Från Hotell Metropol till Frälsis

Efter många års resor, hundratals timmar på flyg till olika länder, in-ut checkningar på fina hotell, åratal på uppdrag i Stockholm, storkund på flyg, taxi och hotell, sitter jag på Frälsis i Umeå. Jag intar en spenatsoppa med tillbehör till ett skamligt lågt pris av sextio kronor. I skilda miljöer skapas andra tankar och man får ett annat perspektiv. Å andra sidan är perspektivet Snövitsvägen i Vindeln där vid skogsbrynet helt fantastiskt. Jag är inte fattig på pengar för att jag ibland äter lunch på Frälsis men ibland har jag känt mig fattig på tystnad på besök här i Umeå. Tidigare innan vi emigrerade till Vindeln bodde vi på Länsmansvägen mitt emellan Scandic, E4-an, Tegs kyrka och OKQ8. Det sög. Men var sak har sin tid i livet.

Det sitter fem personer i lokalen. Fyra pratar med varandra, en lyssnar, det är jag. En annan ung man sitter tyst och ser nöjd ut med soppan han särskilt fått tillagad och serverad för att han var laktoskänslig. En dam, i röd kofta, är pratsam med de två i personalen. Nu säger hon till den tyste unge mannen, -Du måste även ta av kakan med det ljusa på. Det är verkligen inte många gäster här. Synd. Men å andra sidan är det tystare då. Oj. Nu dräller det in minst sju något påbyltade äldre människor. De sju pensionärerna uppträder typiskt glada. Korta meningar, repliker åtföljda av skratt. En av dem skall hämta sin plånbok och stannar upp framför min jacka. Men det var visst fel insåg hon. Även den lilla världen är inte alltid lätt att orientera sig i. Nu är plånboken återfunnen i sin egen ficka. Man känner igen sig. Undrar hur det blir när man blir gammal, undrar jag, en som fyller sextionio år nästa gång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *