Det uppstår märkliga turer inom politiken. Hos våra grannar i länet söder om oss händer märkliga saker inom kommunpolitiken. I Sundsvall gick igår Socialdemokraternas minoritetsbudget igenom. Man fick stöd från en politisk vilde som hoppat av från miljöpartiet och av Sverigedemokraterna.
Nu uppstår en märklig sits. Kan den styrande alliansen sitta kvar och driva den antagna budgeten eller blir det nytt styre och vad ska det bestå av i så fall.
Inför den här mandatperioden bytte MP fot efter att tidigare ha styrt med S och det sägs att det är en orsak till att det blev en så kallad vilde.
Jag tycker det är ett fel att det kan uppstå vildar då vi har ett system med partival med personvalsinslag och lämnar man partiet bör man avgå.
Att främlingsfientliga Sverigedemokrater vill hämnas och utöva påtryckningar för att få igenom sin främlingsfientliga politik är inte förvånande.
Problemet i Svensk lagstiftning är att det inte kan ske omval när det händer saker som i Sundsvall. Kommunerna har ju ansvar för en stor del av välfärdspolitiken. Jag tror också att vore bra med ett förhållningssätt inom politiken och partierna där man kan hantera situationer som detta.
Men kan även fråga sig om valsystemet är rätt konstruerat och ger för stor makt för partier som får ihop ett mandat
I Örnsköldsvik vill däremot allianspartierna höja skatten med 50 öre som är 20 öre mer än vad Socialdemokraterna vill. Ledare för oppositionen i Ö-vik är Maud Olofssons bror Dan Olsson (c)
Det är fler och fler allians styrda kommuner och landsting som höjer skatterna. Högerregeringen har sänkt skatterna så mycket att man inte har pengar att ge till kommuner och landsting så att de kan driva verksamheten och där har de som tjänar mest fått de största skattesänkningarna.
Kommunalskatten slår hårdast mot de som har lägst löner och skatten är i stort sett lika stor på varje hundralapp. Jag anser att statsbidragen till kommunerna undan för undan urholkats och det har även finansieringsprincipen som säger att fattar riksdag och regering beslut skall detta regleras. Vi har gymnasieskolan som ett exempel men vi har inte heller justeringar i kostnadsutjämningen sedan kommunerna tvingats medfinansiera statlig infrastruktur.
