Jag var och hälsade på min mormor i veckan. Jag pratade om hennes goda fudge som hon alltid gjorde till jul förut. Hon slog in dem i smörpapper och tog fram några i taget, annars hade vi slukat alla på en gång. De var himla goda. Men hon kom inte ihåg det.
Pepparkakorna kom hon däremot ihåg. ”De gjorde du ju så tunna och goda.” sa jag. Hon sken upp. ”Ja, det gjorde jag verkligen.” Sen funderade hon. ”Men förr fanns det ju en föreställning att man var snål om man gjorde någonting tunt. Men varför det? Jag tyckte ju att pepparkakorna var godare så!” ”Snål? Du var väl snarare skicklig som kunde få dem så tunna.” sa jag.
När jag pratar med henne om förritin så kommer det alltid upp hur allmänna åsikter inte stämde med hennes egna, och de sitter djupt kvar eftersom hon kommer ihåg det trots sin demens. Varför är det så viktigt vad andra tycker hela tiden? Folk kommer alltid att tycka en massa saker. Men skit i det. Låt oss vara dem vi är och göra det vi mår bra av. Låt oss äta de tunnaste pepparkakor utan smolk i glöggbägaren.
