Att det råder domarbrist i vår kära stad är ingen nyhet.
Jag minns att jag pratade med Jonas Ahlehjelm, som sköter om domarbiten i Västerbottens innebandyförbund, för två år sedan och då var han helt säker på att flertalet matcher skulle behöva ställas in den säsongen. Så blev det dock inte.

Tack vare ett närmast heroiskt pusselläggande hit och dit från förbundets sida skapades det underverk med det råmaterial som fanns att tillgå.
Men denna smått mirakulösa problemlösning (som oftast sker bakom kulisserna på det där vi kallar OB) uppmärksammas såklart inte när det trots allt alltid/väldigt, väldigt ofta står ett domarpar redo att blåsa igång matchen som berör just dig på ett eller annat vis.

Det är istället, av naturliga skäl, när domarbristen leder till inställda matcher som problematiken kommer till ytan.

Självklart förstår jag att det kommer kritik mot förbundet en sådan här gång (kvällens DM-kvartsfinal blev inställd pga domarbrist). Det är trots allt förbundet som är ytterst ansvariga att tillsätta domare till matcherna och den uppgiften misslyckades man med ikväll. Då är det naturligt att man får kritik.

Men Västerbottens innebandyförbund kan inte ta på sig hela skulden för domarbristen som råder. Där behöver förbundet hjälp från spelare, ledare, funktionärer, ja, alla som är med och bidrar till vår kära sport.
Alla dessa kan nämligen bidra till det klimat som domarna får döma i. Det som på andra platser kallas för arbetsmiljö.
Om domarnas arbetsmiljö blir bättre, vilket långt ifrån är omöjligt om alla bara rannsakar sig själv och sitt bemötande mot domarna lite grann, så kommer vi få fler personer som vill döma. Framförallt kommer det bli lättare att behålla de som redan testar på.
Detta gäller alltså inte minst i de unga åldrarna där det gång på gång kommer fram tragiska exempel på hur unga domare behandlas av ledare, spelare och inte minst föräldrar på läktarplats.

(Självklart finns det många som läser detta som inte behöver ta åt sig. Heja, heja till er!)

Jag vet själv hur ruskigt lite det krävs för att man som domare ska tappa sugen.
Just du kan råka bli tungan på vågen med ett allmänt oskönt beteende eller en spydig kommentar.
Eller så kan just du helt enkel vara lite skön och trevlig så ska du se att domarbristen sakta men säkert tynar bort.

Vi vill med denna blänkare bara informera om att kvällens DM-kvartsfinal mellan Thorengruppen och Sandåkern blir inställd på grund av domarbrist.

Då var det dags för mig att träda in i helgsummeringens djungel efter en dryg månad i frysboxen. I H2 spelades det fem matcher i helgen.

Hörnefors tjuvstartade som vanligt med fredagsmatch (spelar man i HIF vet man vad man gör på en fredagskväll). Den här gången skedde tjuvstarten mot de relativt långväga gästerna Vindelns IF.

Inför den officiella publiksiffran 0 lyckades HIF vinna med 10-4. Grunden till segern lades redan i den första perioden när hemmalaget gick upp till ledning med 5-1. Tre av dessa mål gjordes av Simon Blomberg.

I andra perioden reducerade Vindeln tidigt men det hjälpte föga. Hörnefors var ett nummer för stora denna afton.

Doldisen Anton Hörnlund gjorde två kassar och Daniel Tjernström gjorde tre ass från sin backplats.

Noterbart är också att HIF gjorde noll mål under den femminutersutvisning som Jacob Jonsson ådrog sig i den andra perioden. Hans nittonde utvisningsminut den här säsongen.

Vindelns tröstmål gjordes av Erik Byström, Tobias Holmström, Anton Widmark (Nej, inte DEN Anton Widmark) och Simon Larsson.

***

Slutresultatet 6-12 mellan Obbola IK och Gamla Stan låter som en enkel match för de trixiga gästerna från norr. Så var dock inte fallet. Obbola höll jämna steg i drygt 2,5 period och de gjorde faktiskt 6-6 på tiden 12.42 i den tredje perioden. Därefter gjorde Bulldogs skäl för sitt nickname genom att göra sex raka kassar upp till slutresultatet som alltså löd 6-12.

Klart imponerande att reda ut den stormiga sitsen på ett så läckert vis. Men ett lag av Gamla Stans kaliber ska samtidigt kunna avfärda Obbola tidigare än så.

Ex-Vildmannen Anton Sigvardsson hade en helt klart aktiv match för sitt Obbola.
Ett mål, två assist, en tvåa och en 2+10:a för osportsligt uppträdande.

Lillebror Edholm, Pontus till förnamnet, visade att han kan mer än att spela FIFA 13 genom att göra 1+1.

I Gamla Stan var det som vanligt spridda skurar i målskyttet men Fabian Karlstén och Anton Åkerlund gjorde tre var. Rasmus Karlstén gjorde fem poäng i den sista perioden när det skulle avgöras. Imponerande.
***

Umeå IK blir alltmer bofasta i botten på tabellen efter ännu en förlust mot tabellfemman Nätra med 3-8.

UIK hade vittring i matchen vid tre tillfällen – de reducerade till 1-3, 2-4 och 3-5 – men särskilt nära kom man aldrig. Ted Karlsson, Niclas Gruffman och Mats Tellné stod för målen.

Tyvärr har UIK haft en rejält strulig säsong vilket i sin tur har påverkat de sportsliga resultaten. Förhoppningsvis kan laget få lite lugn och ro i truppen (32 namn registrerade i IDA den här säsongen) och börja jobba på en lagkänsla till nästa säsong.
UIK ska kunna vara en bra mycket bättre förening än så här rent sportsligt.
På övriga plan har jag ingen kritik mot föreningen.
Men det var ju faktiskt rätt nyligt som laget befann sig i division I – nu är det botten på division II som gäller. The botten is nådd som Timbuktu skulle ha sagt. ”Den enda vägen är upp” rappar Petters sidekick Eye N I i klassikern ”Saker och ting”.

***

GUIF då? Ja, givetvis kom det in tre nya poäng på kontot mot IBK Umeå Norr – som fick klara sig utan flyktande Jonas Lindberg som fått jobb i den stora hufvudstaden.

Bröderna Carlberg (Marcus och Jesper) fixade dock 1-0 till Umeå Norr redan i första bytet. Men därefter gjorde GUIF sex raka mål, så det blev aldrig särskilt spännande trots den lovande starten.

Noterbart är att Umeå Norr drabbades av åtta, ÅTTA, utvisningar medan GUIF fick noll. Två av utvisningarna kom för protest mot domslut sedan bägaren runnit över i slutet på matchen. 8-0 i antalet utvisningar låter skevt men jag ska ju egentligen inte uttala mig eftersom jag inte sett matchen.

Klart är i alla fall att GUIF säkert behöver fila lite grann på sitt powerplay inför kvalet till ettan. De gjorde i och för sig tre mål i 5-mot 4 – men i spel 5-mot 3 gjorde de obegripligt nog noll mål på två långa försök.

Petter Lundström och Nichlas Essner gjorde två mål var i matchen. Essner blev poängbäst då han även trillade dit en assist.

Kollegan Flinkfelt verkar enligt protokollet ha kommit på att matchen började efter 56 minuter. Under de sista fyra minuterna gjorde han nämligen två assist vilket räddade hans heder.

Umeå Norrs tröstmål gjordes av Jesper Carlberg, Peter Hansson och Tobias Jonsson.

***

Sist men inte minst har vi då matchen mellan Sandåkernkamraterna och det formstarka Skellefteå IBS kvar att rapportera ifrån.

Den matchen blev en rysare som slutade 8-8 efter periodsiffrorna 3-3, 3-3, 2-2.

Målen kom i en ganska rolig ordning. Först gick gästerna upp till 0-3, sedan gjorde Sandåkernkamraterna fem raka mål upp till 5-3. Därefter gick IBS upp till 5-6 med tre raka mål innan Sandåkernkamraterna än en gång vände på den berömda steken upp till 7-6. Därefter gjorde lagen ett mål i taget upp till slutresultatet 8-8. En svängig och underhållande tillställning!

Felix Lindgren, Johan Holm och Richard Konradsson gjorde två mål var för Sandåkernkamraterna. I IBS gjorde David Morén och Johan Lundstedt två mål var.

Detta var allt från herrtvåan den här gången. Väl mött igen nästa måndag!

Söndagar är ju egentligen en helg magisk dag för en sportälskare.
I dag har utbudet i TV-soffan varit minst sagt briljant (trots stor brist på innebandy) och då har vi ändå inte ens hunnit med Super Bowl i skrivande stund.

När jag ser på annan sport än innebandy (det händer faktiskt) brukar jag ofta tänka på vad man kan lära sig av andra sporter. Inte minst när det kommer till regler.
Jag har ju redan skrivit ett par gånger om att innebandyn borde anamma handbollens förhållningssätt till avblåsningar. Men det tåls att skrivas igen. I handboll måste man nämligen släppa bollen direkt det är avblåst och det ges inga som helst möjligheter att gnälla på domslut. Briljant!

När det gäller det ser jag ett av innebandyns största utvecklingsområden. Att man helt enkelt stävjar gnället och tidsslöseriet runt tekningar och andra domslut.
Detta för att få ett ännu snabbare spel och en än mer attraktiv och underhållande produkt att erbjuda till publik och sponsorer.

Oftast hittar jag igen saker som innebandyn ligger efter i då jag ser på andra sporter – men I dag upptäckte jag en grej som innebandyn ligger före hockeyn i.

I matchen mellan Washington och Pittsburgh skedde nämligen en helt otrolig sargstuds som ledde till ett mål. Målet var så otroligt att Carlson, som bokfördes för målet, hade vänt om för att byta och därmed vänt ryggen mot mål när pucken studsade in.

I innebandy har domarna då regeln ”onaturlig spelsituation” att luta sig tillbaka mot och det blir tekning som följd. En riktigt bra regel!

***

Nåväl. Nu får det vara nog med ”sidospårandet” för den här gången.

Imorgon kan ni läsa lite om vad som hänt i H2 den här helgen i helgsummeringen. Eventuellt smyger vi in en liten lägeskoll i damtvåan också.

Önskar er alla en trevlig Super Bowl-natt!

Efter de stora skillnaderna mellan lagen i VM, både resultatmässigt och spelmässigt, haglade det kritik på diverse sociala medier gentemot innebandy-VM.

”Lägg ner skiten!”, ”Pajassport”, ”HAHAHA”.

Nu sker liknande resultat i bandy-VM (en sport som påminner om innebandy fast med skridskor, sämre genomsnittsväder, större plan, utan curves, bows och zorro).

Eller vad sägs om:

Sverige – Vitryssland 28-1

Kazakstan – Vitryssland 14-0

Jag har letat med ljus och lykta efter en liknande kritik som den som haglade mot resultaten i innebandy-VM. Detta utan framgång. Tydligen har kritikerna någonting mer emot innebandyn än bara resultaten.

Avslutningsvis vill jag bara säga att vi på Innebandybloggen inte vill att bandy-VM ska läggas ner.

Vi vill att det ska hållas VM i både innebandy, bandy, squash, bridge, kast med liten innebandyboll, bordshockey etc.

Vi vill också se ett att man som skarp kritiker kunde ha ett utökat tålamod till sporter som är nyare än andra. Det är väl inte så konstigt att det finns skillnader innan tiden har hunnit ikapp.

När den första olympiska turneringen hölls i ishockey år 1920 bestod majoriteten av det svenska laget av Sveriges bandylag. Det räckte till en fjärdeplats.

Alla sporter har helt enkelt varit i sin linda.