Sist men inte minst publicerar vi här ett allmänt myssnack kring herrettan. En serie där vår gäst för dagen, Daniel Nygren, huserar.

Här kommer rapport från helgen i herrarnas division 1. Under helgen var samtliga tre Umeå-lag i spel – och det blev tre poäng för samtliga.

***

Vi börjar med TGC (eller gentlemannaklubben, som jag gillar att kalla dem). Under lördagen tog man emot norrbottniska IBK Luleå i EXEL Arena, en match som kom att bli väldigt tajt med ett VÄLDIGT sent avgörande för TGC. Till slut vann man med 4-2 (0-1, 2-1, 2-0) efter att Erik Lundberg skjutit det matchavgörande målet endast fem sekunder före slutsignalen av ordinarie tid. Jim Johansson, två poäng och en tvåa för hårt spel under lördagen, fastställde sedan slutresultatet genom att lyfta in 4-2 i tom bur då det stod 19.58 på klockan. Två mål på tre sekunder alltså!

TGC låg under med såväl 0-1 som 1-2 under matchen men kom starkt igen till att vinna mot jobbiga IBK Luleå. Ett styrkebesked psykiskt att nöta ner Luleå och komma ifrån EXEL Arena med tre pinnar.

Mattias Öster Waara hade tre poäng och Mattias Mattsson gjorde 1+1.

Ett TGC man faktiskt kan argumentera går som tåget hittills. Efter fem omgångar har man lika många poäng som Hudik/Björkberg och Skellefteå IBK. Det finns ingen som kan ha trott det innan säsongen… men det blir spännande att se hur länge man kommer hålla uppe det. De två kommande matcherna har man Brunflo och TBS – två matcher där man kan komma ifrån med sex poäng.

***

TBS Umeå följde upp den fina insatsen mot RIG i onsdags med att fortsätta poängtåget – och ta lagets första seger för säsongen. Det i bortamatchen mot Örnsköldsvik där segersiffrorna skrevs till 5-9 (2-2, 1-4, 2-3).

Efter en jämn förstaperiod där lagen hade ungefär lika mycket chanser sprang TBS ifrån i den andra perioden då man under en tiominutersperiod gick ifrån till 2-6. Örnsköldsvik kröp stegvis närmre men kom bara så nära som 4-6 innan förre Örnsköldsvikspelaren Oscar Lundin dödade matchen med två snabba mål.

Även John Jonsson, som för dagen var inlånad från Thorengruppen tillsammans med just Lundin och Viktor Borg, sköt två mål. I övrigt var det idel enpoängspelare i bortalaget.

Bra jobbat av TBS att kriga ner Örnsköldsvik på bortaplan. Ett Örnsköldsvik som fått tillbaka viktige Anton Byström och som sedan dess sett ut som ett annat lag. Byström har gjort 14 poäng på fyra matcher hittills i år.

Lägger ingen värdering i det, men visst är det en fördel för TBS att kunna låna in spelare från Thorengruppen. Spelare som John Jonsson är högkvalitativa i ettan och kan många dagar vara skillnaden mellan vinst och förlust.

Viktig hemmamatch nästa helg för TBS mot Kiruna. Kan tänka mig att de går in med bra känsla inför den matchen och bör vara litet av favoriter även om Kiruna i helgen faktiskt slog Wibax på bortaplan.

***

RIG tog under fredagskvällen emot toppkollegan Skellefteå IBK. En match där RIG för ovanlighetens skull (inte) var inblandad i en målrik drabbning, men som man vann med 12-9 (5-4, 4-3, 3-2).

Lagen följdes åt i första perioden men i andra ryckte RIG från 5-4 till 7-4 efter två snabba mål från Albin Sjögren. Skellefteå fick visserligen ett gyllene läge att komma i kapp när Sebastian Degeryd vid ställningen 8-6 utvisades fem minuter för hårt spel. Power play-spelet blev dock inget vidare lyckat, utan slutade faktiskt 1-1 sedan Adam Persson hängt en straff för gymnasieeleverna. 9-7 där och inför sista – en sistaperiod där RIG lyckades hålla undan och vinna matchen med 12-9.

Albin Sjögren gjorde sex poäng och var förstås väldigt tongivande till segern. Hans kedjekamrat Filip Persson gjorde tre poäng medan Isak Julkunen sköt två mål.

Väldigt imponerande av RIG att manövrera ut och göra så många mål på defensivt erkänt starka Skellefteå IBK. Just nu är man en poäng efter just Skellefteå som leder serien just nu – men då har man en match färre än dem. Ska bli väldigt spännande att följa RIG. Fortsätter man så här kan man vinna hela serien… fast erfarenheter kring laget säger mig att oväntade poängtapp kommer att komma.

***

Övriga matcher i herrettan:

Hudik/Björkberg – Jemtland 10-6
IBK Runsten – Brunflo 9-1
Wibax Piteå – Kiruna AIF 5-9

Under onsdagskvällen så drabbade akronymerna TBS Umeå och RIG Umeå samman i årets första derby i division 1 norra Norrland. En match där förhandsfavoriterna RIG efter en stark comeback i den tredje perioden till slut vann efter förlängning, 5-6 (2-2, 2-0, 1-3, 0-1).

Innan matchen var det nog få som trodde att nykomlingarna TBS skulle ha vidare mycket att hämta i det som för dagen var lagets hemmahall, Elofssonhallen. Man parkerade, tillsammans med Kiruna AIF, på sista plats med noll poäng efter två omgångar. RIG Umeå, å andra sidan, hade slagit såväl Hudik/Björkberg och det Runsten som ganska enkelt monterade ned TBS i Gävle under den senaste omgången.

Det var även RIG som inledde starkast. TBS målvakt Johan Bernmark, väldigt duktig för dagen, inledde tidigt med att rädda en straff men fick ett par minuter senare se sig besegrad av RIG:s Sebastian Degeryd som sköt 0-1 för gästerna. Degeryd som så sent som förra veckan fanns med i den U19-trupp som förbundskapten Fredrik Holmgren tog ut förra veckan.

En ledning som blev kortvarig. Daniel Nygren hittade från favoritpositionen bakom kassen fram till Rickard Öberg som tryckte in kvitteringsbollen bara en och en halv minut efter RIG:s ledningsmål. Lagen gjorde följdes åt med ett mål var resten av perioden – en period som således slutade 2-2. En period som precis som resultatet säger var en jämn historia.

I andra perioden visade Samuel Karlsson upp snajperfärdigheterna med två mål. Två mål som blev de enda i den andra perioden. När Rickard Öberg, återigen framspelad bakifrån mål av Daniel Nygren gjorde 5-2 med bara tio minuter kvar av den tredje perioden kändes en skräll väldigt, väldigt nära… men man får aldrig räkna bort RIG som är fantastiskt i medgång. Mellan 14.13 och 17.48 i den sista perioden gör man tre mål fram till 5-5 – och en tidigare anonym Albin Sjögren, som väldigt bra hölls bevakad och poänglös länge – gör två assist under dessa tre mål.

I förlängningen avgjorde RIG med blott åtta sekunder kvar att spela. Det efter att man tagit ut målvakten(!). Sebastian Degeryd smaskade in segermålet – hans tredje för aftonen.

***

Väldigt imponerande av TBS att knipa en poäng mot RIG. Trodde att de snabba ynglingarna skulle vinna rätt enkelt; samtidigt är man ett ojämnt lag och i ett derby kan allt hända. Poängen TBS tar hade – och skulle kanske – kunnat vara tre med tanke på att man leder med så kort tid kvar av matchen.

Samuel Karlsson gör två baljor för TBS. Att få igång honom är vitalt för dem. Hans spetskvalité i just målskyttet kan komma vara avgörande i många matcher.

Bloggfavoriten Daniel Nygren stod för två fina assist från favoritpositionen bakifrån mål som (nästan) bara han kan. Tycker det är en fröjd att skåda Nygren spela innebandy, även om han kanske kan avlossa bössan lite oftare (svårt/dumt att göra det bakifrån mål i och för sig).

Albin Sjögren var svag igår, även om TBS måste krediteras för sin bevakning av storstjärnan. Trots den goda bevakningen står han ju ändå med två viktiga målpassningar till mål som i slutet av matchen räddar matchen för RIG.

Vackert av RIG att plocka ut målvakten och avgöra i förlängningen. Man har inget att förlora på att göra just det varför det ofta är en god idé när förlängningar lider mot sitt slut.

Johan Bernmark bra i kassen. Kommer som jag nämnt tidigare att bli väldigt viktig – att ha en bra målvakt kan precis som i fallet Samuel Karlssons målsinne ofta vara skillnaden mellan vinst och förlust.

Sebastian Degeryd klev fram när RIG behövde det som mest igår och blev hjälte med sina tre mål och en assist. Han har sett väldigt bra ut hittills och U19-uttagningen kom som ett brev på posten.

Redan imorgon så spelar TBS Umeå igen. Den här gången åker man till Örnsköldsvik för en otroligt viktig match i Skyttis Arena.

RIG Umeås målskyttar i derbyt mot TBS: Isak Julkunen, Sebastian Degeryd och Tor Bornedal-Samils.

Den här veckan har verkligen varit full av lokala derbyn. I går spelades ytterligare två. TBS tog emot RIG i Elofssonhallen och IBF Dalen tog emot lokalrivalen Iksu Ungdom i Exel Arena. Detta inlägg kommer att handla om den sistnämnda matchen. Kollegan Flinkfelt ska ta sig an den andra matchen senare ikväll.

***

IBF Dalen och Iksu Ungdom stod båda två på tre vinster och en förlust efter fyra omgångar. Utgången i den här matchen var med andra ord relativt oviss. Klart var i alla fall att det skulle bli en jämn och tight historia – och så blev också fallet.

Iksu vann skotten i första perioden med 9-5 efter första perioden men låg ändå under med 2-0. Tungt att gå in till pausvila då. Dalens målvakt Camilla Andersson var stabil matchen igenom. Hon motade totalt 20 av 22 skott vilket ger fina 90,9 % (ca) i räddningsprocent enligt min högstadiematte.

Dalen sköt ett skott mer i matchen och hade med andra ord bättre utdelning då slutresultatet blev 4-2 till de svartklädda.

Efter halva matchen hade dock Iksu hämtat upp 2-0-underläget till 2-2 efter ett mål vardera av formstarka duon Nina Sorsa och Wilma Hortell. Men efter det la Dalen återigen in en högre växel och sprang ifrån till seger.

Doldisen Therese Svensson kunde inte ha hittat ett bättre tillfälle att göra säsongens första mål på. Hon gjorde nämligen 3-2 kort efter gästernas kvittering till 2-2.
I tredje perioden kunde sedan Vindeln-nyförvärvet Ida Eriksson avgöra med sin kasse till 4-2.

***

”Vi tog hem 3 pinnar idag för att vi krigade, hade fart under sulorna och kämparglöden i oss syntes hela vägen igenom. Vi ville helt enkelt mer än dem ikväll”

– skriver Felicia Lilja på Dalen-bloggen.

***

Starkt av Dalen att knipa den här segern. På förhand höll jag nog ändå Iksu som knappa favoriter.

Segern innebär att Dalen skaffat sig en riktigt fin tabellplacering. Värre var det i fjol vid den här tidpunkten. Extra kul att framgången kommer utan omdiskuterade lån från elitlaget. I fjol spelade ju t ex Sandra Larsson en avgörande roll i många av matcherna. Nu har laget en helt egen trygghet att falla tillbaka på.

Noterbart är också att Carina Emanuelsson fortsatt saknades på grund av den knäskada hon ådrog sig i derbyt mot RIG Umeå. Hon väntar fortfarande på svar kring hur allvarlig skadan är.

I helgen så spelades en match av lokalintresse i herrarnas division 1. Det var TGC, som precis som jag uttryckt mig tidigare hittills gått som tåget, som tog emot Gävlebaserade IBK Runsten. En match där TGC inkasserade sin första förlust för i år då gästerna vann med 6-10 (1-3, 3-3, 2-4).

Runsten fick drömstart på matchen då man redan efter elva sekunder tog ledningen. För den som följer serien var det knappast oväntat att det var Mathias Bondeson som spelade snett in till Joakim Rollén som pricksköt in bollen vid bortre stolpen. TGC:s superforward Mattias Mattsson kvitterade visserligen i matchens åttonde minut, men när Linus Schefström satt på botbänken för att ha låst sin motståndares klubba så hade Bondeson ytterligare en målpassning då han spelade fram Karl Stenegren. Innan perioden var slut så hann även Bondeson göra 1-3-målet, vilket var ställningen efter den första perioden.

Den andra perioden var svängig åt båda hållen med totalt sex mål, tre åt vardera lagen. Samtliga mål spriddes dessutom över en sjuminutersperiod, mellan 6:e och 13:e minuten. Runsten gjorde 1-4 innan Johan Brolin och Johan Hedlund-Forsberg gjorde varsitt mål för TGC inom loppet av 36 sekunder. Hedlund-Forsbergs mål var för övrigt det enda målet i matchen där Mattias Mattsson inte var inblandad för hemmalaget. Mattsson gjorde 4-5-målet senare under perioden. 4-6 till Runsten efter andra perioden.

Runsten öppnade den tredje perioden starkt då man tidigt tryckte in 4-7 genom Victor Olsson. TGC tog sig sedan starkt tillbaka in i matchen igen när man jobbade in 5-7 och 6-7. Tyvärr kommer man inte närmre än så, utan när Karl Stenegren efter vackert förarbete gjorde 6-8 13.50 in i sista perioden var det ridå TGC. Under matchens sista tre minuter gör Runsten ytterligare två mål av mindre betydelse för matchens utgång. 6-10 skrivs slutresultatet till.

***

TGC hade innan matchen släppt in nio mål på tre matcher. Mot Runsten blev det tio. Ingen som helst skam i det, utan det är mest ett konstaterande; man har kanske inte mött de mest offensivt lagda lagen än medan Runsten nu snittat nio mål per match.

Måste säga att jag tycker att TGC gör det starkt som pressar Runsten långt in i tredje perioden. Förlustskillnaden är visserligen lika stor som när Runsten mötte TBS förra helgen, men visst var TGC närmre. Synd att man inte fick in en kvittering vid ställningen 6-7… även om 6-8 bara kommer minuten efter att Mattias Öster Waara (som öppnat säsongen fantastiskt) gjort 6-7-målet.

Mattias Mattsson är alltså inblandad i fem av TGC:s sex mål under lördagen. Inte oroande vill jag ändå påstå då man vunnit de två matcherna han inte varit med. Hans tio poäng på två matcher imponerar.

Nästa helg tar man emot ett annat gäng nykomlingar på hemmaplan – IBK Luleå. Ett lag som tagit tre poäng hittills då man helgen som var slog Kiruna på hemmaplan. Jag tycker nog att TGC borde vinna den matchen, men räkna med ett Luleå som kommer rejält.

***

Ytterligare matcher i divison 1 från i helgen:

Skellefteå IBK – Wibax Piteå 7-6
IBK Luleå – Kiruna AIF 9-6
Örnsköldsvik – Hudik/Björkberg 8-17 (här gjorde Mikael Walfridsson 7+1)

Som de flesta nog redan räknat ut så tror jag att det i slutändan kommer stå mellan två klassiska division 1-topplag – nämligen Skellefteå IBK och Hudik/Björkberg IBK. I ett drag tar jag därför båda två samtidigt där man på en gång får veta vem som kommer etta respektive tvåa. Två lag som möttes i Nolia Cup där Hudik/Björkberg gick segrande med siffrorna 6-10.

1. SKELLEFTEÅ IBK

Kommentar: Fjolårets serietvåa som varit med en låååång tid i serien. Har alltid legat på den övre halvan och varit ett lag som setts som en outsider år efter år. I år tror jag de får det att stämma. Mycket av det vill jag tillskriva den förre storspelaren Arvid Marklund. Arjeplogssonen, som tog över som huvudtränare ifjol, har skärpt lagets taktiska förmåga och numer är laget inte bara att räkna med som ett gäng defensivspecialister – lagets anfallsspel såg väldigt bra ut redan ifjol, och på försäsongen såg det än bättre ut med ett livligt anfallsspel. Anfallsspelare som Joakim Nilsson (57 poäng ifjol), virtuosen Mathias Lundberg (74) och Joel Johansson (54) kommer samtliga att göra mycket poäng. Det ska även bli intressant att följa supertekniske Markus Eliasson som såg väldigt vass ut på försäsongen. Brukar sällan göra jättemycket poäng, men är nyttig i såväl anfalls- som försvarszon.
Nyckel till framgång: Kommer vara rysligt hemmastarka – ifall man arbetar som den maskin man har potential att vara på bortaplan kommer man vinna serien, men räkna med att det blir snortajt i fajten om seriesegern. Såväl för ”Hudik” som Skellefteå kommer jämnheten vara avgörande.

2. HUDIK/BJÖRKBERG IBK

Kommentar: Lyckades inte hålla i sitt fina spel från höstomgången ifjol och blev till slut trea, åtta poäng bakom tvåan Skellefteå och aderton efter vinnande Sandåkern. Har till i år tappat trion Nicklas Forslöf, Jakob Jonsson och John Jonsson som ifjol tillsammans stod för 230(!) poäng. Året innan det var man ännu värre med 250 pinnar. Klart är att det förstås blir jävligt svårt att ersätta. Det intressanta i fallet ”Hudik” är att man redan har en ny trio som kommer att ösa in poäng: Johan Elfving, Viktor Jansson (båda dessa födda 94) och Mikael Walfridsson kan samtliga göra mycket poäng. Elfving stod redan ifjol för 55 poäng – ett mycket fint resultat. Även Mattias Karlsson, ny för i år, kan också ersätta några av de mål fjolårets förstakedja stod för. Annars tror jag att årets Hudik/Björkberg kommer spela på samma sätt som de gjort de senaste åren – hög press och snabbt anfalsspel. Höjer ett varningens finger för försvarsspelet; ifjol utmanövrerades man av defensivt skickliga Wibax Patriots på bortaplan. En förlust som föregick den tunga våren.
Nyckeln till framgång: Att ersätta de cirkus 250 poäng som Jonssonbröderna och Forslöf skulle ha stått för. Det och jämnheten – att vinna bortamatcher i Kiruna och Piteå mörka lördagar i januari.

3. RIG UMEÅ

Kommentar: Unga RIG placerade sig på fjärde plats i fjolårets division 1. Årets säsong kommer förmodligen se ut som de brukar för RIG; det blir mycket mål, både framåt och bakåt, och matcher av varierad kvalité. Är det något som  ska nämnas om RIG är att det alltid blir målrikt när man spelar – ifjol gjorde man fler mål än vinnarna Sandåkern (femton mål fler), men släppte samtidigt in cirka sjuttio mål fler – och det faktum att man är hemskt ojämna. RIG har en förmåga att vara seriens bästa lag i medgång, medan man i sina sämsta stunder inte ens är division 1-klass. På försäsongen slog man det numer allsvenska Sandåkern i Nolia Cup, vilket säger lite om vad laget är kapabla till.
Har seriens bästa spelare i Albin Sjögren (73 poäng ifjol). Tridenten Sjögren, Sebastian Degeryd och Filip Persson kommer göra en hel del poäng i år igen.
Nyckel till framgång: Får man igång ett väl fungerande försvarsspel har man potential att vinna hela serien. För mål, det kommer man göra.

4.
5. IBK RUNSTEN

Kommentar: Varken nykomling eller något lag som åkt ur Allsvenskan, IBK Runsten är istället nya från division 1 södra Norrland. Har varit ett stabilt mittenlag i den serien – ifjol slutade man på sjunde plats medan man säsongen innan hamnade på sjätte plats. Jag tror man kommer fortsätta ligga i mitten. Har ingen superkoll på Runsten, det ska jag ärligt erkänna. Jag har sett dem spela en gång för fem-sex år sedan när Mathias Bondeson och Joakim Rollén hade stor show i Norrmalmia i en kvalmatch mot Öjebyns IBF. Bondeson och Rollén spelar fortfarande i laget och är fortfarande en väldigt stark duo som samtliga lag får se upp med. Det är en nackdel för Runsten att man hamnat i norra istället för södra divisionen. Vanan att åka långa bortamatcher är knappast lika stor som i t.ex. Kirunas fall. Det kommer slita på laget psykiskt under en hel säsong.
Nyckel till framgång: Att 38-årige Bondeson fortsätter leverera på samma nivå som tidigare säsonger. Så sent som förra säsongen slutade han tvåa i poängligan – ska Runsten ha en bra säsong krävs det att han fortsätter spela bra. Det, tillsammans med ett bra bortaspel.

6.
7. WIBAX PATRIOTS

Kommentar: Ett av de lag som varit längst i serien, och som oftast kunnat titulera sig som en toppkandidat. Ifjol landade man på, med tanke på ambitionerna modesta, femte plats – och jag tror trenden fortsätter nedåt. Wibax har säsong efter säsong sett nyckelspelare gå: Erik Sandlund försvann 2010 till Team Thoréngruppen, ex-poängligevinnarna Andreas Morén och Jan Persson slutade inför säsongen 2011/12; i år är det fysfenomenet Niklas Morén och Jakob Söderström som försvinner för norrbottningarna, en duo som stod för 94 poäng ifjol. Väldigt kännbara tapp. Även i defensiven har man tappat två viktiga spelare i Fredrik Wallström och Fredrik Fürstenhoff. Det gör att jag sätter vissa frågetecken för den del som varit lagets adelsmärke, nämligen defensiven.  Rutinen av division 1-spel ska man dock inte förneka. Den blir viktig tillsammans med hårdskjutande backen Mikael Hällgren (ex-Umeå City och Team Thoréngruppen), målvakten Oscar Öberg och tekniske centern Elias Nyström. Redan första matchen, mot IBK Luleå, kommer bevisa var Wibax står i år. Själv är jag osäker.
Nyckel till framgång: Wibax behöver någon eller några spelare som kan ta det där sista steget. Jonas Karlsson, Niklas Persson och John Wirkola är alla kandidater till det.

8.
9. TBS Umeå

Kommentar: Nykomling som ifjol joggade hem division 2 Västerbotten och sedan slog Alfta IBK i kvalet. Farmarklubb till Team Thoréngruppen som tippas vinna årets norra Allsvenska, och därför är det väl inte helt oväntat att man delar dessas hedonistiska livsåskådning. Det är svårt att säga var TBS står i år – hela bottenstriden kommer bli EXTREMT intressant att följa – men rutin från division 1 finns och den blir förstås nyttig. I övrigt tror jag det kommer svänga kring TBS med mycket mål såväl framåt och bakåt. Viktigt att inte offensiven klickar. En bra start är önskvärd – och när jag kollar in matchschemat ser jag två hyfsat tidiga nyckelmatcher i omgång fyra och fem när man möter Örnsköldsvik (borta) respektive Kiruna (hemma). Målfarlige snajpern Samuel Karlsson, teknikern Anton Bergström och målvaktsförvärvet från Umeå City, Johan Bernmark viktiga. Vill även lyfta ett varningens finger för bloggfavoriten med det fina spelsinnet, Daniel Nygren.
Nyckel till framgång: Att vinna nyckelmatcherna mot övriga streck-kandidater.

—————————
10. IBK LULEÅ

Kommentar: Jojolag som gick upp efter att ha kvalbesegrat TGC. Jag har för mig att Luleå gått upp i/åkt ur division 1 de senaste fyra åren, men om någon vet bättre får ni gärna rätta mig. Spelar sina hemmamatcher i svåra Pontushallen på parkettunderlag, en gynnsam faktor då de flesta av motståndarna varken tycker det är kul att spela på parkett (något TGC fick erfara) eller att åka långa bortaresor (fast vem gillar det). Således är det på hemmaplan jag tror Luleå ska ta poängen som krävs för att klara sig kvar. Frågetecknen för laget ligger i bredden och vem som ska göra lagets mål. I andra änden av banan ser däremot IBK Luleå starka ut.
Hårdföra försvararna Soheil Khayatbashi och Richard Edunger, duktige målvakten John Stiglund och talangfulle Marcus Hallman-Öster får dra ett stort lass om IBK Luleå ska lyckas hålla sig kvar till nästa säsong.
Nyckel till framgång: Ett tajt försvarsspel och ett bra hemmaspel.

11. ÖRNSKÖLDSVIK IBK

Kommentar: Klarade sig ifjol kvar med ett nödrop efter att ha besegrat redan klara seriesegrarna Sandåkern i sista omgången, vilket gjorde att man passerade Gamla Stan. Då var det numer Umeå-boende Oscar Lundin och inlånade Simon Sedin (som gjorde sexton poäng på sex matcher) som frälste laget de sista omgångarna. Båda spelarna är numera borta – och det är även fjolårets kapten Erik Nielsen, som gjort en handfull landskamper för Norge. Även André Johansson, som gjorde en del poäng, har lämnat klubben. Det gör att jag tror Örnsköldsvik får det väldigt, väldigt tufft i år. Helgens ganska förlust mot Brunflo – som jag ju tippat sist – gör knappast saken bättre. Dessutom var det en match som var på hemmaplan.
Oskar Spetsare, som stod för ett fint antal poäng ifjol, och Johan Börjegren får dra ett stort lass. Viktigt att de gör mycket mål. Örnsköldsvik har ett otroligt ungt lag som (förstås) saknar rutin – medelåldern ligger strax under tjugo år. Anrika Örnsköldsvik får vad jag tror nästa år ladda om i division 2.
Nyckel till framgång: Att några av lagets unga spelare kan blomma ut redan i år. Knappast någon omöjlighet, men finns det tillräckligt med sådana för att ersätta det stora antalet tongivande spelare som lämnat?

12. BRUNFLO FK

Kommentar: Nykomling som ifjol vann division 2 Västernorrland. Serien där Dalens Christian Larsson gjorde smått makalösa 136(!) poäng ifjol. Jag ska ärligt talat säga att jag inte känner till mycket om Brunflo, förutom Simon Sundström som ifjol gjorde en kortare sejour hos årets seriekollega Jemtland Innebandy. Ettan har en historia av lag från division 2 Västernorrland som går upp för att sedan trilla ut direkt (Sollefteå, Hernösand, Sundsvall City…) – i år tror jag Brunflo går samma öde till mötes. Precis som i alla andra nykomlingars fall så tror jag att hemmaspelet blir viktigt för Brunflo. Det, tillsammans med ett taktiskt bra försvarsspel.
Lagets starke man Stefan Björkbacka, 44 år ung, blir tillsammans med tidigare nämnde Sundström viktiga. Har ett tungt avbräck i Joakim Kramer, 56 poäng ifjol, som lämnat för FBC Engelholm.
Nyckel till framgång: Med ett bra hemma- och försvarsspel kommer man långt i division 1. Tyvärr tror jag Brunflo har en väldigt tung säsong framför sig.

UMEÅ RIG hade inget att sätta emot när Thorengruppen gästades för Umeåderby i norrettan. Läs mer →