesonen – Patrik Zackrisson – Martin Lundberg
Mattias Ritola – Axel Holmström – John Norman
Andrew Calof – Pär Lindholm – Jimmie Ericsson
Adam Pettersson – Erik Forssell – Pontus Petterström
Sebastian Ohlsson
Powerplay ett
Tim Heed – Mattias Ritola
Janne Pesonen – Patrik Zackrisson – Jimmie Ericsson
Powerplay två
Niclas Burström – Andrew Calof
John Norman – Martin Lundberg – Axel Holmström
Du kan ju inte påstå att Urbom går före Arvid Lundberg,sen Holmström,han är vår sämste forward,tillhör inte något PP,han vägrar att inse att han måste spela enkelt och släppa puck fort,det går inte i dag att stå still och tro att man kan briljera,det slutar alltsom oftast med ett pladask raklång på isen.
Backuppsättningen ser bra ut.Alla behövs,i olika positioner.Urbom täcker skott mer än andra backar, bl.a genom sin storlek (också viktig i BP tillsammans med Pontus P.)Men han bör vara mer aktsam kring det egna målet..genom sin längd hamnar ofta klubban högt.