Ångest. Den finns i många skepnader och intensitet. Att jag skulle framkalla denna känsla känns ju lite deppigt.
Fick ett samtal från min fina moster i går. ”Jag vill bara säga att din blogg är så himla bra, jag läser den varje dag. MEN, jag får ju ångest. Hur hinner du med allt?”
Tack för berömmet!
Jag har hört från flera håll att vänner provoceras av mitt pysslande. Hur hinner jag, hur orkar jag och var får jag allt ifrån? Men snälla, snälla ni. Det är absolut inte meningen att skapa ångest. Ha inte mig på någon kreativ måttstock. Se mina inlägg som inspiration eller förströelse, inte som ett stressande moment på saker att genomföra. Jag pysslar mycket (förresten ett ord som jag inte riktigt gillar. Det låter som att jag är ett barn) för att det är min hobby och jag tycker att det är så vansinnigt roligt. Det finns nog saker som du tycker är roliga och lägger din tid på. Bra. Så – då gör du det, och jag fortsätter vika mina servetter.
Men Johanna! Min ångest är av den godartade sorten! I min ångest föds kreativiteten, och en vacker dag kommer även jag att hitta lugnet i att njuta av att verkställa den inspiration som din fina blogg ger, tills den dagen kommer ska jag fortsätta att njuta av dina skapelser på bild!!! =)
Det låter bra. 🙂
Kan du ge exempel på vad du känner att du inte hinner med? Var skapas din egen ångest?
Det finns en massa saker jag känner att jag inte hinner med. Städa, tvätta, handla, motionera och så vidare. Försöker att inte känna ångest över detta. Och att sätta sig och pyssla istället för att dammsuga är ju ganska så mycket roligare.